Inte bara sportens anseende skadat

Det handlar förstås om efterdyningarna till den stort uppmärksammade grisfösarrättegången mot Åke Svanstedt, Glenn H Persson och Carl Johan Jepson, den som tidigare i höstas slutade med frikännande i hovrätten för alla tre.

Därom är inte egentligen mer att orda, rättsmaskineriet, och även travförbundets licens- och djurskyddande instanser, satte där punkt för de saker åtalet gällde.

Men vid sidan av detta, under förhandlingarna i tingsrätten, uppstod ett "sidomål", gällande en häst som inte var med i det ursprungliga åtalet. Det handlade om Erik Fredrikssons erkännande och berättelse av vad hans egen Icing Laday var med om en dag på Bjertorp i början av 2005.

Som väl är så är rättssystemet utformat så att man bara kan bli fälld för det man är åtalad för, det betydde att Icing Laday-erkännandet inte påverkade rätternas domar avseende hur åklagaren formulerat "grisfösarmålet". Icing Laday ingick inte alls i det åtalet, i åklagarens material som först tingsrätten och sedan hovrätten hade att prova.

Det är här det ologiska inträffar.

Erik Fredriksson fick ett strafföreläggande på dagsböter för sitt erkännande av Icing Laday-elningen i tingsrätten. Han betalade böterna och därmed fanns en laga-kraft-vunnen dom. Men den som, enligt Fredrikssons tingsrättsvittnesmål under sanningsförsäkran, utförde själva "träningspasset", alltså satt i sulkyn och använde elredskapet på Icing Laday, blev aldrig åtalad.

Det gällde Glenn H Persson. En lokal åklagare underlät att väcka åtal mot Persson för det "nya" brott Fredriksson berättade om i tingsrätten - med motiveringen att Persson ju redan var åtalad för andra grisföserier.

Jag förmodar att denna åklagare efteråt blivit tagen i örat av sina chefer, för det principiella resonemanget hedrar verkligen inte åklagarkåren. En person blev här alltså inte åtalad för att denne redan var misstänkt, och under pågående åtal för, andra brott av exakt samma slag! Man får verkligen hoppas att det inte går till så med andra - kanske mer allvarliga - brott i samhället...

Okej att en åklagare i Västergötland kanske inte skötte sitt jobb ordentligt där, sådant kan hända och eftersom straffskalorna här rör sig i modell "vardagliga trafikbrott" köper jag ändå att det hela knappast var prioriterat i åklagarkammaren.

Men märkligare är att travförbundet sedan tog denna misstänkta lilla "tjänstemiss" som motivering till att bara ta upp Erik Fredriksson för prövning inom sportens reglementes ramar. Inget borde väl ha hindrat ST att även dra Glenn H Persson inför förbundets egen ansvarsnämnd baserat på det som framkom i Erik Fredrikssons tingsrättsutsaga?

Nu blev följden faktiskt absurd: En person ansågs ha skadat travsportens anseende genom sitt erkännande av att ha främjat en otillåten träningsbehandling av en häst, men ingen blir ens prövad/ställd till ansvar för att ha utfört/begått själva handlingen!

Glenn H Persson borde, anser jag, också hamnat inför ansvarsnämnden för hörande och bedömning om även han skadat travsportens anseende, eftersom Fredrikssons under-ed-erkännande i tingsrätten gällande Icing Laday även involverade Perssons namn.

Travförbundets företrädare talar ofta och gärna om att reglementet som alla aktiva är underkastade är "tuffare" än de krav samhället ställer på djurhållningen genom lagar och förordningar. Det visade ST inte direkt prov på i praktiken i Icing Laday-fallet.

Kontentan blir att inte bara travsportens anseende skadats här. Travförbundets anseende blev knappast heller direkt bättre av det, i alla fall i mitt tycke, otillräckliga sätt man valde att föra detta infekterade ärende till sin slutpunkt.