Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Nya Jägersro – den efterlängtade svenska versionen av Vincennes?"

Foto: TR BILD
Foto: TR BILD
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Förra söndagen körde Åmålstravet sin unika tävlingsdag ”The Right Way”. Oavsett åt vilket håll loppen körs på Åmål känner vi alla till svårigheten från bakspår, eller bakre regioner, på en 800-metersbana.

Dagen därpå körde Tingsryd, Sveriges enda milebana, tävlingar och något paradoxalt uttryckte ATG Live-ciceronen Fredrik Widman följande: ”Men det är svårt att ta något från kön på milebanorna.”

Det är inte säkert att påståendet är felaktigt, kanske tvärtom. Antalet lopp som körs på Tingsryd på årsbasis är relativt få, lägg där till att utövarna i regel håller något lägre klass än snittet så ett statistiskt underlag värt namnet saknas. Dessutom är det svårt att säga hur man ska räkna där. Det hela känns emellertid något märkligt eftersom rakorna är väldigt mycket längre och svängarna vidare än på en 800-metersbana.

Travtåget tuffade vidare till Jägersro och Hugo Åbergs-kvällen dagen därpå och det är en erkänd spetsbana i dagligt tal. Statistiken – hämtad från Travfakta – förstärker den bilden. 45 procent av V75-loppen sedan 2010 (539 lopp) har vunnits från ledningen på Jägersro, att jämföra med snittet 40 procent (4.823 lopp). Det pratas dock inte lika mycket om att Gävle har 47 procent spetsvinnare under samma tidsperiod (203 lopp).

Kontentan av ovanstående är egentligen följande: Oavsett om banan är 800, 1000 eller 1609 meter tycks det vara ”svårt att vinna bakifrån”. Det är alltså inte enkom ett längdproblem utan ett strukturellt problem.

I veckans nummer av Travronden pratar bankonstruktören Lars Sandström om skonsamma banor, radie i kurvor och allt vad det innebär:

”Alla banor byggdes om till modern design runt 1980. Sedan har de sett ut så sedan dess. De är omlagda givetvis, men de har inte ändrats på något sätt i form. Förutsättningarna då mot nu var helt annorlunda. Både aveln och träningen har gått framåt och hästarna öppnar i helt andra farter nu. Men sedan har vi våra nordsvenskar att ta hänsyn till också. Banorna måste fungera för alla. Jag håller på att ta fram statistik kring detta.”

Han menar också att Visby är enda tusenmetersbanan i landet med ”skonsam kurvradie”.

Genetiken, hästarna, utrustningen och kuskarna har utvecklats mycket på 20-30 år, medan banorna har inte förändrats något alls mer än blivit omlagda. Kanske är hästarna så tåliga, och tekniskt skickliga, att det inte spelar någon större roll än så länge – vi ser trots allt eliten mata 1.09-tider och hålla i flera år, men fortsätter utvecklingen (vad talar emot det?) bör det finnas en brytpunkt för hur snabbt hästarna kan springa på nuvarande bankroppar utan att gå sönder inom en snar framtid.

När Double Exposure tillåts öppna 1.10,9 första halvvarvet i Åbergs är det i princip en matematisk och fysiologisk omöjlighet att slå henne – om hon är frisk. 1.08,3 sista varvet från ledningen innebar att Ecurie D. hade behövt springa en låg, kanske blank, 1.07-tid sista varvet i andra- och tredjespår för att vinna. Zarenne Fas, knappt i bild och aldrig med en procents vinstchans, sprang 1.08,7 sista varvet och var långt ifrån att få en enda krona för det.

Nybygget av Jägersro är således efterlängtat, men med ovan nämnda ord om Åmål, Tingsryd och tusenmetersbanor är kanske inte svaret så enkelt som att en 1400-metersbana gör loppen roligare och inte premierar ledaren i för stor utsträckning. Däremot lär det bli skonsammare för hästarna.

Då loppen körs på ett annorlunda sätt på Åby som innehar dubbla open stretch är det, tvärtemot vad många tror, inte svårare att vinna från kön där än på andra tusenmetersbanor. Alltså är inte längden alltid avgörande, utan finesserna.

Vincennes är banornas svar på V75. Lång bankropp, vida kurvor, uppförsbacke och ett startsystem som inte ställer vissa deltagande hästar så gott som schack matt direkt.

Bankonstruktören Sandström har gjort en första layout till Jägersros nya bana och det låter förhoppningsfullt eftersom han tycks vara mån om hästarnas välmående över tid. Primärt har det handlat om att bygga en unik anläggning som inte gör tävlingarna lika stereotypa, skonsammare utformning kommer dessutom på köpet. Men kommer verkligen en platt bana över 1400 meter göra loppen så mycket roligare? Kanske, kanske inte. Vi är väl inte helt begeistrade i hur amerikanska lopp körs?

Det är ett moment 22: Kompakta, fräscha, arenor där man ser hästarna på nära håll, samtidigt som 800-metersvarven är för trista.

Borde Jägersro bli en hybrid av Åby och Vincennes?

Ett open stretch-spår, viss lutning på bortre långsidan och sportchefen Mats Ahlkvist har redan lobbat för fransk voltstart. Då kan vi få ordentlig racing, oavsett förstapris och deltagande kuskar.

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.