Riklig belöning för ökenvandring

För att tala klarspråk: det var ju tur - om man vill kalla det så - att Maharajah bjöd publiken på en sådan sagolik uppvisning, så att Derbyt blev "worthwaitingfor". För Jägersro, för Derbyt som sådant. Och inte minst för publiken.

För så här får det bara inte vara fler gånger. Derbyt undanstuvat som lopp tio, under en eftermiddag som officiellt började klockan 13:00 (det var i alla fall till den tiden banans chef Lars-Åke Mårtensson beställt den ambulans som olyckligt nog visade sig skulle ha behövts på banan redan någon timme tidigare, med tanke på att olyckan var framme i ett av ponnyderbyna), men som fram till klockan 15:00 bestod av fyra lopp.

Som man för all del kunde spela tvilling i. Om nu någon händelsevis skulle gå på Jägersro Debysöndagen just för att göra det.

Sedan kördes K.G.Bertmarks Minneslopp. När segraren där skulle hyllas, finske Marko Hakkarainen, blev vinnarcirkelceremonin mer eller mindre avbruten av att publiken uppmärksammades på att nu var Derbystjärnorna ute på banan för att värma. Det var mellan lopp sex och sju. Då hade publiken varit på Jägersro över två timmar redan.

Ungefär så här kördes Elite-Rennen på Gelsenkirchen när jag var där. En evighetslång transportsträcka innan dagens huvudaktörer äntligen visar upp sig. Och efter loppet är det snabbt tvärslut, ja, det var det det, och oj, är klockan så mycket, nu blir det sent innan vi är hemma...

Nej, så här får storloppsdagar bara inte vara. Publiken på banans intressen, banans eget arrangemang, måste få styra, vara det som spelutbud och tv-sändning utgår från och anpassas till. Nu är det istället precis tvärtom. Derbyt ska köras så att det passar i det televiserade direktspelsutbudet. Till och med Derbyt anpassas till toto-omsättningsmaximering.

Nu satt jag där på Jägersro och längtade tillbaka till 1980- och 1990-talen. När Derbyt gick som lopp sex. När man kom till Jägersro vid halvelvasnåret, satt först en timme och njöt av spänningen och förväntan i luften som växte i takt med att publikplatserna succesivt fylldes. Hästarna började värma...och eftersom Derbyt låg som lopp sex, var Derbyhästarna alla ute på banan INNAN första start. Varenda steg de tog skärskådades i detalj. Vem ser bäst ut?

Och DÄREFTER började tävlingarna, loppen.

----------

Jag såg på travronden.se:s forum att det fanns de som dömde ut Johan Edlund för att han tydligen jämförde Maharajah med Usain Bolt i TV4-sändningen från Jägersro.

I så fall undrar jag om han lyckats få fram det han menade, ville säga.

När jag pratade med Johan, på stallbacken, en stund efter loppet uppfattade jag honom nämligen inte så att han egentligen jämförde Maharajah med Bolt. Det han jämförde, och upplevde samma, var KÄNSLAN han själv fick i kroppen direkt efter loppen.

- Inför både Bolts lopp i Berlin och inför Derbyt idag var förväntningarna uppskruvade över alla rimliga gränser. Alla väntade sig att få se och uppleva något som ingen presterat eller sett tidigare. Och så inte bara händer det, utan verkligheten till och med överträffar förväntningarna! När jag såg Maharajahs målgång och segertiden fick jag därför samma märkliga och mäktiga känsla av...ja overklighet...som när siffrorna 9.58 kom upp på resultattavlan efter Bolts hundrameterslopp i Berlin, förklarade Johan (som ju refererade världsrekordloppen i TV4).

Ett bra resonemang. Värt att notera är alltså att det i sig inte innehåller någon jämförelse mellan Usain Bolts och Maharajahs kapacitet och prestationer i deras respektive idrott. Istället handlar det om hur man som betraktare på plats kan känna, uppleva, dessa mycket sällsynta ögonblick av "omöjlig" idrottsmagi.

Bob Beamon-längdhopp på 8,90, kort sagt.

----------

Och ja, för att nu knyta av till förra bloggen. De där listade fyra "mest magiska" travlopp jag upplevt live blev nu utökat med ett femte, ett som kommer att sitta kvar i hjärnbarkens minnescentrum resten av mitt liv.

Alltså att se Örjan Kihlströms fortfarande helt sträckta tömmar och Maharajahs fantastiska kraft i steget i sista kurvan när hästen lämnar konkurrenterna...

----------

Och, för att nu knyta an till inledningen av texten: när scenen i filmen där huvudrollsinnehavaren John Mills stod och svepte sin efterlängtade iskalla öl i Alexandria spelades in blev han till slut duktigt tankad. Inget alkoholfritt alternativ till "riktig öl" såg trovärdigt ut när det testades av filmteamet. Så Mills fick svepa på riktigt.

Den tagning som så småningom hamnade på vita duken var den 14:e.