Lars G Dahlgren:

"Brister i proppar ger onödigt resande"

Örebro körde kallblodslopp utan en enda hemmahäst  i startlistan en breddloppskväll. 

Treåringar får resa 40-50 mil när de ska debutera, och slår samtidigt ut hemmahästar som i sin tur då får åka till andra banor för att starta.

Ur led är propositionerna.

Vi tar väl det sista först, för där är det jag vill poängtera brännande dagsaktuellt.

Mantorp ikväll (måndag 30 mars). Ett ST-lopp med 50.000 kronor till vinnaren, för ston med högst 15.000 kronor insprunget och med tillägg vid 1 (en) krona, lockade 30 anmälda hästar. 27 av dem var debutanter. Två hade gjort en start och inte tjänat pengar, en som gjort tre starter och tjänat pengar anmäldes från tillägg. En häst hade förstahandsval på annan bana (Åby imorgon tisdag) och försvann. Här är anmälningslistan.

Kvar var efter att Tanzania försvunnit till Åby alltså 29 hästar. 28 på startvolten (varav 26 debutanter), en på tillägg. Att dela loppet var alltså helt självklart. För detta finns en särskild central budgetdisposition på åtta miljoner kronor och nu klippte alltså Mantorp 129.500 kronor, som är den samlade prissumma i ST-lopp med åtta ”fasta” priser, ur denna centrala pott. 

Bra gjort. Å andra sidan, att INTE göra det var inte ens ett alternativ. Självklart måste hästar alltid få debutera när deras tränare vill att de ska göra det, utan att bli tvångsstrukna.

Jag hoppas att banorna tar chansen att dela sina nollopp/treåringslopp så snart det finns minsta lilla reglementsenliga öppning för det. Om de där åtta miljonerna är förbrukade 1 oktober är det bara att applådera det. Det finns förstås inte på kartan att ST-styret i det läget skulle våga att nobba att skjuta till ännu mer delningspottspengar under årets sista månader. Det gjorde man så sent som ifjol, då de först anslagna delningsmiljonerna inte riktigt räckte året ut. 

Delningen gjorde att hela 25, varav 24 debutanter, treåriga ston kom med i kvällens ST-lopp på Mantorp. Två åkte ut på ”företrädesregeln”, alltså för att de gjort en start. Det råkade vara Andre Eklundh-tränade Dance The Night In och Roger Walmanns Fabulous Image. Men det kunde teoretiskt lika gärna ha varit två hemmahästar, och det är viktigt att notera för mitt fortsatta resonemang nedan.

De två stackars debutanter som trots delningen av loppet inte kom med var hemmahästen Minnestads Denia, tränad av amatören Susanne Westergren och Jörgen S Erikssons Zoey Bris. Minnestads Denia får istället åka till Örebro på skärtorsdag och debutera i ett nollopp där det blev elva startande hästar och Zoey Bris är med på sin hemmabana Eskilstuna på långfredagen.

I ST-loppen på Mantorp är det med en häst från Jägersro, en från Norge (!), en från Lindesberg, sex från Solvalla - då räknar jag även Boden-märkta Petri Salmelas Cleopatra Sisu till Solvalla - och ytterligare tio från grannbanorna Eskilstuna, Örebro, Axevalla, Kalmar och Halmstad. Sex av de som kom med är är hemmahästar.

Nu till det intressanta: En hemmahäst blev alltså utslagen och fick inte debutera i det lopp som tränaren önskade, på sin hemmabana. Teoretiskt kunde ännu fler hemmahästar blivit utslagna, och även åkt ut på ”företrädesregeln”, alltså att hästar med minst antal gjorda starter kommer med först. 

En häst, Pioneer Face, reser från Jägersro för att debutera på Mantorp. Vilket alltså tvingar en Mantorphäst, Minnestads Denia, att åka till Örebro för att debutera. Detta är naturligtvis alldeles uppåt väggarna. Ännu tokigare hade det blivit om loppet i Örebro, där Minnestads Denia startar, också blivit fullt och hon där slagit ut en Örebrohäst! 

Poängen är att det här är så enkelt, så enkelt, att ordna till. Genom att återinföra - ja, det har i högsta grad funnits tidigare - att hemmahästar har företräde i nolloppen i allmänhet och kanske de populära ST-loppen i synnerhet! Att vara garanterad att, när man vill under sina fem första starter få vara med i sin hemmabanas lägsta klass (har inte hästen ”trampat ur” nolloppet inom fem starter är det dystert) borde vara självklart. Att inte hästägar- och tränarorganisationerna driver denna fråga hårt mot ST är en gåta. 

Man behöver heller inte stänga hela loppen för hemmahästar. 75 procent (alltså åtta av tolv platser) är en nivå som använts tidigare och som, tycker jag, då kändes bra och fungerade. 

Överhuvudtaget finns det stundom märkliga argument i den här, ska vi kalla det, resedebatten. När jag nu tar upp Ola Samuelssons Pioneer Face som exempel på att en debutant som reser 40 mil (enkel väg) då slår ut en hemmahäst så är jag helt säker på att få följande motargument: ”Jamen Pioneer Face följer ju bara med. Ola Samuelsson har en häst till med på Mantorp ikväll”. Underförstått att Olas transportbuss åker ju till Mantorp ändå. Och att ha två hästar i den är ekonomiskt avgjort bättre än att resa med en häst.

För tränaren/transportören ja. Men vad spelar det för roll för Pioneers Faces ägare? Oavsett om det är en eller åtta hästar i transportbilen får varje enskild hästägare betala samma milkostnad för sin hästs tävlingsutflykter. Det här ”geografiskt öppna nolloppssystemet” tvingar i detta fall dessutom alltså i sin tur Minnestads Denia ut på en tolvmilaresa (enkel väg) när hon ska starta på torsdag.

----------

Den 9 mars kördes breddloppskväll på Örebrotravet. Nio lopp med 10.000 kronor i förstapris. Det enda lopp som inte hade ”breddloppskravet” högst 500 startpoäng var kallblodsloppet. Inte för att det spelade någon roll. De nio hästar som anmäldes hade alla mindre än 500 startpoäng och eftersom det var en breddloppskväll blev det också endast ”breddloppskuskar” (högst 150 körda lopp 2014) i kallblodsloppet. 

Inga Örebrotränade hästar var med i kallblodsloppet, vilket inte är att undra på. Ifjol startade endast 13 Örebrotränade kallblod överhuvudtaget.

Jag trodde breddloppskvällarna/dagarna var till för att ge lämpliga och roliga tävlingsmöjligheter till det lokala hästbestånd som, för att använda fotbollsterminologi, för närvarande spelar i B-laget. Notera att jag inte lägger något nedvärderande i det begreppet. Även stjärnspelare får ibland göra B-lagsmatcher för att typ komma i form efter skador/sjukdomar och andra idogt tränande fotbollsutövare har aldrig någon annan ambition än att spela B-lagsfotboll för att det är kul, samtidigt som de vet att de inte är tillräckligt bra för att platsa i A-laget. Sunda fotbollsklubbar (både stora och små) tar respektfullt hand om sina B-lagsspelare också.

Och en viktig poäng med breddloppstävlandet måste väl vara att slippa resa till andra banor än sin hemmabana med sin ”B-lagshäst”. Sex av hästarna i det där Örebrokallblodsloppet hade hemmabana Romme, en Eskilstuna, en Färjestad, en Årjäng. Så det loppet kördes alldeles avgjort på fel bana. 

Och så är vi faktiskt samtidigt där igen; det är inte företräde för hemmahästar i breddloppen heller. I de två varmblodslopp som blev fulla denna Örebrokväll fanns 18 tillresta hästar från andra hemmabanor. Samtidigt var tre hemmahästar tvångsstrukna i de loppen. Ofattbart.