Artisten - Nivard

De kallar honom The Artist idag.

Franck Nivard är artisten som så kallt väntade ut luckan då chanslösa Private Love, något oväntat, blev först i tredjespår igår. Bara det, Private Love, i den positionen med 500 meter kvar av Prix d'Amérique.

Timoko till spets hade nog många förutspått, drömmen, hoppet om att hålla tempot högt uppskruvat låg i att Quif de Villeneuve skulle göra tokjobbet på utsidan. Den hästen såg jag aldrig till.

Att så kallt sitta kvar i andra ytter, bakom Maharajah där en lika iskall Örjan Kihlström gör allt för att hålla sin värste konkurrent instängd, är inget annat än superbt i sammanhanget. Nivard visste två saker. Att Private Love stannar. Och att Maharajah håller farten.

Artisten.

Maharajah var lika bra igen. Kanske lite sämre, men egentligen tror jag inte det. Det var bara den där elektriska duellen ifjol som fick allt att att kännas så fruktansvärt bra. Upplevelsen var annorlunda, men jag tycker att årets Prix d'Amérique också gav valuta för pengarna. 

Tomt. Tomhet. Avslaget. Känslorna efteråt och idag vill man bara bort från banan. Det är dags att dra sig hem nu, många intressanta möten senare. Ett av dem ska jag kanske berätta om någon gång.