Billigare med positivt dopingprov

Fyra juniveckors avstängning betyder att Åke förhindras att sitta i sulkyn fram till de två-tre miljoner kronor en sådan högsäsongsmånad normalt ska generera till hans rörelse. Han får samtidigt dela de tio procenten i tränarprovision med den/de kuskar som ska köra hans hästar under avstängningsperioden.

Så påföljden för spårbytet i sista kurvan med Mystical Ann i Drottning Silvias Pokal, för att hjälpa stallkamraten Mystic Lady U.S. kostar Svanstedt mer än Affe Fagers positiva dopingprov med bedövningsmedlet lidocain (då han dömdes enligt det strikta tränaransvaret och det aldrig gick att klarlägga varför Affe hade lidocainspår i urinen) gjorde.

STC tog alltså chansen att damma till ordentligt. Den här typen av taktiska sista-kurves-styrningar har förekommit tidigare på Åby, utan att domare eller STC reagerat. Att bevisa någon form av uppsåt i efterhand är ju näst intill omöjligt, om inte kusken ifråga faktiskt erkänner att han gjort en viss manöver för att gynna en stallkamrat. Det var ju också detta som i praktiken fällde Svanstedt. Uttalandet i direktsändningen från Åby i TV4-Sport efter loppet.

Utan det "erkännandet av stallkörningen" hade manövern passerat obemärkt förbi även denna gång. Och "alla" - inklusive jag och Svanstedt - hade trott att det faktiskt är praxis att utnyttja Åbys möjligheter med dubbla open stretch på precis det sätt som nu skedde, de (få) gånger man som tränare får det gyllene läget med en pigg stallkamrat i rygg som skulle kunna ha nytta av att hjälpas komma loss.

Men det får man alltså inte. Absolut inte. Så var den saken utredd.

Men en fråga som fortfarande hänger i luften är om Åbys måldomare (jag håller mig till Åby, för det här är huvudsakligen ett problem som har med Åbys dubbla öppna invändiga spurtspår att göra) i fortsättningen ska agera utifrån vad DE SER, eller vad DE TROR SIG SE i loppen, eller om det fortfarande ska finnas en koppling till hur kuskarna formulerar sig efter loppet när de ska försöka förklara varför de gjorde som de gjorde.

Svaret måste bli alternativ ett: vad domarna ser ska gälla. Jämför med fotbollsmatch: En misstänkt tröjdragning i straffområdet och anfallaren faller. Straff eller inte? Ja, inte går domaren fram och frågar backen om han drog forwarden i tröjan eller inte innan han sätter pipan i munnen...

Tågordningen i det här konkreta fallet blev bra och användningsbar. Banornas egna domare behöver nödvändigtvis inte, i så att säga stridens hetta, fatta beslut av den här sorten själva. Hänskjutningen till STC:s disciplinnämnd är ett bra instrument för att hantera sådana här svåra, övergripande och - faktiskt - prejudicerande - bedömningsärenden.

Hänskjutningen i sig är jobbig även för den mest hårdhudade rutinerade kusk: några dagars oviss väntan på ett tungt beslut om en påföljd som alltså i praktiken blir hårdare, eller fullt jämförbar med, när en häst lämnar ett oförklarligt positivt dopingprov.

Med det i bakhuvudet tänker sig nog kuskarna på Åby från och med nu för en extra gång när de känner sig frestade att dra i högertömmen med en halvstum häst i sista kurvan, och en instängd bakomvarande stallkamrat fortfarande har spring kvar i benen.

Men, jo just det, det var bara en sak till. Svanstedts påföljd ska ju provas i STC:s Överdomstol också innan den så att säga kan sägas slutbedömd.