Hjälp med att byta däck?

Jag har försökt att smita undan genom årens lopp och lyckats vid något tillfälle. Två gånger om året så har jag dock förlikat mig med det faktum att det bara är att gå ut och "göra det". Jag tänker på däckbytena på bilen. Det spelar ingen roll att man kan åka in till storstaden Sundsvall och få jobbet gjort för en hundring på tio minuter. Nej, man MÅSTE byta själv. Det tycker i alla fall farsans generation. Om man inte gör det så blir man med automatik betraktad som en veritabel slöfock som dessutom inte bryr sig om pengars värde. Vilken vill hamna i det facket?

Genom årens lopp har det hänt en del. Domkraften har tryckts igenom golvet och in i bilen, gängor har blivit förstörda och bileländet har till och med rasat ner utan ett däck på marken. Ibland har spettet plockats fram för att däcket rostat fast och suttit benhårt utan skruvar. Ryggskott har man också drabbats av några gånger, men vad spelar det för roll. Huvudsaken är att man byter sina däck på egen hand. Något annat alternativ finns inte.

En gång vägrade jag däckbytet. Åkte in och lämnade bilen på en mack. Man tog fram en sådan där maskinell historia för att snabbt få bort bultarna. Resultatet blev att flera muttrar förstördes och jag blev utan bil i flera dagar medan man skickade efter nya. Tror ni farsan fick vatten på kvarn?

Själv kör jag sedan flera år på året runt-däck. Men frugan ville ha hjälp i dag. Mitt uppe i V4-omgången från Umåker. Något så fräckt! Jag hann plocka fram däck, domkraft och planera bytesplatsen. Sedan startade V4-1. Jag satte snabbt upp en målsättning. Ett däck mellan varje lopp. Det innebar att "Polon" borde vara färdig lagom till det avslutande comebackloppet. Det här var dock en något optimistisk prognos. Svärfars moderna domkraft satte griller i huvudet på mig. Det gick bra att hissa upp, men ner? Minuterna förflöt och jag fick bara se reprisen av V4-3 där Northern Spy spurtade till säker seger. Satan också.

Det var inte det lättaste att hitta något ställe att anbringa domkraften på under bilen heller. Ville inte att den skulle pressa sig in i bilen den här gången. Så samlar man inga poäng. Med en något ömmande rygg gick jag ändå till slut i hamn med uppgiften, Det tog inte tio minuter, utan snarare flera timmar. Med den här arbetstakten borde jag klara tre bilar per dag. Det blir 300 kronor om dagen, 1500 kronor i veckan och 78 000 kronor på ett år. Men då gäller det också att hoppa över semester och annat trams. Funderar på om jag ska våga ta steget eller ej.

Jag har ondgjort mig över alla jackpots på Solvalla tidigare. Nu blev det en till, men en klar plusvariant. Vi i Travronden hade tre V64-vinnare rankade sist (kan aldrig ha hänt tidigare - och jag var en av de skyldiga) och vi skämdes inte ens. Nej, svårighetsgraden på den här omgången var extrem. Hur hittar man vinnare som Man Of The Hour (odds: 53,06), Famous Fayline (38,07), Florida Wind (217,07) och Jill Tilly (21,20)? Nej, det gör man förstås inte.

Jag bestämde mig tidigt för att inte lämna in något V64-system. Jag är nämligen helt iskall för dagen och skulle bara spela en häst före V64-spelet. Kim Erikssons Yamani Hornline i tredje loppet. Jag pratade med Kim förra veckan och han var extremt uppåt då det gällde den kusen. Ekipaget stod i fem-sex gånger då jag skulle trycka in degen. Men som bekant gick det inte att spela. Loppet drog igång, Kim körde stor galopp, men vann ändå lätt.

Det är så här det brukar vara när man är nere i dyn. Jag svor för mig själv, men fick i alla fall huvudet ovanför ytan när det tickade fram blott 2,75 i vinnarodds.

Alla lopp ska köras - det är en känd devis. Den kunde inte passa bättre än under gårdagen på Valla. "Mycket kärlek" var enligt skötaren segerreceptet för 217-oddsaren Florida Wind - den jag hade rankat sist. Man kan ändå inte annat än le med hela ansiktet när Åke Sundberg får göra segergest på Solvalla. Det är sådant som värmer i hela kroppen. Åke segrade i Walter Lundbergs Memorial på Solvalla med egentränade Don Active den 28 april 1999. Nästan precis tolv år senare fick han kliva in i huvudstadsbanans vinnarcirkel igen. Men senaste kusksegern på Valla kom med Jouko Pärssinens Westgate i ett stolopp (V5-1) den 5 februari 2005.

Per Skoglund frågade Åke om det kändes något speciellt att vinna just det här loppet med Florida Wind. Flera gånger om. Vadå speciellt? Det här med Vallasegrar är vardagsmat för en sådan som Sundberg.

Florida Wind är en av de största skrällarna i Solvallas historia, men inte den värsta. Redan den 13 mars 1932 vann Nätra Donn till 509,50 (Solvalla invigdes 1927). Det lär blir svårslaget. Om vi ser till hela Sverige då? Jo, här toppar kallblodet Romeo Express på 1.648,80 (Umåker den 9 janiari 1985). Sedan följer Gyllenstjärna på 1.227,07 (1972). Tunas Active är det varmblod som hittills givet det högsta vinnaroddset (951,26).

V65 på Bergsåker i morgon med riktiga höjdarlopp. Don Gentle ska tampas med Nahar och Intruder Kronos - kan inte bli mycket värre än så. Men som sagt, alla lopp ska köras och trav är trav. "Katten" tränar i alla fall bättre än någonsin.

Var glad för att jag inte lämnar några tipsvinklar den här gången. Jag kommer ihåg en gammal fotbollstränare i IFK Sundsvall som var missnöjd med sin målvakt. Han menade att man lika gärna kunde hänga en slips i ribban. Förmodligen skulle denna slips rädda bollen om jag sköt en straff. Om jag fick sex chanser att slå en tärning och tvingades få mellan ett-sex vid något tillfälle, så skulle tärningen visa sju alla gångerna. Då förstår ni hur iskall jag är just nu. Men vänta bara - till Umåkers V75-helg ska jag vara igång. Från dyn till zonen kan steget ibland vara väldigt kort. Det är det som är tjusningen med travet.

Jag avslutar som vanligt med några kloka ord:
"När jag kom hem förväntade jag mig att mötas av en överraskning, men ingenting hände. Då blev jag självfallet överraskad."
(Ludwig Wittgenstein, engelsk filosof, 1889-1951)