Insändare:

"Vi måste vara ödmjuka"

Det är ett tämligen känt faktum att samhällsdebatten i Sverige under lång tid har präglats av att befolkningen gör klokt i att tänka lika. Avvikande uppfattningar får snabbt olika nedsättande beteckningar. Det är tillåtet att byta åsikt men enbart om eliten i politiken och medievärlden tillåter det. Detta fenomen med åsiktskorridorer verkar också förhärskande inom travet. Diskussionerna kring drivning är ett bra exempel. Efter Prix d’Amérique förfasade sig alla inom media och makthavarna inom travet över Bazire jr:s drivning av Davidson du Pont. Jag håller med om att det såg yvigt ut men det är svårt att avgöra från en tv-soffa, vilket borde gälla även andra som haft åsikter i frågan. Jag har från samma soffa sett många osnygga, yviga finishkörningar i Norge där körspöet som bekant inte är tillåtet.
Det känns därför inte särskilt ödmjukt när vi sitter i Sverige och förfasar oss över hur fransmännen sköter sin sport. Vi kan givetvis ha synpunkter från läktaren men vi är faktiskt inte på plan. Värt att notera är att några av de som verkligen kan franskt trav, som Daniel Olsson och Björn Goop, mig veterligen inte framfört några synpunkter i det aktuella fallet. Det är rimligt att anta att Davidson du Pont är väl omhändertagen och trivs med sitt hästliv, annars vinner han inte världens tuffaste travlopp som nioåring.
Jag propagerar absolut inte för hårda drivningar men däremot ­propagerar jag för att det bör anläggas mer vidsynthet och bredare ­perspektiv på debatten kring detta än vad som verkar rymmas i vår ­svenska åsiktskorridor.