Att sätta rätt fokus

När det gäller det som verkligen räknas i sammanhanget, travsportens utveckling, pekar det ju nämligen käpprätt åt fel håll.

Från den där rekordomsättningen på 11,3 miljarder kronor blir det så litet överskott kvar till att försörja och ekonomiskt stimulera hästsportnäringen att denna lider och minskar i omfattning. Under hela 2000-talet har det varje år fötts färre travhästar i Sverige än närmast föregående år. Det har alltså pågått en kontinuerlig urgröpning av produktionsmedlen - aveln - som absolut inte tagits på det allvar som STC och ATG borde gjort.

Denna minskning av födelsetalen har nu automatiskt lett fram till nästa steg: färre hästägare, färre sportutövare i form av licensinnehavare (i första hand amatörtränare). Ekonomiska realiteter har gjort att travbanornas samlade underhållsbehov nu är skriande, mätt i hundratals miljoner kronor. Dessutom körs det för varje år färre och färre lopp (minskningen är 250 lopp under 2006 jämfört med 2005).

Ända fram till i stort sett nu har travsportens företrädare gömt denna 2000-talsproblematik bakom argumentet "jamen spelet och ATG går ju bra!"

Detta synsätt går att jämföra med att fotbollförbundet eller ishockeyförbundet skulle mäta eller värdera sin utveckling utifrån hur Svenska Spel går och hur många bingolotter föreningarna säljer och underordna betydelsen av antalet aktiva spelare, lag, antalet arenor man har i bruk, statusen på dessa och hur mycket de används/besöks.

Jag har under hela 2000-talet suttit på (årliga) pressmöten i Göteborg i samband med V75-Mästaren och fått saker och ting presenterade på precis detta sätt: ATG-cheferna har långa fina utläggningar om hur fantastiskt bra allting går för spelbolaget och visar detta i kurvor, diagram och helproffsiga presentationer.

Därefter kommer STC:s och Galoppförbundets företrädare och ger en helt annan bild: Antalet födda hästar och antalet lopp minskade i år också. För att effektivisera administrationen har banorna (med tvångsmetoder!) slagits samman i regioner. Kvällsgaloppen går inte alls längre, vi flyttar lejonparten av tävlandet till tv-sänd lunchgalopp på torsdagar istället. Och banpublikutvecklingen ska vi inte tala om. Fullständig katastrof.

Tänk om Lars-Åke Lagrell, på stämmorna med fotbollförbundet, efter att Jesper Kärrbrink först förklarat hur bra Svenska Spel går, flera år i följd skulle stått och förkunnat något i den här stilen:

Antalet klubbar och lag fortsätter minska. Nu finns det inte lägre serier än division fem längre i flera av distrikten, och distriktsförbunden håller på att slås samman i gemensamma administrativa enheter. Eftersom de statliga och kommunala aktivitetsbidragen för ungdomsverksamhet urholkats flera år i rad nu har allt fler klubbar inte längre råd att driva ungdomslag. Arenorna förfaller. I superettan och division I/II är publiksifforna så låga att vi kommer att flytta matcher till dagtid på vardagar. Det tror vi mycket på, för då kan folk sitta på sina jobb och se matcherna via internet.

Skulle något sådant accepteras?

Tror inte det...

Men ungefär så (illa) har det alltså varit fram till nu i travet och galoppen, under hela 2000-talet. ATG går ju bra, så halleluja. hurra och amen.

Nu jublas det alltså inte speciellt högljutt åt ATG:s rekordomsättning. Kungörelsen av den vidfästes omedelbart med ett tungt uttalande från (den av regeringen tillsatte) ordföranden Bo Dockered: fördelningen av totoöverskottet är orimlig, till statens fördel och sportens/hästnäringens nackdel.

Att ändra totoskatten, så att hästsporten får mer och finansdepartementet mindre, är förstås en viktig del i att få en förändring och förbättring av sportens villkor till stånd.

Men det kommer ändå inte att räcka om inte fokus sätts rätt. Det vill säga att synsättet hos sportens företrädare och administratörer är att man slutar att lägga tonvikten på vad det står längst ner på raderna i ATG:s balansräkning och istället mäter sin framgång/status utifrån utvecklingen av antalet hästar och alla aktiva människor runt dessa, samt de aktiviteter i form av publikbesökta tävlingar detta intresse för att föda upp och träna sporthästar yttrar sig i.

Totoekonomin blir då inte längre målet. Den blir "bara" ett medel för att uppnå andra, sportsliga, mål.

Det är nämligen faktiskt så att ATG tillkom för att skapa förutsättningar för detta sistnämnda. ATG finns till för att försörja hästarna. Hästarna finns inte till för att ATG ska ha något (alltså lopp) att arrangera spel på.