Plötsligt händer det...

Låter jag dyster? Jo, det här är ingen bra dag. Massor att göra och begränsat antal timmar att klara det på. Känns det igen? Det är väl så det är för dagens moderna människa. Om man dessutom känner sig halvhängig och i behov av både norsk och finsk gas (ingen idé att slå i lexikonet) för att tända till gör inte det saken bättre.

Två V64-lopp till onsdagens Solvallaomgång står på dagordningen, möten, bloggande och sedan några alster till en kommande artikelserie som måste färdigställas. Det är i sådana lägen lunchsändningen från Gävle får komma i sjunde hand. Inte ens direktsända intervjuer med Ohlsson får mig att tända till. Men plötligt händer det! Ulf Ohlssons storfavorit Harpos Rockland galopperar från start och istället tar Daniel Olsson ledningen med Tonic Bisa i V4-2. Danne brukar ju knappt släppa fronten under pistolhot, men nu blir han tvingad. Åke Sundberg dyker nämligen upp med andrahandaren Chatman och pressar sig till ledningen.

Helt oväntat är det som att gå tillbaka 15-20 år i tiden. Sundberg i spets - och givetvis håller det hela vägen. Plötsligt har jag också glömt dagens alla vedermödor. Hela jag lyser upp i ett leende. Inte för att jag hade några spelintressen, utan för att det här var något som stack ut ur den vanliga lunchlunken.

Åke själv verkade också njuta över sina sekunder i rampljuset. Han hade, om man säger så, replikerna i ordning.
"Det är som Björn Linder sade en gång i tiden, att det här med trav är lika lätt som att gå på toaletten när det trycker på."
Hur poängsätter ni den? Måste bli elva på en tiogradig skala. Den på förhand iskalla lunchen hade nu på ett helt förbluffande sätt fått mig på bättre humör. Massor av jobb kvar? Jo, men visst, det ska bli riktigt stimulerande att nu ta tag i alla V64-intervjuer, vända ut och in på lopparkivet och sedan sätta tänderna i Quark express-programmet. Hur kunde jag klaga över den här dagen?

Åke Sundberg är mångårig medlem i tusenklubben, men numera tillhör han mängden tränare och kuskar som liksom arbetar och kör i det tysta. Nio hästar finns på träningslistan i Rättvik och i fjol blev det inte en enda vinst till stallet, däremot 110.600 i inkörda pengar. Kuskmässigt ordnade Åke sex vinster under 2010, men i år har han redan segerdefilerat två gånger på 17 starter. Senaste V75-segern togs med Don Active i april 1995 i ett långlopp i Örebro (inte hundraprocentigt säker). Då slog Åke självaste världsmästaren His Majesty! Jag räknar med att citatsprutan Åke snart får chansen inom V75 igen med Chatman i klass II.

Från Don Active till Don Gentle skiljer bara ett ord. Min ärrade tioåring är tillbaka som en vinnare igen. Förvisso i ett vanligt lunchlopp, men det spelar ingen roll för mig. Seger är en seger och det finns inte mycket som är roligare än att som hästägare få se sin "pålle" vinna lopp. Det är den känslan det gäller att försöka förmedla till alla som går i hästköpartankar. Det unika med Don Gentle, förutom hans långa rygg, är att han aldrig kan stanna till i vinnarcirkeln. Det ska gå minst lika fort tillbaka till stallet som över upploppet. Men är det inget värre så får vi stå ut med det.

Nej, nu har jag inte mera bloggtid, hade behövt kliva upp fyra timmar innan jag gick och lade mig för att kunna ge er mustade V65-tips till fredagens Bergsåkersomgång. Eftersom jag är halvkall på liret för dagen är det nog också närmast en fördel för er att jag avstår...

Jag avslutar som vanligt med några kloka ord:
"Tid har bara de som inte åstadkommit något, och därmed har de nått längre än alla andra."
(Giovanni Guaresch, italiensk författare, 1908-1968)