Paneldebatt start på revolution?

Det handlar om det som från början var tänkt att bli ett stormöte för alla travsportsintresserade, men som under förberedelsearbetet de senaste veckorna nu förvandlats till en paneldebatt.

Det som ska avhandlas är det förslag till nya stadgar för STC som är ute på remiss hos travsällskapen. Efter att ha pratat med travtränarnas generalsekreterare Jan I Jönsson om paneldebattens riktlinjer vågar jag mig på en spekulativ profetia: STC:s ordförande Patrik Sandin och generalsekreterare Ulf Hörnberg kommer av de andra paneldeltagarna uppe på podiet att rakt ut få höra att det lagda förslaget över hur travsportens beslutande församlingar i framtiden ska sättas samman är oacceptabelt.

I slutändan handlar det om att de aktiva, och med det avses då hästägare, uppfödare, tränare, såväl proffs som amatörer, vill vara med och bestämma över hur de medel som totospelet genererar fördelas. Idag upplever man att den makten i princip helt och hållet ligger hos ATG.

Att det blivit så beror på att ATG tidigt fick en stark och kompetent drivande ledning, samtidigt som travsporten led av det ständiga problemet: särintressen som drog åt olika håll och där var och en egentligen mest bevakade "sitt" revir.

Den maktfördelning som nu verkar vara på väg att kraftigt ifrågasättas - och det kommer i debatten på onsdag säkert att pratas om att helt kullkasta den - etablerades därför redan när Gert Lindberg var verkställande direktör för ATG, från starten ända tills han pensionerades. Gert blev en "icke ifrågasättbar" auktoritet i den positionen, han var med från allra första början i ATG i över 20 år och hade verkligen detaljkoll på saker och ting - förmodligen till och med på vilket wattal det var i kontorslamporna i Hästsportens Hus.

Under Gerts tid expanderade travsporten ständigt. Det var en framgångssaga. Under denna tid snurrade sulkyhjulen allt fortare. Antalet hästar ökade, liksom antalet tävlingsdagar. Spelet ökade, publiksiffrorna var höga, uppfödarna fick toppbetalt för unghästarna och fenomenala hästar importerades från USA. Plötsligt - nåja - räknades Sverige in bland världens ledande travsportsländer. Gert Lindbergs sätt att i ATG ta kontrollen, styra medlen, spelade helt klart en avgörande roll i den utvecklingen. ATG var starkt - STC och de aktiva i praktiken för svaga och splittrade var och en i sina särintressen för att på allvar kunna utmana ATG i denna principiella succesivt glidande maktfördelning.

Som ordförande i ATG satt då samtidigt Lennart Sandgren. Han hade en son som var profesionell travtränare (Magnus Sandgren) och kunde därför sporten "inifrån". Det hände att Lennart åkte med på trav i Magnus hästbuss...Så snacka om att som spelbolagsordförande också ha hästdoft i näsborrarna.

Även om det åtminstone stundtals fanns kritik mot Lindbergs/Sandgrens regim, en kritik som ofta gick ut på att ATG fick allt större inflytande över det som borde vara rent sportsliga beslutsdomäner, så ansåg de flesta att ATG trots allt styrde med kompetens och stringens, och med förankring och kunskap om de aktivas situation och behov.

----------

Efter Sandgren kom Bo Dockered. Han var också en auktoritet i positionen som ATG-ordförande, men på ett annat sätt. Bosse bullrade, och oppositionella var ute i ogjort väder. I slutändan fick Dockered ändå som han ville.

Men även om Dockered kunde styra med "fast hand" när han tyckte det behövdes var han liksom sin företrädare Lennart Sandgren med i sporten på ett intresserat sätt. Bosse åkte också på trav, pratade med aktiva, syntes på banorna, ägde och födde upp (fel, föder fortfarande upp) hästar själv.

Hans starka maktposition kan illustreras av den höjda totoskatt som den socialdemokratiska regeringen, som ett led i att sanera och stärka statens då hårt ansträngda finanser, drev igenom till årskiftet 1997-98. ATG hade ju egentligen inget med de statliga förhandlingarna om totoskatten att göra, det var (och är) STC:s bord. Men när avtalet var klart och presenterades var det ändå Dockered som bullrade in på scenen och förklarade att "travsporten minsann var tvungen att vara med och sanera Sveriges ekonomi".

Jag var med på presskonferensen när det hände. Sett så här i backspegeln var det som hände på den presentationen, dagarna runt jul, i Hästsportens Hus, rätt fantastiskt, och illustrerade väl maktfördelningen. Sportens representanter - dåvarande ordföranden Assar Engblom och vicen Claes Lundell - sa just inte mycket efter de benhårda förhandlingsrundor med finansdepartementet som ledde fram till (den i slutändan nedprutade) skattehöjningen.

Men Bo Dockered, tillsatt av den regeringsmakt som drivit igenom skattehöjningen, talade länge och eftertryckligt av vikten att även travsporten var med och tog ansvar för statens ekonomi. Nu, först långt i efterhand, har jag insett vad detta egentligen betydde: Bo Dockered, statens verkställande makt i ATG, ansåg att hästsporten vid den tidpunkten kunde bära höjd skatt.

Det var ett politiskt (eller snarare politrukiskt, det är ett bättre ord i detta sammanhang) konststycke av Dockered att lyckas få acceptans i sporten för skattehöjningen så att protesterna egentligen inte blev mer än pliktskydligt formella. Om sportens företrädare då kunnat förutse vad som är ett faktum idag - att detta ökade skattetryck nu tolv år senare påtagligt bidragit till att urholka hästägarnas, och travsportsutövarnas ekonomi, hade protesterna sannolikt blivit mer konkreta.

--------

Det här blev en historisk återblick, måhända som en bakgrund till de positioner om maktfördelningen som tar sig uttryck i debatten på Solvalla på onsdag.

Att travsportens utövare nu kraftigt ämnar sätta ner foten och kräva avsevärt starkare positioner för egen del, kan delvis ha att göra med det tydligt förändrade ledarskapet av ATG efter Dockereds ordförandetid.

Dockered har ersatts av Mats Denninger som följt devisen "verka utan att synas". Denninger har suttit på posten sedan 2007, men när han i det kommande Travrondens Vinternummer (utkommer tisdag 8 december) porträtteras i en stor intervju blir det garanterat de flesta sportutövarnas första "möte" med den som styr sportens spelbolags styrelse och örsta gången de tar del av hans värderingar och ståndpunkter.

Samtidigt uppfattas ATG:s konkreta ledarskap och totomedelsfördelning inte alls lika kompetent som "på Gerts tid". ATG:s administration har vuxit till en svåröverskådlig koloss samtidigt som de sportaktivas kostnader stadigt ökat för hästhållningen under hela 2000-talet utan att prispengarna förmått hänga med. ATG:s maktutövning uppfattas emellanåt som delvis okunnig, och definitivt okänslig, om de sportaktivas situation. Man har helt enkelt, på toppnivån, inte längre kvar den förankring ute bland aktiva som tidigare, som "på Gerts tid".

Detta har skapat grogrunden för de omvälvande (när det gäller maktfördelningen) tankar som nu tycks ha vuxit sig så unisont starka bland hästägare, uppfödare och tränare att de kommer till uttryck på onsdag.

STC har förvisso självt satt igång en förändringsprocess för att modernisera de beslutande organen, men de "egenföreslagna" förändringarna är alltså inte i närheten av att vara tillräckligt långtgående enligt de som tagit intiativ till, och har satt ihop, paneldebatten.

---------

Intressant i sammanhanget är att galoppsporten redan är i full gång med "sin" revolution på det här planet, alltså den att bryta sönder en föråldrad maktstruktur som gjorde att en redan krympande skara galoppintresserade blev ännu mindre och allt mer låsta i sina egna särintressen.

I våras fattade galoppsporten beslut att "upplösa sig själv" och anta nya stadgar av demokratisk modern natur. Man lyckades göra denna revolution "utan blodsspillan" förvånande snabbt (när man väl satt stenen i rullning) och dessutom i enighet. Nu återstår att se om galoppfolket lyckas förvalta denna nya situation till att bredda intresset för fullblodssporten.

Travsällskapens uppbyggnad, som i sin tur utgör STC, lever också, anser i alla fall jag, i en föråldrad struktur.

Det visas bland annat av att onsdagens paneldebatt illustrerar en klyfta mellan beslutsfattarna och de aktiva. Travsällskapen består ju också de facto egentligen av "aktiva", alltså hästägare, uppfödare och andra travintresserade. Sandin, själv hästägare, och Hörnberg borde på onsdag därför sitta "på samma sida" som de aktiva. Men i praktiken finns här alltså ett motsatsförhållande. Sandin lär få klä skott för att han med det lagda förslaget till stadgeändringar egentligen vill försöka bevara en ordning som de som tagit initiativ till paneldebatten inte accepterar.

Om inte denna klyfta i maktsituationen fanns, alltså att de aktivas företrädare upplever att ATG styr "allt" gentemot ett för svagt STC, och därtill heller inte styrs hundraprocentigt kompetent, så skulle denna debatt om STC:s framtida sammansättning av beslutande församlingar aldrig dragits igång.

Frågan är om man behöver uppfinna hjulet två gånger. Det kanske går att vända sig till galoppsportens folk, och ta reda på hur man gjorde där för att få "gubbarna" att frivilligt och i samförstånd slänga prestige överbord och unisont ge upp positionerna, något som banade väg för den totala omdaning av galoppförbundets organisation och beslutsförsamlingar som beslutades i våras. Kanske går det att kopiera en del vad gäller tillvägagångssätt och förankringsprocess där.

Samtidigt är det värt att notera - poängtera - att de som organiserat onsdagens möte, med proffstränarnas förbund vid taktpinnen, valt att inte bjuda in kallblodsorganisationen Sleipner till att sitta med i panelen. Kallblodsintressenterna får finna sig i att ta plats bland åhörarna.

Det får även ATG:s företrädare göra. Det här ska ju handla om hur sporten ska kunna ta makten över fördelningen av totoöverskottet - från just ATG.

Det borde kunna bli några spännande timmar i Nordinsalen på onsdag.