Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Är vi bara öppna i sinnet är framtiden bländande ljus"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Ofta är vi rätt snabba att klaga på en massa olika saker inom vår travsport. Hitta missförhållanden. Utmåla hot och faror. Varna för kris.

Publiken är sådan. Spelarna också. De aktiva. Och inte minst vi i fackpressen.

Jag vet inte om det är våren, eller vad, men… ibland är det ju rätt skönt att tänka tillbaka på travets olika faser, under sin egen livstid – och se saker i lite större och vidare perspektiv. Då är det också betydligt lättare att hamna på den positiva sidan.

Utvecklingen under det senaste halva seklet har varit enorm.

”Det var bättre förr”, brukar det heta. Och kör man hela sin livshistoria genom ett romantiskt halvluddigt minnesfilter, så kommer ju en hel del av gamla tider att kännas lockande och glamourösa.

Men…

För 100 år existerade inget spel på hästar i Sverige, över huvud taget.

Ännu för 60 år sen fanns bara spelmöjligheterna Vinnare och Plats ute på banorna.

För 50 år sedan fanns inget ATG och inget V65 eller V75 – och inget trav i TV.

För 40 år sen fick man beställa hem blanketter och betala mot postförskott två-tre dagar i förväg om man ville satsa 50 kronor Plats på Solvalla.

För 35 år sen stod man i kö inne på Posten på torsdag eftermiddag för att lämna in sin V65-kupong, med karbonpapper emellan, i tre exemplar. Kupongerna skickades senare på kvällen iväg i säckar till Stockholm (postgången var rapp och pålitlig på den tiden), där de rättades under helgen, för hand, av ett jättegäng administratörer. Utdelningar etcetera meddelades framåt tisdagen, och skickades sedan så småningom ut via pappersavier.

För 30 år sedan kollade de allra flesta fortfarande travresultaten i tidningen dagen efter. Några av oss allra mest intresserade satt med våra gamla hemtelefoner med trögsnurrande nummerskivor och slog-å-slogå-slog banans eller ATG:s resultatservicenummer, om och om igen, för att eventuellt komma fram och få höra vem som vunnit det senaste loppet. Och V75 var ännu inte uppfunnet.

För 25 år sedan fanns inget internetspel. Knappt ingen kände förresten till internet, över huvud taget. Regeringens kommunikationsminister Ines Uusman (S) hävdade, exempelvis, att ”internet är en fluga”. Och mobiltelefonerna, som nyss kommit, användes enbart till att ringa med.

Fortfarande för 20 år sedan, direktsändes e-t-t enda travlopp (elitloppsfinalen) om året ut till hemmen (någon enstaka gång i Tipsextra, hände det även att gulddvisionsloppen på lördagen gick live).

För 15 år sen hade vi inget lunchtrav.

Det fanns färre spelformer, ingen värmningsinfo, inga lopparkiv, ingen programinfo om gamla starter, ingen sko- eller utrustningsinformation, inga konkurrerande spelbolag… och så vidare och så vidare och så vidare.

Visst, publiksiffrorna på banorna har varit högre.

Men draget i form av omsättning, det totala spelet-och-intresset ute hos Svensson o-c-h i andra länder, plus överskottet till hästsportens försörjning… har aldrig varit större än nu.

Någon gång ibland är det bra att påminna sig om allt det här också.

Det svenska travet står sig fortfarande – i ett globalt perspektiv – oerhört starkt. Vårt hästsportsystem ligger topp tio i världen, oavsett hur man än väljer att mäta det hela.

Det betyder inte att vi ska nöja oss, och sitta och applådera och vara tacksamma hela tiden. Ingen skulle acceptera, eller överleva, det. ”What brought us here, won’t keep us here”, som gamle Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg en gång mycket klokt summerade hela den accelererande teknik- och samhällsutvecklingen.

Men de kommande 50 åren kan väl ändå inte bli s-å enormt händelserika, för travets del, som de senaste 50? Det mesta är väl trots allt ändå redan uppfunnet och utvecklat nu? Tro inte det. Det är nog det enda som vi kan vara helt säkra på – att människorna, nya generationers levnadssätt, tekniken, vanorna, ALLT, tenderar att snurra och utvecklas allt snabbare. Samhällets utvecklingskurva är exponentiellt – inte minst rent tekniskt.

Exakt VAD som behöver och kommer att hända med travet de kommande 50 åren, är det däremot få av oss som just nu har fantasi och kreativitet nog att se.

Det viktigaste – för oss alla – är därför attityden. Att vara nyfikna. Lyhörda. Receptiva. Påhittiga. Modiga.

Bara en frånvaro av den inställningen kan på riktigt hota travets status i Sverige de kommande 50 åren. Om vi bara är moderna och öppna nog i sinnet, så är framtiden för själva kärnan – hästen, hästmänniskorna och hästsporten – fortsatt bländande ljus.

NICLAS ANDERSSON

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.

ANNONS