Blogg
Henrik Ingvarsson
En Elitloppsvinnare dör aldrig
Nostalgiådran slår till igen. Med full kraft, det kan bara inte hjälpas. Det går liksom inte att spjärna emot.
När jag hör att Sea Cove, den store, maffige Elitlopps- och Prix d'Amériquevinnaren inte längre finns med oss här på jorden.
Jag har en hel del minnen, men två poppar upp starkare, mycket starkare än de andra. För jag tror för det första att jag aldrig - inte förr, inte senare - har suttit och dömt ut en kusk så mycket hemma i tv-soffan som när Jos Veerbeck tidigt bestämde sig för att rycka ifrån motståndarna i 1994 års upplaga av Prix d'Amérique. Herre gud, tro att man ska kunna vinna P d'A på styrka, med - vad jag tyckte - en megasprinter som Sea Cove. Så magnifikt genomuselt! Han kommer att vara upphunnen strax efter uppförsbacken…ju!
Vi vet hur det gick. Sea Cove hann undan. Hann undan med en halv längd på den svarta banan i Paris. Med facit i hand visade det sig vara en gudomlig kusktriumf. Snudd på millimeravvägd.
Och så 1993. Mitt första Elitlopp som ”riktig” stockholmare. Det första där jag bara kunde kliva ut från Solvalla efter tävlingarna, hasa mina sedan-arla-morgonstund-på-platserna-framför-E-läktaren-trötta ben till tunnelbanan och åka in till stan - och bli kvar. Bli kvar i ett försommarromantisktsprudlande Stockholm.
För det var mitt. Det var där jag bodde. Det var min stad nu. Min vackra fina stad. Jag minns det som en alldeles enastående märkvärdig känsla.
Om några dagar (på den här tiden var det tävlingar på Solvalla på sommaren även efter Elitloppet!) skulle jag åka ut till Valla igen. För att jag ville. Och väldigt mycket för att jag…kunde.
Och Sea Cove vann alltså det där Elitloppet 1993. Han slank undan igen, med ett par futtiga centimeter före Nordin Hanover, som för Olle Goop kom ut från ledarryggen fem meter för sent för att hinna fram och knäppa den Kanadafödde tyskbelgaren.
(På denna bild - en Elitloppsvinnare och i vimlet en nybliven stockholmare)
Sea Cove. Inte längre hos oss.
Men en Elitloppsvinnare dör aldrig.
Hade helt glömt Qeen L grymma lopp här! roligt att bli påmind
av Inge Akselsson 25 januari, 19:38
Inge,
Ja, faktiskt. Minst lika starkt som när hon vann året innan.
av Henrik Ingvarsson 25 januari, 19:43
-93, första Elitloppet och året då man stod nere vid staketet vid mållinjen, vilken rysare! Mitt minne med Sea Cove poppar upp en dag i gymnasiet då man hoppade över sista mattelektionen för att följa med till Örebro som körde en "V65-mitt-i-veckan-omgång" och sicka race! Queen L. vann liksom en rusande Elton (tror jag han hette) och om jag minns rätt slog Born Quick Sans Rival. Bernt Arnesson tog en dubbel med Snakie Zoot och Allen Viking (25 ggr!) och så Sea Cove....som vann med en viss Jim Frick! Tiden innan han blev världsstjärna, tror året var -92.
av Mathias Gustafsson 25 januari, 22:17
Verkligen topphästar Sea Cove och Qeen L
av kjell Johnsson 26 januari, 05:02
Du behöver vara inloggad för att kommentera: prenumerera
Bloggaren
henrik.ingvarsson@travronden.se