Blogg
Henrik Ingvarsson
Dagen då Minnucci gav igen på Kolgjini
Viking Kronos. Alltså...den där tiden vi fick med honom, den där ungefär blott årslånga karriären.
Det var något alldeles enastående märkvärdigt.
Tolv segrar på fjorton starter. 6,1 miljoner inkört.
Under som sagt endast ett års - numera mytomspunnet - tävlande.
Det var ett väsen, har Lutfi Kolgjini sagt. En varelse till häst som aldrig kommer att födas igen.
Men efter total dominans under två- och treåringssäsongen tog det stopp i just det italienska Derbyt. På Tor di Valle i Rom.
Den elfte oktober 1998 blev slutet på tävlingsbanan för Viking Kronos, detta sedan en skada efter loppet hittats på hästen och som skulle innebära operation.
En operation Lutfi Kolgjini inte ville vara med om. En nedsövning han inte ville vara med om. Ett risktagande han inte ville vara med om.
Med tanke på den kommande avelskarriären.
För Kolgjini förstod vad som väntade med den.
Med facit i hand förstår vi alla.
Med facit i hand förstår vi varför inga risker under några omständigheter fick tas.
***
Och segertågen på de italienska banorna gick sannerligen inte obemärkta förbi.
Så här såg det ut i princip i varenda tillställning. I storlopp efter storlopp. Ensam på målbilden, med Kolgjini i sulkyn som showade med publiken och - tyckte säkert en del (defintivt en och annan av motståndarna) - hånade dom i det slagna fältet.
Så den där Derbydagen, när han förlorade mot Jori Turjas Varenne med Giampaolo Minnucci i sulkyn, ja då fick svensken igen för gammal ost.
Då fick han smaka egen besk medicin.
Bita i det sura.
Och herre jisses vad han gav igen när han fick chansen, Minnucci.
(Och ganska mycket i skymundan - milt uttryckt - var det faktiskt så att Torbjörn Jansson slutade tvåa i det aktuella Derbyt bakom Varenne, med Björn Lindbloms Vigliano Prince. Och Björn själv slutade trea med Vidar, som han också tränade...).
***
Orkar ni ser på mer än rackigt dåliga stillbilder (herre gud, vad håller killen på med...) finns loppen att se nedan.
Det är värt det, jag lovar.
(och kolla extra noga med vilken smått absurd tydlig riktning Minucci vänder sig om så där 70 meter före mål).
Och på söndag är det alltså 13 år sedan den unike Viking Kronos gjorde sin sista start.
henrik.ingvarsson@travronden.se
Det var något alldeles enastående märkvärdigt.
Tolv segrar på fjorton starter. 6,1 miljoner inkört.
Under som sagt endast ett års - numera mytomspunnet - tävlande.
Det var ett väsen, har Lutfi Kolgjini sagt. En varelse till häst som aldrig kommer att födas igen.
Men efter total dominans under två- och treåringssäsongen tog det stopp i just det italienska Derbyt. På Tor di Valle i Rom.
Den elfte oktober 1998 blev slutet på tävlingsbanan för Viking Kronos, detta sedan en skada efter loppet hittats på hästen och som skulle innebära operation.
En operation Lutfi Kolgjini inte ville vara med om. En nedsövning han inte ville vara med om. Ett risktagande han inte ville vara med om.
Med tanke på den kommande avelskarriären.
För Kolgjini förstod vad som väntade med den.
Med facit i hand förstår vi alla.
Med facit i hand förstår vi varför inga risker under några omständigheter fick tas.
***
Och segertågen på de italienska banorna gick sannerligen inte obemärkta förbi.
Så här såg det ut i princip i varenda tillställning. I storlopp efter storlopp. Ensam på målbilden, med Kolgjini i sulkyn som showade med publiken och - tyckte säkert en del (defintivt en och annan av motståndarna) - hånade dom i det slagna fältet.
Så den där Derbydagen, när han förlorade mot Jori Turjas Varenne med Giampaolo Minnucci i sulkyn, ja då fick svensken igen för gammal ost.
Då fick han smaka egen besk medicin.
Bita i det sura.
Och herre jisses vad han gav igen när han fick chansen, Minnucci.
(Och ganska mycket i skymundan - milt uttryckt - var det faktiskt så att Torbjörn Jansson slutade tvåa i det aktuella Derbyt bakom Varenne, med Björn Lindbloms Vigliano Prince. Och Björn själv slutade trea med Vidar, som han också tränade...).
***
Orkar ni ser på mer än rackigt dåliga stillbilder (herre gud, vad håller killen på med...) finns loppen att se nedan.
Det är värt det, jag lovar.
(och kolla extra noga med vilken smått absurd tydlig riktning Minucci vänder sig om så där 70 meter före mål).
Och på söndag är det alltså 13 år sedan den unike Viking Kronos gjorde sin sista start.
henrik.ingvarsson@travronden.se
Bloggaren
henrik.ingvarsson@travronden.se