Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Reaktioner på sociala medier som grund för beslut är inte att föredra"

Foto: THOMAS BLOMQVIST / TR BILD
Foto: THOMAS BLOMQVIST / TR BILD
Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Juridik – läran om rättsreglernas tolkning och tillämpning. Det låter begripligt och inte särskilt krångligt, men i praktiken kan det vara en snårig terräng som från sidan inte alltid upplevs som rationell. Även om Svensk Travsport har ett eget regelverk så används, i mångt och mycket, samma praxis som i civilrättsliga processer: 

“Vi har straffprocessens grundtankar framför oss när vi ska ta beslut: Finns det rimligt tvivel ska man inte utdöma straff” – överdomstolens ordförande Olle Sohlberg i Travronden Sport nummer 18, 2020.

Förra veckan friades Alessandro Gocciadoro, på samtliga punkter, av en enig överdomstol. Något som i sig inte är märkligt på något vis ty uppgiften är att döma i ett specifikt fall. Däremot är det väldigt anmärkningsvärt att de väsentliga delarna i domens innehåll är en ren och skär lektion i såväl rättsprinciper som i hur ST:s regelverk är utformat:

“En grundläggande rättssäkerhetsprincip i Sverige är att en person, som misstänks för överträdelse av gällande regler har rätt att få veta vilka konkreta omständigheter som läggs denne till last. Det måste framgå om någon av omständigheterna har varit föremål för tidigare lagföring. ST:s utredning och beslut har brister i detta avseende. Det är i stort sett omöjligt att försvara sig mot så oprecisa påståenden som nu är i fråga. Enligt överdomstolens mening kan förseelser begångna i utlandet inte läggas till grund för ett nytt påföljdsärende i Sverige, särskilt som det svenska tävlingsreglementet saknar sådan bestämmelse.”

Det rör sig inte heller om komplicerad fakta, krångliga termer eller snårig terräng – det är snarare principer som de flesta medborgare känner till. I anslutning till överdomstolens beslut säger vd Maria Croon följande: “Vi gjorde en samlad bedömning av samtliga ärenden där stall Gocciadoro varit inblandad och vi vet genom en fristående medieanalys (innefattande sociala medier) att travsportens förtroende och trovärdighet har skadats genom händelsen.”

Något som låg till grund för att ST dömde honom för brott mot paragraf 70: Skadat sportens anseende.

Är det rimligt att en person ska bestraffas hårdare på grund av en pandemi?

Överdomstolens lektion i rättsprinciper var rimlig, men det är uppseendeväckande att nämnden kommer fram till slutsatsen att Gocciadoro inte har skadat vare sig travsportens verksamhet eller travsportens anseende hos allmänheten. Hur kan man göra den bedömningen? Kan någon över huvud taget göra den bedömningen? ST:s sätt att ta sig an den frågan är emellertid ytterst anmärkningsvärd: Givetvis är det skadligt för sporten när det blossar upp på sociala medier, men dreven kan vara direkt osmakliga och är motsatsen – en tystnadskultur – rätt väg att gå?

Vidare finns det ytterligare brister i den medieanalysen då omvärldsfaktorer spelar stor roll i huruvida en sådan händelse – som den på Örebro – får stort, eller litet, medieutrymme. I coronakrisens spår har det funnits ytterst lite att rapportera om i sportens värld. Det förefaller helt osannolikt att händelsen skulle fått samma utrymme om det pågått sedvanliga sportevent världen runt. Är det då rimligt att en aktiv person ska bestraffas hårdare på grund av en pandemi? Det är kontentan av ST:s medieanalys.

Paragrafen ser sund ut vid en första anblick, men ovan nämnda fakta gör den mer eller mindre verkningslös. Utöver svårigheten, för att inte säga omöjligheten, att avgöra när sportens anseende har skadats tycks det saknas prejudikat i ämnet, det vill säga att en tidigare dom/beslut fungerar som vägledning i ett senare mål med likartade omständigheter. Möjligen kan man åberopa att frikännandet av Alessandro Gocciadoro skulle kunna fungera som just ett prejudikat – men om inte det här skadat sportens anseende, vad krävs för att någon ska dömas för just det? 

Oavhängigt det här fallet är det svårt att dra någon annan slutsats än att paragrafen saknar värde vilket också går hand i hand med den en uppfattning som ofta tycks råda: Det frias i större utsträckning än det fälls i travsportens instanser. Så är dock inte fallet. I ansvarsnämnden, där knappt ett 30-tal ärenden rörande primärt brott mot antidopingregler tagits upp sedan 2013, har över 80 procent fällts. 

Däremot har det, i princip varje gång som en aktiv hävdat oskuld, slagits fast att uppsåt inte funnits men att vederbörande inte kan undgå tränaransvar. I överdomstolen där allt från drivningar, snäva körningar, drogtest till aktuellt fall med Gocciadoro tagits upp har över 85 procent fått avslag på sin ansökan om frikännande eller strafflindring (omfattar nästan 100 stycken ärenden sedan 2013).

I båda nämnderna förekommer en viss mängd av sänkta straff.

Debatten som förs på, främst sociala medier, är alltså inte riktigt samstämmig med fakta – vilket återigen visar på att reaktioner på sociala medier som grund för beslut inte är att föredra.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.