Hur är det med Bazire?

Jean-Michel Bazire fick tvärt avbryta arbetet på tävlingsbanan under söndagen, detta sedan hans vänstra arm och hand inte längre fungerade normalt. Oroväckande så klart och under söndagskvällen kom rapporter från Frankrike som sade att det kan ha rört sig om en lättare variant av stroke.

Otäckt värre om fallet är så svårt. Stroke leker man inte med. Det är då det är dags att stanna upp, lugna ned tempot och börja ta hand om kroppen på allvar. Travtränare och -kuskar är inte kända för att följa det mottot. Livet är för kort, timmarna på dygnet för få för en travtränare och det är synd - om nu så är fallet - att sjukdom ska få upp ögonen för det ibland ohälsosamma levernet som säkert många i sporten lever.

Vi får hoppas att det inte är så allvarligt som det befarades igår.

***

Att tränare drömmer om olika saker är inte så konstigt. Att Roger Walmann så gärna ville vinna Ulf Thoresens Minneslopp är lätt att förstå och när han igår fick göra det blev det känslofyllt i vinnarcirkeln. Walmann är annars tuffare än medelsvensken (-norrmannen), men på Jarlsberg fick han inte fram så många ord efter att Pojke Kronos bärgat segern i storloppet. 

Travfolket är ett hårt gäng. När det kommer till att ära människor som satt sin prägel på ett eller annat sätt i sporten, då veknar alla. Mänskligt och vackert på samma gång. Sjukdom och död får oss att blicka bortom prispengar och vinstbongar.

Hoppas att Bazires karriär inte lever farligt.