Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Insändare:
"Minnesord över Alf G Larsson"

Av: Magnus Stålberg
Publicerad:

Insändare i Travronden

Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.

”Det smakar skit”

Jag tror det var med de orden jag och Alf G Larsson började vår vänskap. Han var stamgäst i den spelbutik jag och en barndomskompis köpt i Avesta i slutet av 1990-talet. Alf G. Redan då en legendar. Vresig. Sur. Svår. Så beskrevs han och jag var lite rädd för honom. Därför kändes det bra när han varje dag drack det kaffe jag fixat i bryggaren. Jag som dittills aldrig druckit kaffe. Än mindre bryggt något. Efter ett par veckor frågade jag honom hur det smakade och ovanstående svar kom direkt. Så var han ju. Han sa som det var. Det kunde göra ont, men det kom från hjärtat.

Under de följande fem-sex åren kom vi att resa runt på trav i Sverige tillsammans. Jag har ingen aning om hur många mil i bil vi tillbringade tillsammans men all den tiden gjorde att vi nog hann prata om det mesta. Bara de minnen jag har räcker till en bok och skulle dessutom alla andra som kände Alf G bidra med sina minnen, ja då skulle Nationalencyklopedin framstå som en turistbroschyr.

Alf G Larsson är en av de varmaste människor jag träffat. Rak och ärlig. Inte alltid smidig, men konsekvent. Och så älskade han att jävlas. Som när man bytte räcke på bron över Stäket. Vi passerade den på våra resor mellan Avesta och Solvalla. Alf G visste att jag var höjdrädd. Därför njöt han lite extra av att köra aningen närmare kanten och det provisoriska brädräcke som var uppsatt. Jag tog ett djupt andetag och han skrattade på sitt oefterhärmliga sätt. Lika roligt varje gång – tyckte han.

En morgon knackade det på dörren till mitt kontor i spelbutiken. Det var Alf G. I handen hade han ett handskrivet A4-papper. Texten var skriven med blyerts och han ville veta om det gick att förstå vad han menade. Jag började läsa. Det visade sig vara en ingående beskrivning hur han ville bli klippt och den skulle han lämna fram till frisören. Texten avslutades med meningen ”Jag tänker sova under tiden och vill inte att du pratar med mig. Väck mig när du är klar.”

ANNONS

Av: Magnus Stålberg

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.