Nu ska vi ha kul

Vad är det som händer?
Ska vi stilla sitta tigande och bara låta allt vara, eller ska debatten/debatterna fortsätta?
Får vi bry oss om vår sport? Får vi tycka något?

Som sagt, det händer mycket nu, en månad innan Elitloppet. Är det inte avhopp från Solvallas styrelse så handlar det om felaktig medicinering, känslig analysutrustning eller otillåtna preparat vid ledinjektioner.

Och vad säger STC? Egentligen?

Tydliga svar skulle uppskattas av alla.

***

En veckas sjukdom sätter sina spår. Samtidigt uppskattas tiden som frisk mer efteråt och man ska inte gnälla över småsaker.

***

Robert Bergh håller liv i Coupe du Ronde-surret i sin blogg på hemsidan. Nya namn presenteras till Norrlagets uppställning i varje alster, det låter till och med som att Berghar'n tjuvtränar på fritiden. Det ogillas.

Annars verkar det som att tilltaget att spela fotboll dagarna innan travfesten på Solvalla uppskattas, än så länge. Vi debuterar i dessa sammanhang, tänk på det. Inget gnäll i onödan efteråt.

***

Det är 20 år sedan årskurs 9 på Solängsskolan avslutades i Gävle. Återträffar har jag hittills lyckats undvika, den senaste för tio år sedan krockade med Jägersros V75-omgång någon gång på hösten och jag hade Sugarcane du Ling till start. Det kändes, som ni förstår, viktigare än att träffa trötta klasskamrater efter tio år och det var inte ens nära att jag åkte "hem".

Men i morgon är det dags. Hemma hos någon ska vi ses, prata gamla minnen och syna varandras åldrande.

En tjej i min grundskoleklass hängde med mig på Gävletravet rätt så ofta under mellanstadieperioden, alltid när det var dags för Mjölkloppet. Då bjöd det lokala mejeriet på milkshake och det var lättare att bjuda med henne till ovalen.

Tolv år gammal (ung), då får man inte ingå vad i toton, men dragen fanns redan på den tiden och det var inte alltid så kul att be farsgubben om spelhjälp. Det fanns alltid en risk att han också slängde in en tia på samma häst och det kändes inte rätt att han skulle få betalt genom mina vinnare.

Som tur var, för min del, jobbade milkshake-tjejens mamma i kassorna i totohallen, så varje gång Annika (milkshake-tjejen) var med mig på trav kunde jag lösa spelproblemet själv.

Annika försökte jag locka med på trav allt oftare och inte bara för att hennes mamma var till min hjälp när oddsindikatorn visade 102 på mina drag.
Jag har inte sett henne sedan 1990, då var jag 16.
I morgon ska vi minnas goda fina kallblod som vann Mjölkloppet i Gävle på 1980-talet.

***

Viola Silas i all ära. Otroligt med 14 raka och fantastiskt för alla inblandade, men gårdagens prestation svarade utan tvekan Select Yankee för.

Skoryck! Vem ska kunna slå honom i finalen?

***

Spårotur. Utan att statistiskt kontrollerat det hela - jag går alltså på känsla här - tror jag att Ulf Stenströmer är den tränare i landet som mest av alla skulle vilja syna hur lottningarna går till på nära håll. Jag tycker mig se att hans hästar alltid börjar från spår sju, åtta eller bakspår.
Just som jag skriver det vinner Highlight på Axevalla, från spår fem.

Jag har nog fel alltså.

***

Har precis kollat sommarens schema. Får jag som jag vill lägger vi upp resan efter hur de stora travhelgerna passerar, något jag knappast lär vara ensam om.

Sommaren är på väg. Elitloppet likaså. Där ska vi ha kul allihopa.