Sveriges ledande travtidning
Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Sätt i gång innan vi får en ny incident"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Ingen människa vill egentligen utsättas för något sådant. Det gör helt enkelt ont med en pisksnärt, både för människor och djur. I Norge förbjöds körspöet i travlopp redan i slutet av 70-talet, men här i Sverige håller vi fast vid det fortfarande. Men frågan är hur länge det går? Argumenten för att fortsätta behålla körspöet är av säkerhetsskäl och att spöet också kan hjälpa kusken att få en bättre kontakt med hästen i svåra situationer. Exempelvis när inte travet riktigt stämmer i accelerationsmoment med mera. Belackarna tycker inte att dessa argument håller, utan menar att detta bara är svepskäl för att få fortsätta driva på hästarna till slut. Det finns och har alltid funnits två läger, men ibland väger det över till förbudssidan.

Ett väldigt tydligt exempel på detta var ”piskskandalen” i Örebro i början av maj. Då gjorde sig en av Alessandro Gocciadoros lärlingar skyldig till flera så kallade ”enhandare” redan i värmningen bakom Zarina Bi. Banveterinären hittade märken på hästen efter och straffet blev förstås hårt. Även tränare Gocciadoro stängdes av till att börja med, som ansvarig tränare, men det fick Svensk Travsport backa på lite senare. Incidenten i Örebro blev lite av droppen för det svenska traventusiaster sett Gocciadoro göra i italienska lopp tidigare. Stackars Arazi Boko utsattes bland annat för två oacceptabla drivningar förra året i Italien av ”gul kusk”.

Händelsen i Örebro innebar väldigt mycket badwill för Svensk Travsport. Speciellt som det skedde under en lördag med V75 och många tv-tittare. Fler blev motståndare till körspöet den dagen och började ifrågasätta varför det överhuvudtaget får användas. I Norge går det ju bra utan, så varför inte samma hos oss?

Livet och travsporten rullar dock vidare med oförminskad kraft. På sistone har det faktiskt till och med varit lite positiva skriverier om drivningar, då man i New Jersey beslutat att förbjuda enhandare. Men även om de allra flesta som kör lopp i Sverige använder sig av körspöet på ett vårdat sätt är det i princip omöjligt att undvika nya tråkiga incidenter. Någon kommer i stridens hetta att slå sin häst för mycket och kanske hittar banveterinären märken efteråt. Om det sedan dessutom sker på bästa sändningstid och kanske även av en känd svensk kusk kan det vara kört för körspöet.

Men varför kan man då inte både behålla kakan och äta upp den? Det är lite så tankarna går efter att ha tagit del av protokollet från Svensk Travsports reglementskommittés senaste möte. Johan Untersteiner representerade där de aktiva och tog upp körspöet på ett intressant sätt. Det gällde inte någon ändrad syn på straffskalor och sådant vid drivningar, utan mer fokus på själva piskan som just nu används. Johan och några andra kuskar vill att ST ser över möjligheten att utveckla ett nytt mjukare körspö. Ett som det i princip ska vara omöjligt att skada hästarna med. Man är också intresserad av lite längre körspön, som mer är anpassade till hur det ser ut i loppen 2020. Jänkarvagnarna har gjort att kuskarna sitter längre bakom hästen än tidigare och även i vanliga sulkyer tenderar de aktiva att hålla ett längre avstånd.

Hur låter det här? Jo, väldigt bra. Samtidigt har försök gjorts på svensk mark tidigare att konstruera ett mer snällt körspö, men utan att lyckas. Det så kallade ”bollspöet” var på tapeten 2007. Uppfinnaren Ulf Nilsson trodde sig ha utformat ett körspö som skulle hjälpa Svensk Travsport från alla tråkiga incidenter och negativa rubriker vad gällde djurskydd och drivningar. I stället för en snärt på körspöet blev det en mjuk boll av skumgummi. Det slutade ändå med att STC:s veterinäravdelning gjorde tummen ner och rekommenderade landets alla måldomarnämnder att inte godkänna bollspöet i lopp. Ett av argumenten var att man kände sig orolig över vad som skulle hända om skumgummibollen byttes ut mot något hårdare material.

För drygt två år sedan testades en annan prototyp i två lopp på Åbytravet. Det var norrmannen Per Henriksen som på egen hand hade konstruerat dessa körspön. Han bröt i princip av ett vanligt spö och satte ihop delarna med en fjäder. Det blev i princip omöjligt att få någon större kraft och därigenom bra för hästarna. Men även detta körspö lades till handlingarna. Linda Höijer, chef på Svensk Travsports Hästvälfärdsavdelning, berättar varför:

”Metallfjädern som hade satts dit gjorde att spöets sving blev så pass kraftig att risken för att störa bakomvarande hästar i loppet blev för stor”.

Johan Untersteiner var en av kuskarna som testade Henriksens spö i lopp.

”Idén var bra, men det fungerade inte i praktiken.”

Det är aldrig för sent att ge upp... eller kanske hellre kämpa vidare och hitta en bättre lösning? De allra flesta av landets travkuskar vill väldigt gärna behålla körspöet, andra har tidigare till och med formulerat piskans stora betydelse i bokform. Legendariske K-G Holgersson uttryckte sig så här i en av sina böcker:

”För mig är det lika felaktigt att köra häst utan körspö som det är att köra bil utan bromsar.”

Om nu majoriteten av de som håller på inom travsporten lutar över åt Holgerssons håll är det väl bara att konstruera ett mjukare och snällare körspö. Sätt i gång på en gång innan det stormar upp kring någon ny incident. Precis som i det mesta här i livet är det bra att ligga steget före, annars riskerar man att bli förbisprungen och utraderad. Det flyttar väl snart människor till mars, så det här borde vi klara av.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.