Segertorkan slut nu?

 

PARIS. Det har varit en hård och besvärlig vinter. Nu är det dags för Prix d'Amerique-helgen och det för några år sedan helt ofattbara har inträffat: ännu har inte en enda svenskfödd svensktränad häst vunnit på Vincennes sedan vintermeetinget startade i månadsskiftet oktober/november.

Joakim Lövgren har vunnit ett quintélopp med tyskfödde Strong Boy D.E. Jörgen Westholms franskfödde UniqueReve vann med Jean-Michel Bazire i sulkyn i november). Men i övrigt ingenting. Tomt.

Visst, både Westholm och Robert Bergh har segrar i Frankrike i vinter, men det är efter att ha kajkat runt (och betalat åtskilliga euro i motorvägstullar...) ute i den franska geografin. Vilket förvisso är lukrativt det också, för man kör ofta även till vardags  ute i "regionerna" om vad som är V75-prispengar hemma i Sverige .

Det var bättre förr om  man säger så. Hästar som hade svårt att duga även i inte speciellt höga klasser i Sverige åkte på 1990-talet till Frankrike och blev stjärnor. Anders Lindqvist blev banbrytande på området att ta svenska hästar till Frankrike och skörda lagrar. Som Activity. Huxtable Hornline. Rocky Kim. David Ceda. The Bad Boy. Ulf Nordin härjade runt med Jackhammer. Jan Kruithof for runt som en spårhund och tog det ena "bra köpet" efter det andra från Sverige till Frankrike.

Nu har strömmen vänt åt andra hållet. De svenska hästarna räcker liksom inte ända fram. I alla fall inte på Vincennes. 

Frågan är nu förstås om vintermeetingets segernolla för "helsvenska" ekipage spräcks i helgen. Det är väl i så fall Maharajah som ska göra det. Om han då vinner det största loppet av dem alla, ja då är förstås allt frid och fröjd igen. Nu ska man förstås akta sig för att "onda" i onödan men det kändes faktiskt igår, efter att Maharajah tydligen försökt "dra iväg" med Stefan Hultman på en av Grosbois rundbanor, som att hästen kanske är FÖR laddad, FÖR taggad.  

Vi som var utsända reportrar och fotografer från Sverige missade att bevittna det. Dels hukade vi i takskydd mot ösregnet efter bästa förmåga, dels fanns det ingen anledning alls att befinna sig vid rundbanan. Hultman skulle  bara köra på skogsslingorna. 

Det kommer som vanligt att vara stimmigt värre på Vincennes på söndag, alla hästar laddas till max och om kuskarna har hög puls någon gång i sina liv i sulkyn så är det när de samlas uppe vid 2.700-metersstarten för att köra Prix d'Amerique och det är tre minuter kvar till start. OM Maharajah är för tänd, för laddad, tar i för hårt, har vi sett hur det kan sluta. Med galopp. Eller i vart fall hackigt trav. Det kan förstöra allt direkt.

Men nej, vi skulle ju inte onda. Dessutom: Det är ju Örjan Kihlström som kör Maharajah på söndag. Om det sattes pulsklocka på de 18 Pd'A-kuskarna skulle jag kunna spela rätt mycket på att den av de 18 som ligger närmast vilopuls är Örjan (därmed inte sagt att ens han har vilopuls). Det lugnet kan han förmedla till sin häst, och så ordnar sig allt...

Franska pressen har nu upptäckt att Maharajah gjort sin karriär hittills utan att bomullen ryckts och det togs nog rätt så för givet att det är på söndag det ska ske. Det magiska tussrycket som kan vara det vapen som behövs för att knäcka till och med Ready Cash. När Hultman fick frågan om det kom "no!-no!" till svar.

Hästen är som sagt pigg värre nu, som det är.

- Jag hade faktiskt tänkt att prova hemma i ett jobb, bara för att se vad som skulle hända, men jag vågade inte den gången. Jag är rätt säker på att de fått komma och pillra ut både mig och hästen ur skogen i så fall. Att dra bomullen i finishen i Prix d'Amerique, med 35.000 entusiastiska människor som skriker rakt ut på läktarna som när det blir mål i en VM-final i fotboll...nej, risken är att det skulle gå alldeles på tok istället och den risken tar vi inte. Förlorar Maharajah en slutstrid med oryckt bomull får det vara så, sade Stefan.

----------

 

Mycket Maharajah är det förstås, men han är ju minsann inte ensam på Grosbois. Den franska träningsanläggningen är näst intill invaderad av italienska gäster, som under den månadslånga tävlingsstrejken hemma tagit chansen att åka till Paris med sina (bra) hästar. 

Det här är den mest fantastiska hästen av dem alla. Han startar på söndag och Mia Törnberg och jag har som synes hälsat på denna fantastiska pålle. Solvalla brukar ju försöka hitta  lite "exotiska", eller spännande, hästar att bjuda på under Elitloppshelgen, och denna häst borde vara ett givet inbjudningsobjekt. Nej, knappast till Elitloppet, men definitivt till något av loppen.

Så bra är han nämligen också, denna HELT VITA häst (nej, han är inte albino. Flugskimmel trodde Mia att han skulle kunna definieras  färgmässigt), som rent socialt dessutom visade sig vara ett riktigt charmtroll. Ja, han är hingst, och han inte bara accepterade som synes vår omedelbara närvaro vid hans box utan tyckte dessutom att Mias hårtofs var en synnerligen rolig leksak.

Gennaro Casillo, som tränat Miele d'Alfa innan Enrico Bellei officiellt tog över, fick uppdraget att ta en typisk turistbild på mig och Mia vid Miele d'Alfas (det är så hästen heter) box. Det verkade som att Gennaro anade att det nog kunde bli rätt kul. Mycket riktigt. Plötsligt tyckte Miele d'Alfa att han fått två nya lekkamrater. Det blev alltså ingen stilla poseringsbild. Och Mia lämnade fotosessionen synnerligen rufsig i håret.

Fast väldigt roligt hade vi allihop, inte minst Miele d'Alfa som synes.

Ni får läsa om honom i morgon i en artikel här på hemsidan. Dessutom då presenterad  i "helfigur".