Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Joakim Svensson: "Bli inte ett offer för historien"

Foto: TR BILD
Foto: TR BILD

Det finns travhistoria och det finns travhistorier.
På Travronden håller vi oss till vad vi vet när vi länkar ihop det som hänt med det som händer.
Det kallas journalistik och får aldrig gå förlorat.
Tänk på det när du läser Travronden Nostalgi.

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Inom travsporten är vi farligt förtjusta i historia, nostalgi, minnen och annat oförglömligt som etsat sig fast på våra näthinnor. Dina upplevelser skiljer sig kanske från mina, men det gör inget av dem mindre starka eller sanna. Att förälskas av det som varit (när man också var yngre, snabbare och rappare) händer oss alla då och då. Det är en skön känsla som kan håller en varm även i kyliga tider.

Jag har en god vän som numera kan titulera sig författare, en ganska framgångsrik sådan. Vi kan kalla honom August (han heter egentligen något annat). August har en vass penna och osedvanlig förmåga att berätta bra historier. När han är klar är det ofta svårt – för att inte säga omöjligt för det mänskliga ögat och örat – att skilja fakta från fiktion och verklighet från påhitt. Han har förstärkt och förminskat. Han har tolkat och omtolkat. Det är ett imponerande sammelsurium av ord som växer när de berättas. Mixen av dramaturgi, sinnesrika detaljer, enkelhet och förmåga att krydda på rätt ställen är inget som kommer naturligt.

I sommartider skulle man kunna säga att ”alla minns bra historier”. Inom journalistiken figurerar ett uttryck som emellanåt luftas i sociala medier och bland folk. Inte sällan används de som en nidbild av att journalister skulle omge sig av tesen ”att man kollar aldrig en bra historia.”

Inget kan vara mer felaktigt. Jag brukar säga tvärtom, raka motsatsen alltså. Faktum är att historien, till skillnad från (fiktiva) historier, mår bra av att kollas upp och växer oftast av att den kontrolleras, till och med utmanas och ifrågasättas. Det är ett vedertaget sätt att pröva sanningen för att komma närmare verkligheten.

Heléne Lööw, som vann Stora historiepriset 2015, sade i samband med det: ”Historien är viktig för att förstå varifrån vi kommer och varför det ser ut som det gör i dag. Vi kan inte undfly historien, vi måste förhålla oss till den, för att försöka förstå vilka vi är. Utan kunskap om historien är det mycket svårt att navigera i samtiden.”

Det för oss osökt in på journalistikens uppdrag. Genom årtionden, ja århundranden, har reportrar verkat för att söka efter sanningen genom att ifrågasätta och ge perspektiv. I boken Project for Excellence in journalism skriver författarna Bill Kovach och Tom Rosenstiel om uppgiften ”att förse människor med sådan information de behöver för att kunna vara fria och självstyrande”. Journalister ska, så långt det är möjligt, ta reda på vad som är sant och relevant för att sedan rapportera det på ett så sakligt och korrekt vis som möjligt.

Travjournalisters uppdrag är exakt detsamma. Vår uppgift är ifrågasätta och verka – i vårt fall – hästens och sportens bästa.

Fungerar de politiska beslutsprocesserna som det sagts? Hushålls det med spelarnas pengar? Håller beslutsfattarna sina löften? Ser verkligheten ut som makthavarna hävdar att den gör? Det är svåra frågor som knappast är ämnade för beslutsfattarna själva att besvara. En fristående granskning är nödvändig för att säkerställa att ansvariga agerar för att förverkliga allmänhetens bästa och undvika frestelsen att handla på ett sätt som strider emot det.

Därför är det bra att Svensk Travsport tar in en extern utredare för att granska fallet Propulsion. Kanske borde det göras i fler fall?

Hursomhelst måste den publicistiska strävan vara att söka och rapportera sanningslika och relevanta beskrivningar av både det som hänt och det som händer. Ofta sker det genom att låta olika sidor, perspektiv och åsikter kom till tals, men det kan inte enbart ske genom återgivande av vad andra tycker, det krävs också ett visst mått av granskning. Där makten och makthavarna inte får stå oemotsagda och berätta vad ”vårt folk alltid har…” eller ”precis som våra föregångare gjorde”. Det är ett kraftfullt verktyg som i händerna på fel personer kan leda till en påverkad bild av verkligheten eller historien.

Genom åren har vi sett otal exempel på makthavare, personer eller för all del medier som söker stöd i olika ställningstaganden. Donald Trump gör det. Diktatorer gör det ännu oftare. Problemet är att bilden som växer fram ur det ofta är grovt förenklad, generaliserad eller vinklad för att passa en viss samhällsbild. Inte sällan är den politiskt laddad. När man lyssnar på någon som är skicklig på det ska man veta att det inte alltid är sanningssökandet som är drivkraften bakom historieberättelsen utan snarare något helt annat.

Historia varken bör eller får användas som slagträ. Då tappar den sitt syfte och blir i stället en myt (eller ännu värre, en lögn). Därför behövs journalistik, bevakning av såväl samhället som travsporten samt granskande reportrar som verkar på uppdrag av allmänheten. Tillsammans har vi, du och jag, ett gemensamt ansvar för att bjuda in till diskussion, undgå historiska fällor och se till att vi inte hamnar i samma onda cirklar ännu en gång. Låt oss lära av det som hänt (och våra misstag), undvika att spä på falsarier och i stället sträva mot att utvecklas och bli ännu bättre på det vi gör.

Det gynnar alla i det långa loppet.

Psst. Här kan du läsa Travronden Nostalgi – en hel tidning med travhistoria som du bara inte får missa. Som alltid kan du mejla info@trmedia.se för att ta del av något av våra erbjudande.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.