När Stig H rör sig tystnar rummet

"Stig H är en fantastisk yrkesman. Så var också Sören Nordin före honom. Jag har enorm respekt för Stig H. Jag vill inte klampa in i stallet och jag tror inte ens att han vet vem jag är"
Så säger författaren Lars Bill Lundholm i Ola Lernås reportage i fredagens nummer av Travronden och just de där orden, respekt, klampa in i stallet...Visst känner man igen det. Det går inte att komma ifrån. Stig H Johansson är inte mannen jag går fram och kallpratar med, det ska handla om jobb, hans eller mitt, annars finns där en osynlig barriär som omedvetet lyser i starka färger och som säger: INTE FÖR NÄRA.

***

Jag satt, för några år sedan, under en lång bilresa tillsammans med en av landets mest kända tränare, en man som haft Stig H som tränarkonkurrent under många år och samtalet i bilen gled vid något tillfälle in på just Stig. (Får man kalla Stig H för Stig?) Tränaren i fråga bekräftade det jag hade anat om Johansson, att det inte bara är jag som känner samma respekt för mannen, även hans kollegor tystnar när han kliver in i tränarrummen. I alla fall för tre år sedan. Vilken pondus han har den mannen.

***

Skvaller. Det finns gott om den varan i travbranschen. Nu säger många att det är likadant vad man än håller på med. Skvaller tycks vara en av drivkrafterna i samhället och kanske har någon sociolog gjort forskning i ämnet och kommit fram till varför det är så. Man kan väl konstatera att ingredienserna för att det ska bli skvaller inom den här sporten är många och tillfällena ges, varje vecka, för att snacket ska komma igång. Sällskapet med i stort sett samma människor drar runt vecka efter vecka till landets V75-banor och de festliga tillfällena bjuder upphov till snack.

Undrar om en separat SE&Hör-upplaga endast för travsportens anhängare skulle sälja bra? Läskig tanke.

***

Goop, Svanstedt, Kihlström. Undrar om någon av dessa herrar vinner lopp idag?

***

Nästa vecka blir det Frankrike, Paris, Vincennes och Grosbois. Anders Lindqvist har lovat att jag ska få vara med och köra fort på fredagsmorgonen och jag förstår honom. Jag kommer att stå över, men det tänker jag inte tala om för honom förrän efter jag smakat på kaffet från den berömda maskinen.

***

Knappt två år efter att Solvallas administrativa avdelning flyttade till nya lokaler tvingas man skära ned på personalsidan. Det verkar gå utför, eller uppför, eller hur man nu ska säga. Och det konstaterandet kan väl knappast någon ens kommentera. Det verkar ju vara sanningen och inget skvaller. Solvalla är inget man skvallrar om.

Nu kör vi lite blues så här på lördagen. Hård blues. Dags att vakna!