Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Travrondens redaktion:
"USA-blogg: Drivningar, tripp till Connecticut och casino"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Det kan inte ha gått någon förbi. Jag tänker förstås på drivningarna under The Hambletonian. En aning märkligt kan jag tycka, att diskussionerna fått så extremt stora vågor, med tanke på att det inte direkt var första gången det tävlades på Meadowlands. Däremot bra att debatten och kritiken lyfts! Till att börja med vill jag säga att jag är emot all form av hård (!) drivning. Att driva en häst så hårt att den antingen tar skada (hårda slag på kroppen), eller blir skrämd (slag på vagn), är inte bra. Men att det skulle vara så enormt stor skillnad på hårdheten i slagen i Sverige kontra USA, är det faktiskt inte. Däremot kvantiteten och framför allt yvigheten är värre i USA.
Det ska sägas att jag har stått många gånger på Solvallas stallbacksläktare. Den är belägen mellan 400 och 300 meter från mål. Att då höra piskrappen som vissa kuskar drar av 200 meter från mål – är allvarligt. Precis lika allvarligt som enhandarna på The Meadowlands under lördagen.
Än en gång – jag dömer verkligen ut enhandsdrivningarna som sker – men jag tycker debatten blir väl enkel om man stannar där. Debatten startar väl för att vi älskar våra djur? Vad spelar det då för roll om man driver med en hand, eller har fått in så bra teknik så att det blir samma snärt av pisken även om man har töm i handen? Borde vara samma sak, och lika hård debatt för det.
Det är resurskrävande – men vill man bli av med problemet att hästar kommer till skada ska givetvis en funktionär kolla på samtliga hästar efter varje lopp. För nog händer det att hästar fått märken till följd av drivning på kroppen i Sverige – utan att kusken fått böter.
Appropå det sistnämnda. Åke Svanstedt har fått väldigt mycket skit i sociala medier. Som sagt, för hans yvighet och kvantitet (tolv rapp) ska han ha en hel del kritik. Däremot ska sägas att det inte fanns ett enda märke på hästen efter loppet, när jag tittade till honom i boxen. 
I Travronden inom kort ska ni även få höra The Meadowlands ägare, Jeff Gural och hans syn på det hela. Jeff Gural som anses vara en stark djurvän, bland annat har han infört betydligt hårdare dopingregler.

Nog om drivningar och till någonting betydligt roligare. Under fredagen ska jag besöka Connecticut. Där ska jag besöka Lindy Farms. Helt rätt, stället där Daniel Redéns drottning Delicious föddes. Hon är bara en av många stjärnor som fötts på gården och jag hoppas att ni läsare ska kunna få en inblick i avels- och tävlingsbiten som pågår.

Under lördagen är det tävlingar på Yonkers som lockar, för att sedan bege sig hemåt under söndagen. Den här resan i USA har varit kantrad av väldigt mycket travsport. Från stortävlingar på The Meadowlands, till helt vanliga lopp på 800-metersbanan Yonkers. Jag måste ändå säga att mitt hjärta bultar för The Meadowlands. Drivningarna är värre än i New York, men. Yonkers ligger vägg i vägg med ett gigantiskt casino. För mig, som travälskare, gör det lite ont i hjärtat när folk hellre sitter vid sin enarmade bandit, än att kolla utåt mot banan när loppet går. Samtidigt kan de som tävlar på Yonkers skatta sig lyckliga. Prispengarna är nämligen klart vettiga tack vare just den verksamheten. Dessutom är det gott om folk på området - vilket det kanske inte hade varit om det endast varit travtävlingar.

DENNIS ENGELBO

ANNONS

Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.