Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Nyhetsgruppen:
"Varför älskar folk att såga Kenneth Haugstad?"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Kuskdebatten.
Så skev att jag får ont i ögonen av att följa den.
Här har ni det svart på vitt.

Jag blev triggad under gårdagskvällen, när Kenneth Haugstad hånades så smått på Twitter. Nej, Twitter är inte jordens mittpunkt men dels citeras röster där (på grund av media) och dels är inte just den här specifika åsikten isolerad det forumet, det skrattas lite på travbanor, i fikarum och så vidare.

Kenneth Haugstad anses vara sämst.

Jag efterfrågar någon form av sans och balans. Om jag tycker att Haugstad är Sveriges nummer ett? Nej. Det tror jag inte han själv, eller någon annan tycker heller. Däremot har han blivit en ofrivillig hackkyckling. Särskilt intressant är det då jag inte uppfattar honom som otrevlig eller skygg för medier (sådant brukar, i allra högsta grad, spela in) utan snarare tvärtom.

Jo, jag vet om att han har mycket svaga siffror vad gäller positioner (läs: startkusk) och så vidare. Men, kom igen. Jag gillar inte att dra ”näthat-kortet” då det går inflation i det. Däremot skulle jag säga att kritiken som framförs mot Haugstad är oproportionerlig och framför allt sågas han som om röken ur en viss skorsten i Vatikanstaten har signalerat honom som ny påve. Genom mitt – möjligen sorgliga – flöde har jag genom åren sett att Haugstad är en frizon. Där kan man kritisera, lajka och klappa i takt på sällan skådat vis. Varför?

Det här låter som ett försvarstal utan dess like, men Haugstad agerar främst substitut för en rörelse som jag inte riktigt begriper. Jag skulle inte ha det minsta problem med att, personligen, ifrågasätta en styrning han svarat för. Men varför blev Haugstad folkets hackkyckling? Hur kom det sig?

Han har vunnit FEM stycken Grupp I-lopp sedan 2013. Två i Sverige, ett i Norge, ett i Finland och ett i Tyskland. De siffrorna är, i relation till kritiken, exceptionellt bra. Nej, bättre än så. Skulle jag bara läsa – och lyssna på – folk så skulle uppfattningen vara att han möjligen vunnit ett B-lopp på Oviken för 25 år sedan. 
På svensk mark har inte ens tio kuskar vunnit fler Grupp I-lopp under motsvarande period.
Jag gjorde en djupdykning i Grupp I-lopp på svensk mark sedan 2013 (vissa lopp är inte med då de inte körs i Sverige varje år – längst ned hittar du vilka lopp som är medräknade).


144 stycken lopp. 145 vinnare då Uppfödningloppet blev som det blev i fjol med två stycken vinnare.

Så här ser fördelningen ut bland kuskarna (med reservation för något korrfel):

(Tänk snabbt! Hur tror ni att den ser ut!?)

 

  • Örjan Kihlstöm 36
     
  • Erik Adielsson 14
  • Björn Goop 11
     
  • Johnny Takter 9
  • Johan Untersteiner 9
     
  • Robert Bergh 7
     
  • Peter Untersteiner 6
  • Jorma Kontio 6
     
  • Ulf Ohlsson 5
     
  • Christoffer Eriksson 4
     
  • Wim Paal 3
  • Adrian Kolgjini 3
  • Lutfi Kolgjini 3
     
  • Per Lennartsson 2
  • Veijo Heiskanen 2
  • Stefan Melander 2
  • Kenneth Haugstad 2
  • Geir V. Gundersen 2
     
  • Carl Johan Jepson 1
  • Mika Forss 1
  • Iikka Nurmonen 1
  • Lars-Åke Söderholm 1
  • Peter G Norman 1
  • Torbjörn Jansson 1
  • Johan A Nilsson 1
  • Daniel Redén 1
  • Åke Svanstedt 1
  • Joakim Lövgren 1
  • Stefan Persson 1
  • Pekka Korpi 1
  • Stefan Söderkvist 1
  • Tuomas Korvenoja 1
  • Per Linderoth 1
  • Jim Oscarsson 1
  • Fredrik Persson 1
  • Ulf Eriksson 1
  • Göran Antonsen 1

Det är fakta. Sedan kan man väga en hundratals subjektiva parametrar i det här.

ANALYS:

19 stycken ”engångsvinnare”.
Drygt 13 %…lågt. Toppen dominerar. Och bland dessa finns Åke Svanstedt (flyttade), Daniel Redén (kör knappt), Johan A Nilsson (hög segerprocent i dessa lopp), Jim Oscarsson (deltar sällan)…och så vidare.

Örjan Kihlström är ett unikum. Han vinner var fjärde Grupp I-lopp i Sverige. Siffrorna är inte förvånande och man kan så klart ”skylla på” makalösa Propulsion, men han vinner helt enkelt när det är dags. Samtidigt tycker jag inte att han har den där fullständigt glödande finessen numera. Hårt? Ja, idiotiskt med siffrorna som grund. Det är en känsla som han säkert viftar bort, men med en halv miljard inkört så…Pd’A-styrningen i söndags går inte annat än att ifrågasätta. Oavsett vilket: Ständig kung av Grupp I-lopp.

Någonstans känns det väl som att Robert Bergh varit lite svalare på slutet? Han vinner sina storlopp, trots att han tvingats leja bort någon styrning.

”BG” och Erik i toppen är väl…som det ska vara. Varken mer eller mindre – och om jag skulle välja kusk inför storlopp hade det, Örjans siffror till trots, inte varit ett svårt beslut. Ute i skogen hörs ett rop (...anlita sonen Goop).

Kolgjini-klanen har överlag haft tyngre år än tidigare. Ingen tydlig superstjärna som gjort rent hus, men familjen landar ändå på sex segrar.

Veijo Heiskanen sågas, liksom Haugstad, gladeligen. De vinner fler Grupp I-lopp än kuskar som hyllas i massor. Så fungerar människan…en underdog är spännande medan någon som varit med ett tag är ointressant….

…undantaget är väl Jorma Kontio som är rätt intressant i det perspektivet. Här slåss klanerna om att kalla honom för ”slut” och ”han kan minsann än!”. Det har nog ingen tvivlat på. Sex stora segrar är inget dåligt facit, men det är heller inget som sticker ut.

Saknar man givna namn?
Ja, tittar man på segerrikaste kuskar under 2018 finns det en del namn i ”toppen” som inte finns noterade i listan ovan.

Vid sammanställning reagerade jag främst på Conrad Lugauer. Sett till den otroligt höga snittprocenten han uppvisat de senaste fyra åren (20 %, bäst i toppen på det) så ”borde” han kanske återfinnas där. Men visst, Campo Bahia löser väl den biffen i år.
Eller ”väl” och ”väl”.
Har ingen koll på Campo Bahias dagsstatus ska sägas.
Men att han vinner Derbyt så det sjunger om det behöver väl inte ens skrivas. Nurmos plockar ut lite kanoner på löpande band, men en toppad Campo Bahia är förstås omöjlig att slå.

/RICKARD HANSSON


FOTNOT: Loppen som ingått är följande (och jag vågar inte lova att jag inte bommat något):

  • Olympiatravet
  • Elitloppet
  • Kungapokalen
  • Drottning Silvias
  • E3 långa öppen
  • E3 långa ston
  • Norrbottens Stora Pris
  • Hugo Åbergs
  • Sprintermästaren
  • Stochampionatet
  • E3 korta öppen
  • E3 korta ston
  • Jubileumspokalen
  • Åby Stora Pris
  • Sundsvall Open Trot
  • Derbyt
  • Derbystoet
  • Kriteriet
  • Oaks
  • BC treåringar ston
  • BC treåringar h/v
  • BC fyraåringar ston
  • BC fyraåringar h/v
  • Uppfödningslöpningen
ANNONS

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

ANNONS