Dennis Engelbo:

"Jag har dig att tacka, Lukas"

För mig har det varit hästsport som gällt hela mitt liv, i stort sett. Efter att ha sett Emil i Lönneberga som liten, blond pojke, fastnade jag för hästen. Lukas som Emils häst hette, var faktiskt den fyrbenta som fick mig intresserad. Han som var så snäll, han som blonde Emil tyckte om så mycket.
Jag började på ridskola som fyra-femåring och det var i hästens sällskap som jag trivdes som allra bäst. Fotbollen var ett annat stort intresse och livet var snudd på fulländat på lördagarna som barn. Varför? Tipslördag. En fotbollsmatch – och i pausen av den visades dessa fantastiska djur upp. Jag var frälst, något som min pappa också insåg.

Min pappa som för övrigt är totalt ointresserad av trav, kände Annette Jansson, ett känt ansikte på Solvalla, via jobbet, och tog kontakt med henne. På min tioårsdag fick jag en upplevelse jag sent kommer glömma – en upplevelse som gör att jag är där jag är i dag. En helkväll på Solvalla - som inleddes med att jag fick ett travprogram med alla mina idolers autograf på – alla utom en.

Jag minns så väl hur vi gick runt i stallarna, fotograferades med Stig H Johansson, Örjan Kihlström...och Jim Frick. Han var den ende av idolerna som inte skrivit autograf på programmet. Hans röst, hans "Tjena grabben" när man kom med programmet och pennan, det har ekat sig fast än i dag. Och varje tävlingsdag därefter som man var på plats på Solvalla, så var det dagens höjdpunkt, att få höra Jims stämma, hans hej.

Som en knorr på det hela... Min pappa var förutom travtokiga Annette Jansson bekant med Stig H Johansson, Kaj Widell och Örjan Kihlström med flera, då han hade tennishall i Stockholmsområdet, en tennishall de ofta besökte och tränade i. Pappa var heller inte sen att småhåna dem för att de höll på med trav... En sport som hans grabb sen kom att bli fullständigt förälskad i. En historia han gärna drar upp själv och som går att skratta gott åt i dag.

Därefter blev det ponnylicens, som senare ledde till licens med stor häst och extrajobb i stall. För att inte tala om arbetet på Travronden, som i första hand handlade om mitt stora intresse för trav, för hästen. Det betydligt mer än det skriftliga språket, även om passionen för det kommit genom årens lopp.

Varför berättar jag då detta?
Jo, i april 2016 vann Quirire lopp på Solvalla, en häst som jag och Marcus Schön tränade ihop. Den stoltheten jag kände då, den överstiger det mesta jag känt genom livet.
Nu i januari 2019, meddelade Longines tillsammans med Hong Kong Jockey Club att jag vunnit pris för bästa artikel, efter deras International Races i december månad. Av 4-500 ackrediterade mediarepresentanter, från hela världens hörn, valde de ut just mitt arbete "Hongkong - där drömmar blir verklighet" till det de uppskattade mest. Någonting som jag värdesätter enormt högt, någonting som nästan går att likställa med Quirires seger och någonting som värmer i hjärtat precis som Jim Fricks röst gjorde.

Tänka sig...att få åka på gala till London för att ta emot journalistpris...det var väl inte riktigt vad man trodde skulle ske i framtiden då jag kollade på Emil och Lukas som liten, blond grabb.