Nyheten premiechansningen blev en het debattpotatis. Många ville säga och tycka mycket om det, inte minst i Travrondens insändarspalter.
Intresset för att vara med blev i slutändan inte speciellt stort. Men kan man av upplägget på premiechansningen verkligen dra några slutsatser av hur hästägarna egentligen vill ha det i denna debatt som i sina yttersta poler handlar om det ska vara ”bidragspolitik” eller ”jackpot-tänk” gällande prispengarna?
Premiechansningen innebär att hästägarna till de travare som nu är två år före den 1 mars kunde anmäla till ST att de avstår möjligheten att ta in de 25.000 kronorna i premieloppspengar som finns att hämta före den 1 november i år.
För de 25.000 kronorna ”köper” de istället chansen att få dubbla prispengarna i den händelse hästarna slutar på prisplacering i Kriteriet, Derbyt, Oaks eller Derbystoet. Vilket ju faktiskt bara (högst!) 24 hästar av de drygt 3.000 i kullen kommer att göra.
Först gick ST ut med att 300 hästar, cirka tio procent av kullen, skulle behöva anmälas för att premiechansningen skulle bli av, genomföras. Det blev inte mer än ägarna till cirka 150 hästar som ”tog chansen”, men ST kör nu i alla fall. Gott så. Visserligen får man nu bara 3.750.000 kronor i inbesparad grundpott (gentemot kalkylerade sju miljoner kronor) från premiechansarna, men rent matematiskt är ju risken/chansen att man ska behöva betala ut några dubbla prispengar i de fyra storloppen 2013/2014 också bara hälften så stor jämfört med om 300 hästar varit med.
Titta förresten lite extra på kalkylen här så tror jag att man får en förklaring till att endast 150 hästar ”satsar” 25.000 kronor på att bli prisplacerad i storloppen Kriteriehelgen 2013 och Derbyhelgen 2014. För 3,7 miljoner ”tål” ST faktiskt att vinnaren i två av de här fyra loppen finns bland premiechansarna utan att gå back (förutsatt att ingen annan premiechanshäst tar prispengar). Ett annat alternativ är att man tål tvåan i alla fyra loppen. Eller (nästan) hela prisbordet i antingen Kriteriet eller Derbyt!
Jag vet i alla fall på vilken sida av insatsbordet jag skulle vilja sitta med den ”oddskalkyl” som premiechansningsupplägget anno 2012 innebär: ST:s…
Premiechansningen blev, detta sitt första år, faktiskt en halvmesyr uppläggsmässigt, och det avspeglar sig också i det, måste man säga, rätt klena intresset att vara med från hästägarnas sida.
Kriteriehelgen och Derbyhelgen var för smalt utbud. Att Stochampionatet inte plockades med betraktar jag närmast som ett litet hån mot Axevalla och det som är det RIKTIGA svenska Stoderbyt. Derbystoet på Jägersro är och förblir ett jättebra pendanglopp till det RIKTIGA Derbyt, en nödvändighet för att det inte bara ska vara hingstar och valacker som det betalas insatspengar för till Jägersro. En sådan situation skulle för övrigt helt skjuta sönder hela Derbyts insatsekonomi. Men det RIKTIGA Stoderbyt går alltså likväl på Axevalla i juli.
En liten sidobisats här: ST pratar gärna om sin satsning på ston, men så länge man ”dissar” Stochampionatet på det sätt som sker (som med preimechansningen) så skorrar den påstådda stosatsningen lite falskt. Det mest graverande är att uttagningsloppen till Stochampionatet har alldeles för låga prispengar, endast 50.000 kronor till vinnaren. Där skulle ST, tycker jag, kunna göra en nyttig ”stosatsningspunktinsats” och dubbla prispengarna.
Dessutom var det förvånande att ST inte involverade Breeders Crown i premiechansingen. Det är ju travförbundets egenadministrerade storlopp för unghästar (de andra är arrangörsbanornas ansvar och angelägenhet) och dessutom är ju Breeders Crowns huvudfinansiär de svenska hingstägarna och uppfödarna. Möjlighet till dubbla prispengarna i Breeders skulle alltså enligt filosofin och tänket bakom premiechansningen möjligen ha ökat de kommersiella avsättningsmöjligheterna för de varor som Breeders-finansiärerna producerar - unghästar!
Tittar man på anmälningssiffran till premiechansningen är det lätt att dra slutsatsen att hästägarkollektivet hellre ”säkrar” 25.000 kronor i premieloppspengar än suktar efter möjligheten att slå in dubbla prispengarna i storloppen i den händelse de lyckligen råkar ha en kulltopp. Det tror jag alltså är en förhastad slutsats att dra.
Nästa kulls ”premiechansning” förväntar jag mig innehåller dubbla finalprispengarna inte bara Kriteriehelgen och Derbyhelgen utan också i Stochampionatet och Breeders Crown. Och sist men inte minst, givetvis också i Uppfödningslöpningen!
Nu har jag bara berört de ekonomiska drivkrafterna i premiechansningen. Men man måste givetvis också beakta de känslomässiga. Om jag ägde en tvååring skulle jag inte tveka en sekund om att ta in de 25.000 premieloppskronorna i år, vad min tränare än säger om vilken kanon jag har. Visar det sig att tränaren (mot förmodan) har rätt - att det är en kanon - skulle jag gråta av lycka och stolthet om hästen är trea i Kriteriet eller Derbyt - och inte för en sekund känna sorg/ilska/ånger för att jag var så idiotisk att jag lät bli att ta premiechansningen!