Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Definitionen av tillåtna folksamlingar haltar"

Foto: MIKAEL ROSENQUIST / TR BILD
Foto: MIKAEL ROSENQUIST / TR BILD

Det är lätt att bli frustrerad över beskeden kring travets möjligheter, eller icke-möjligheter, att samla åskådare på banorna. Likväl som hela övriga samhällets konsekvens, eller brist på konsekvens, vad avser folksamlingar under den pågående coronapandemin.

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Lutningen på de svenska döds- och smittokurvorna för covid-19, börjar plötsligt se betydligt mer hoppfull ut än hos många andra länder. Pendeln är, eventuellt, på väg att svänga. Utskällda Sverige, och den ifrågasatta Anders Tegnell-kretsen, kanske rent av har haft rätt hela tiden?

Är det en form av ”flockimmunitet”, som vi nu börjar skönja bland svenskarna?

Den positiva utvecklingen på sistone, har också startat allt fler rop på lite mer generösa regler för folksamlingar – i synnerhet just från idrotten. Många sporter/klubbar/arrangörer är mer eller mindre beroende av publikintäkter, för att ens överleva.

Travet har visat sig i-n-t-e vara en av dem. Vi har klarat oss – efter omständigheterna – relativt bra ändå, genom att tävla vidare inför tomma läktare.

Följsamheten gentemot statens och folkhälsomyndighetens rekommendationer, har varit en nyckelfaktor får vår bibehållna verksamhet.

Men nu börjar allt fler röster även inom travsporten höjas för att det borde vara dags att släppa på publiken igen. För att det är trevligare. För att åskådarna inte är s-å många ändå. Och för att banorna trots allt blöder, om än kanske i det lilla, utan de intäkter som banbesökarna i normala fall för med sig.

Det finns ingen riktig logik i samhällets definition av tillåtna folksamlingar. Eller i vart fall en mycket haltande sådan.

Bio-, teater och konsertbesök har lydit under kraftiga restriktioner. Sportevent totalstoppats. Gymnasier och högskolor bommat igen. Mässor, marknader, demonstrationer och föreläsningar har ställts in. Med mycket mera.

Samtidigt har köpcentrum varit smockfulla (nån som besökt Gekås i Ullared i sommar…?) av folk. På badstränderna har folk i sommarheta augusti legat som packade sillar.

Inom lokaltrafiken i många städer har man ställt in istället för lagt till extra turer (!), vilket gjort att de befintliga tågen och bussarna varit överlastade.

I storstädernas krog- och nattliv har trottoarer och torg allt mer kommit att svämmas över av partajande ungdomar.

Själv var jag på en ungdomsturnering i fotboll häromveckan, dit det gick gick bra att komma och titta – om man satte sig ner, i det blöta gräset. Men om man stod upp, så bröt man mot någon smittoriskregel, och skälldes ut och kördes bort av vakter.

Och så vidare, och så vidare. Den röda tråden har varit obefintlig – eller i vart fall svår att följa.

Därav ropen nu då: Smittotalen sjunker. Vaccin är på väg. Allt fler arbetsplatser och skolor öppnar upp igen. Och det finns i alla fall ingen logik i vad som är tillåtet eller inte.

Alltså; Tillbaka in med publiken på travbanorna nu, skriker många.

För tillfället verkar det luta åt att banorna lokalt ska börja förhandla med polismyndigheten, om huruvida man inom ramen för restaurang-regelverket, ska kunna öppna banornas matserveringar för folk. Men i-n-t-e vanlig publikplats. Dit får ingen gå.

Det kan eventuellt alltså anses vara ok att trycka ihop X antal personer i en och samma lokal, inne i en restaurang - men inte att en endaste människa stryker omkring ute på en gigantisk yta längs med publikplats.

Det är onekligen lätt att känna sig provocerad av den här typen av gränsdragningar och märkliga hårklyverier.

Ändå måste nog bästa rådet till travsporten trots allt vara att besinna sig; Det har varit guld värt, närmast livsavgörande, för många kategorier inom sporten, att vi har kunnat fortsätta köra lopp – i stort sett som vanligt – genom hela pandemin.

Det läget har man uppnått via en ödmjukhet, lyhördhet och lydnad inom hela travsporten, och inte minst från ST centralt, vilket under det senaste halvåret har gett det svenska travet en ”lucka” i sfären av förbjudna och inställda event, som få andra näringar eller idrotter har kunnat hitta.

Rekommendationen måste därför bli att ST fortsätter med sin blygsamma och följsamma linje, där man - även om man kan ha synpunkter på de logiska kullerbyttorna - också vidare lyssnar och beaktar myndigheternas önskemål/krav på hänsyn och fyrkantiga restriktioner.

Kanske betyder det öppna banresturanger, kanske inte. Och troligen fortsatt totalstopp ett tag till ute ”vid staketet”.

Då får det väl vara så. Risken för en backlash och dess eventuella konsekvenser, är för stor och för smärtsam. En andravågsepidemi och totalstopp för allt sportande, inklusive travtävlingar, vore fortfarande förödande.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.