När toton är död

Summeringen efter Solängets åtta lopp löd 281.250 kronor i totalomsättning. V5-spelet nådde knappt över 100.000 kronor. Och V3-spelet var det mest absurda av allt. 850 kronor i omsättning, sammanlagt 85 andelar sålda när starten i V3-1 gick! Svenskt bottenrekord så det sjunger om det.

Publiksiffran uppges till 825 personer, och dessa lyckades alltså omsätta i snitt en krona per besökare på V3 - knappt.

Den till slut ensamma vinnaren på V3 belönades med 638 kronor. Stort grattis!

Solängets totoöverskott, när finansminister Borg fått sitt, uppgick inte ens till 50.000 kronor.

När totospelet ramlar ner till den nivå som gällde denna Solänget-onsdag, med vinnarspelsomsättningar närmare 10.000 kronor än 20.000, och platsomsättning på 6-7.000 kronor är toton i praktiken död. Spelarna får se tydliga konsekvenser av även modesta insatsnivåer.

I V5-1, där Spokesman vann, var vinnaromsättningen 12.873 kronor. 10.298 kronor återstod att dela ut till vinnarspelarna efter totoavdraget. På 5,86-oddsaren Spokesman var det alltså omsatt 1.757 kronor.

Säg att man stått där på Solängets publikplats, och tyckt att Spokesman sett så bra ut i provstarten, att man ville prova med 500 kronor vinnare - vilket ju faktiskt kan betraktas som en närmast "lekfull" spontaninsats på en knapp sexoddsare. Men oddset hade då raskt dumpats från 58 till 47 för tio.

Den där femhundringen i "sista-sekunden-insats" på Spokesman hade alltså gett 1.870 kronor i nettovinst. Om jag istället nöjt mig med en hundralapp hade jag vunnit (netto alltså) 458 konor. Att riskera en fem gånger så stor insats gav "bara" fyra gånger så stor nettovinst. Och nu snackar vi alltså "pottkonsekvenser" när det omsätts futtiga hundralappar på en knapp sexoddsare!

Att det körs sådana totodagar i Sverige 2007 är förstås tydligast tänkbara exempel på att svensk travsport inte mår speciellt bra. Så ser det ut i totonationer som befinner sig på u-landsnivå.

När man inte kan gå på Solänget på onsdagkvällar och omsätta femhundringar i toton utan att förstöra oddset för sig själv, då är det inte speciellt roligt att gå på trav längre.

Travsportsutredare Olof Karlander har träffande definierat det hela: "travet håller på att förlora sin ställning som samhällsekonomiskt fenomen".

Ett annat sådant exempel på annalkande "u-landsnivå" är Mantorps tävlingar på måndag. Mellanbanan Mantorp har, i högsäsongsmånaden maj, nöjt sig med att skriva ut åtta lopp ett vanligt kvällstrav, varav ett är monté och ett P21 med 3.000 kronor i förstapris.

Endast tre av de åtta loppen är fullbesatta. De två treåringsloppen innehåller fem respektive sex hästar. Montéloppet har därför hamnat på V5, vars spelare därmed förväntas sätta sina streck utan att känna till vad ryttarinnorna väger, vilket förstås är en nog så viktig uppgift när ekipagets vinstchans ska värderas.

Så (illa) kan det alltså se ut på en svensk mellanbana i maj 2007.