En stor dag för Jansson

Att Torbjörn Jansson valdes som kusk till årets Derbyvinnare var både jag och Ingvarsson ganska klara på att det var det mest logiska. Mitt i catchdriverfloran fanns där en speciell kille, som fler än en gång lotsat in mer svårkörda, illatravande varelser till vinst i lopp. Och med det menar jag inte att Beau Mec travar illa, bara att han inte passar med vem som helst bakom tömmarna.

Jansson har haft en del skuttburkar framför sig genom åren. Nu minns jag inte alla, men en stor svart Ideal du Gazeau-hingst i slutet av 80-talet var inte den mest lättkörda av djur. Jansson var där och stöttade, sådär lagom mycket. Så mycket att man som traventusiast kan fastna för något annat än odds och strecklistor, det var - som Lou Guida sade om John Campbell efter Mack Lobells Hamboseger 1987 - "poetry in motion" när Tobbe körde Khamsin Broline där runt övergången mellan 80- och 90-tal. Och lite samma känsla fick jag igår. Så rättvist.

Beau Mec fick vi stifta bekantskap med redan vid Kriterieuttagningarna ifjol, men en förödande galopp sopade undan chanserna till finalplats den gången. Istället fick Deuxieme Picsous och Aga Khan Boko biljetter till det största treåringsloppet i landet.

Och vilka som var tvåa och trea igår vet vi.

***

Om jag hade rankat årets Derby hade jag, trots det korrekta kuskvalet, skickat Beau Mec djupt ner i kön, helt utan tro på full pott för den bara starke Jag de Bellouet-sonen.

Visst, han lattjade med Go On Pale på Romme i slutet av juli och var enligt Nurmos sjuk vid det tillfället, men ändå. Ett Derby där allt inte bara går ut på att vara stark, nej, jag hade ingen riktig feeling för att det skulle gå vägen.

Men jag är glad för Torbjörns skull. En kusk av hans kaliber ska ha vunnit Derbyt, det största loppet av dem alla om man frågar tränarna, och nu är han där. Det går inte att tycka att det är orättvist. Speciellt inte efter det taktiskt perfekt genomförda loppet igår.

Kanske är det inte Khamsin Broline jag letar efter. Men jag vill minnas att han var rätt stor, nästan svart och hade stundtals problem med aktionen, vilket Jansson kompenserade med sin körskicklighet i slutskedena av loppen. Frågar vi Tobbe lär vi få svaret. Det blir nästa projekt på Solvalla. Att kolla fakta.

Stig H, Frick och Jansson. Där har ni min topptrio vad beträffar den biten. Att bära.

Jorma såklart, honom får man inte glömma. Precis som nyss nämnda kuskar är han mästare på att plocka ur det lilla extra som behövs ur en inte helt perfekt travande häst.

***

Alla pratar om Derbyhelgen. Festen. Loppen. Man vill dit. Av olika anledningar.

Det finns två sidor av den. Den sportsliga är en. Att ha häst till start i Derbyt, oavsett inblandning, är enormt. Själv har jag haft förmånen att sköta en finalist och trots att hästen var totalt chanslös på förhand så levde hoppet till mållinjen var skuren och allt runt omkring, att det fanns bara en uns av uppmärksamhet kring oss, var enormt. Det är det bästa med Derbyt, tror jag.

Sedan är det festen. ALLA ska dit. Det är cirkusen som drar vidare.
Det sociala sammanhanget där alla kan prata i samma termer. Det är så travsporten fungerar om man kikar in bakom scenens ridå. Det finns en oerhört viktig social funktion med vår sport och snälla travförbund, ATG och alla andra som styr den här kringresande cirkusen: låt det födas fler hästar i framtiden.

Detta får inte dö ut.

***

Större marginaler i loppen? Är det något vi kan hoppas på snart? Två incidenter på Jägersro igår får mig att fundera över hur viktigt det är, hur hemskt det är att inte få lucka när tömmarna är fulla av spring. Med extrem otur hade vi haft minst två hästar i backen - en var väl i stort sett redan där - och hela Derbyt hade fått en dyster touch.

***

Nu minns jag inte exakt vad Björck skrev i sin V75-krönika här på nätet i fredags, men något om Svanstedts V75-facit var det i alla fall och efter två genomförda omgångar i helgen kan vi konstatera att det nu fortfarande bara är Rättviksomgången i början av augusti som nollats för Åke. Sedan maj.
Då han haft hästar till start vill säga.

Räcker det för att bli Årets Tränare. Eller är Nurmos helg den 3:e och 4:e september 2011 för stark?