Nummer 110

Den 12 maj 2009 var dagen då Thomas Hedlund tog sina första bambiliknande steg ut i bloggarens tillvaro. Ut i rymden bara. Pang.

Efter några fraser och ett tryck på publicera-knappen låg den där. Min första blogg. Den som handlade om mina första dagar i ett travstall.

Mycket har hänt sedan dess. Thomas Hedlund har blivit en bitter människa som gillar att sparka på de som redan ligger.

Nej, så är det inte. Han har varit snäll i sina uttalanden, men så gillar han travsporten också och försöker hitta ljusglimtar i de flesta av vrår.

Som idag på Solvalla, i morgon på Åby och på lördag på Dannero.

En normal vecka hade det räckt så, men maj är aldrig normalt. Oslo Grand Prix väntar på söndag och visst vill vi alla se svenskt i topp. Det skulle förvåna mig om det inte blir så.

***

En dokusåpa där människor säljer sin oskuld för pengar. Ett skämt hoppas jag.

***

Och Iceland är klar för Elitloppet. Fräscht skrev jag om sprinterfesten i min förra blogg och den som säger emot måste ha tunga argument att komma med för att jag ska ändra mig idag.

***

Achille-La Chasse Verte, där har ni stammen till femårige fuxen Roi Vert. Ett namn som verkligen är på tapeten i dagarna. Roi Vert. Glöm inte det.

***

Elitloppet 1987 är det kallaste jag upplevt. Om vi talar om väderlek alltså. Och det första på E-läktaren för egen del. Passgång på Callit efter att ha krokat ihop med Grades Singing i början av upploppet, en diskvalificerad Rex Rodney som svarar för en enorm upphämtning och en Utah Bulwark som höll farten starkast.

Loppet var inte lika kallt som luften.