Osthyvel eller amputationssåg?

Jag tycker synd om Remy Nilson just nu. Här har han sedan 1980-talet, bara avbrutet av en liten utflykt till annan uppdragsgivare, varit en av centralfigurerna i den svenska travsportens och ATG:s framgångssaga. Vad som hänt och skett i Sverige under dessa 30 år har väckt både beundran och avundsjuka i stort sett i resten av den trots allt lilla travvärlden.

Och så inträffar en bildlig jordbävning, eller tsunami, just när Remy ska till att börja avnjuta pensionslivet, skogspromenader, svampplockning, allt det där. En massa negativa saker sammanfaller och håller på att sätta grunden för allt, allmänhetens förtroende för att allt går ärligt och juste till, i farlig gungning.

Nu måste Remy Nilson under sina sista tjänstgöringsveckor vara med och ta fram och värdera beslutsunderlag om vilket eller vilka verktyg som ska användas i budgetarbetet för 2013 gällande tävlingsverksamheten och prispengarna. Osthyvel eller amputeringssåg? Eller en lagom lämplig kombination av båda?

I april skrev ATG ner sin budget gällande det förväntade totospelet i Sverige under 2012 med 500 miljoner kronor, från 13,1 miljarder till 12,6. Detta efter en svag spelstart på året. Med fyra månader kvar på året är dessa 500 miljoner redan passerade.

Raset riskerar att accelerera den närmaste tiden. Detta på grund av att ATG:s trovärdighet när det gäller spelsäkerheten efter den ”omöjliga” rekordvinsten på V75 Elitloppshelgen,  skandalöst sen oddsuppdatering, och att det gått att spela efter att hästarna gått i mål två gånger (minst!) det senaste halvåret, är ifrågasatt på ett sätt som aldrig tidigare i företagets snart 40-åriga historia.

Kommer det därför att stanna på 700 miljoner lägre totoomsättning i Sverige 2012 än 2011? Eller kanske till och med 800 miljoner?

Det går inte att undvika att utvecklingen måste få konsekvenser för hur banorna tävlar 2013 och för prispengarna. Mycket av den här spelminskningen på 700-800 miljoner kronor drabbar respektive bana med automatik, genom fördelningssystemet av totoöverskottet som togs i bruk 2010. Minskningen kommer därför heller inte att ”slå lika” i hela landet, vissa banor klarar sig jämförelsevis bättre (eller snarare mindre dåligt) än andra.

Om spelet minskar med 800 miljoner kronor…ja då säger totomatematiken att svensk trav- och galoppsport under 2013 står inför faktumet att prispengarna i loppen lär minska med kanske så mycket som 100 miljoner kronor jämfört med vad som delas ut 2012.  Cirka 275 000 kronor per dag i minskning i så fall. Det är inte långt ifrån hälften av vad prispengarna uppgick till i de tio loppen på Mantorp i måndags (616 000 kronor) då östgötabanan var saxbana till V65-banan Östersund.

Halverade prispengar på saxbanorna? Tja, varför inte. Det kan i alla fall få vara en liten illustration till hur bister situationen håller på att bli.

Osthyvel? Det innebär att man minskar lite överallt men behåller antalet tävlingsdagar och lopp på den nivå och volym som finns nu.

Eller amputationssåg? Alltså att man tar bort lopp, tävlingsdagar. Vilket i sin tur gör att  intäkterna från toton i första läget oavlåtligen ser ut att minska ännu mer, plus att antalet starttillfällen också minskar. Osthyveln verkar alltså onekligen trevligare ur den aspekten.

Men så var det då det här med den till synes allt mer volymstarka synpunkten att publiken, spelarna, de aktiva, är ”sönderkörda” av lopp-tio-timmar-om-dagen-i ATG-Live-strategin. Sannolikt kan därför även amputationssågen plockas fram ur fältskärens (skräckinjagande) instrumentlåda, under förutsättning att den används klokt.

Den del av ”tävlingskroppen” som synes lämpligast att skära i, det måste vara dagtravet på vardagar. Lunchtraven då banorna kör nio-tio lopp, och så givetvis de här svårbegripliga eftermiddagstraven. Det kanske inte alls visar sig att ATG-Live-spelarna svarar negativt på en sådan förändring. De kan istället ge dem utrymme, ork, tid, lust, (och pengar!) att spela hårdare, oftare, mer på det som då blir kvar.

Att ta bort lopp går ur hästägarkollektiv synvinkel faktiskt att kompensera med propositionsteknik. Om man en tävlingsdag stryker ett likastartslopp (= 12 starttillfällen) och samma dag förvandlar fyra andra tolvhästarslopp till tilläggslopp med 15 hästar har man faktiskt inte tagit bort ett enda starttillfälle. Kanske blir det dessutom för spelarna lite roligare 15-hästarslopp!?

Sådana här viktiga frågor behövs det nu funderas på, vändas och vridas på, diskuteras. Jag hoppas ATG och ST är lyhört, lägger örat mot marken och lyssnar till vad folket på banorna, i stallarna, och  totoluckorna, alltså kunderna, spelarna, publiken, känner och tycker.

Tyvärr verkar det som att det ibland har varit lite svårt för beslutsfattarna att höra sådant, däruppe i den helikopter som utredare Olof Karlander beordrade upp dem i, vilket ledde fram till den tävlingsstruktur och strategi som nu används.