Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Lars G Dahlgren:
"19 miljoner minus på två år"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Travrondens treåringsstatistik, numera utökad till att vara en avelsbilaga, tillhör Travrondens paradnummer. Treåringskullen och dess hästars tävlingsresultat avseende uppnådda kilometertider och insprungna pengar vrids och vänds och analyseras, ur en stor mängd synvinklar. Tanken är att uppfödare och unghästköpare ska få en diger faktaguide att utgå ifrån när de nu ska välja avelshingstar till sina fölston, och vilka hingstars avkommor  unghästspekulanter ska fokusera på när de ger sig in bland de nyfikna positiva ”bebisarna” i hagarna.

Det går att utläsa mer i materialet än bara bedömningen av avelshingstarnas individuella avelskraft. På sidan 22 i bilagan (som ingår i tisdagsutgåvan av Travronden) finns en tabell som behandlar ”grundsiffrorna” för materialet och ger historiskt perspektiv. Den nya raden för 2014-statistiken, alltså avseende kullen född 2011, borde få travsportens beslutsfattare, på alla nivåer och i alla organisationer, att få en djup olustkänsla i kroppen. För det som den statistikraden visar är att utvecklingen plötsligt har barkat iväg käpprätt åt fel håll. 19 miljoner kronor minus på två år!

Raden visar att rekryteringen av nya (svenskfödda) hästar och hästägare, ”vi ska bli fler”-mantrat som från och med i år implementerats i och med ett incitamentsprogram på storleksordningen 50 miljoner kronor, blir direkt motarbetat av den konkreta tävlingsekonomin för hästägarna. Att börja satsa på rekryteringsåtgärder i det läget är ungefär som att man som husbyggare skulle börja med att lägga taket och inte med att gjuta grunden…

Oavsett vad man tycker om unghästtävlande och tidiga prestationer så är faktiskt unghästtävlandet en direkt förutsättning för att ha ett stort och kvalitativt äldretävlande. Det sistnämnda förutsätter att ALLA ettåringar (som är hela och sunda) kommer i träning, seriöst, metodiskt, kvalitativt, sakkunnigt. Att se en treårig travare gå omkring otränad och tjock i en beteshage är en ren förlust, en tappad häst, för sporten. De enda hästar som genererar (toto)intäkter för sporten och så att säga ska räknas är ju de som startar. Ja, och så aktiva avelsston förstås.

Den där tabellen på sidan 22 i avelsbilagan visar att svenskfödda treåringar ifjol tjänade 95 miljoner kronor i prispengar. Motsvarande siffra 2013 var 107,3 miljoner kronor och år 2012 noterades rekordet 114,2 miljoner. Det var första gången den psykologiska gränen 100 miljoner kronor sprängdes, efter att den tangerats år 2011 med 99,4 miljoner kronor. Vilket i sin tur var en fin uppgång från 2010 års 92,4 miljoner kronor.

Eftersom kullstorleken är av betydelse så är snittsiffran insprunget per registrerad häst värd att ta i beaktning. Den har sett ut så här de senaste fem åren:

2010 - 27.271 kr

2011 - 28.692 kr

2012 - 32.146 kr

2013 - 34.222 kr

2014 - 29.639 kr

Här kan det vara värt att skjuta in ett par belysande basfakta till: startprocenten för treåringskullen är knappt 50. Det betyder att varje startande häst ifjol tjänade cirka 60.000 kronor och att motsvarande siffra 2013 var 68.000 kronor. Att dra runt en treåring i proffsträning, som ”normaltävlar”, kostar någonstans  i trakterna av 200.000 kronor. Endast för treåringssäsongen alltså.

Vad föranledde då förbättringen med storleksordningen tio procent i intjänat per född häst mellan åren 2010 och 2012?

Jo, dels var ATG:s totoomsättning 2011 rekordhög och det resulterade året efter i rekordhöga prispengar totalt sett. Samtidigt gjordes, på Avelsföreningens uppdrag, en utredning av Björn Damm och Anders Järnerot som gav alarmerande svar. Radikalt omgjort avelsvärderingssystem, vikande unghästpriser (sviktande marknad alltså) och dålig lönsamhet gav beskedet att så många som var tredje uppfödare kunde vara förlorad, inom några få år, om inget gjordes.

Här (publicerat på ASVT:s hemsida den 18 maj 2011) kan Ni läsa lite fördjupande om detta. För övrigt så har ST senare gjort en egen liknande undersökning, med hjälp av Sifo, som gav samma nedslående resultat som Damm/Järnerot kom fram till.

Svensk Travsports styrelse och ordförande Hans Ljungkvist lyssnade på de allvarliga nödropen från uppfödarleden våren 2011 och beslutade om en satsning på mer prispengar till  treåringar under 2012. Det fanns utrymme till det ekonomiskt efter speluppgången och det ansågs angeläget. Genom att satsa på mer prispengar till unga hästar förväntades hästägarnas efterfrågan på (kvalitativa) unghästar öka, och därmed skulle också den svenska travhästuppfödningens volym och kvalitet säkras.

Resultatet blev alltså att de svenskfödda varmblodiga treåringarna år 2012 tjänade 15 miljoner kronor mer än året före och 22 miljoner kronor mer än två år tidigare. Inte illa. Men likväl räckte det inte till, visade facit i betäckningssiffror och auktioner. Även om de där miljonerna säkert har bidragit till att inte utvecklingskurvan vände tvärbrant neråt så blev patienterna - uppfödningen och unghästtävlandets ekonomi - långt ifrån sunda och friska.

Inför 2013 lovade Hans Ljungkvst att treåringssatsningen skulle bestå trots att ATG:s omsättningssiffror nu var negativa och gjorde att de generella 2012-nivåerna på prispengar inte kunde upprätthållas. Givetvis är uthållighet och långsiktighet av unghästfrämjande åtgärder ett nyckelord,  och att återfalla till intjänandenivåer som gällde för fem-tio år sedan är helt enkelt inget alternativ - då finns om fem-tio år sannolikt inte mycket till sport kvar.

Treåringskullen år 2013 var 400 hästar färre än den som tävlade 2012 och även om den totala summan intjänat gick ner med sju miljoner kronor så gick snittet per registrerad häst alltså upp (se ovan) med 2.000 kronor. Därtill  hjälpt av premiärupplagan av premiechansningen, som gav kvartetten Rokkakudo, Attack Diablo, D´One och Mellby Briolett 5,1 miljoner kronor ”extra” i Kriteriet och Oaks.

Tar man bort de fem premiechansningsmiljonerna så landade totalen på 102,2 miljoner kronor och snittet per häst på 32.600 kronor. Alltså något bättre per häst än 2012.

Men sedan var det alltså slut med långsiktigheten. I den hårda sportbudgeten för 2014, med prispenganerdragningar i klassen 100 miljoner kronor, orkade man inte hålla treåringarnas prispengar uppe. Det förde kullens tävlingsintäkter tillbaka till den nivå som gällde FÖRE treåringssatsningen, den nivå som Damm/Järnerot år 2011 konstaterade höll på att rasera hela sportens viktigaste fundament: den inhemska uppföningen. Dessutom har kostnader för det mesta som behövs för att ta fram och hålla tävlingshästar på professionell nivå stadigt ökat - utom då när det gäller levande föl-avgifterna, de har gått ner.

Vissa tycker att sänkta hingstpriser är bra och till uppfödarnas fromma. Det gör inte jag. Konsekvensen av deflation i hingstavgifterna är oundviklig; den svenska hingstparken kommer succesivt att utarmas eftersom de ekonomiska drivkrafterna, och möjligheterna, att stalla upp högkvalitativa avelshingstar i Sverige då undergrävs.

Samtidigt som ST nu skickar upp ”rekryteringsflaggan” i sin högsta masttopp så har man missat att säkra det som sannolikt är det viktigaste av allt för att ha chans att nå framgång i rekryterandet. Ekonomin i unghästtävlandet.  

Nåväl, det är rätt enkelt åtgärdat. Vad jag vet är propositionerna inte skrivna längre fram än till 1 maj, och det är väl ungefär där någonstans på året som det svenska treåringstävlandet börjar bli både brett och omfattande. Lite vaket beslutsfattande och administrerande (läs: propositionsskrivande) borde kunna säkra att kullen född 2012 inte tjänar mindre per häst än vad de som föddes 2009-2010 gjorde. Även om egentligen inte de nivåerna är tillräckliga heller så kan man i vilket fall som helst omöjligt tillåta sig att hamna lägre än så två år i följd!

Risken är att om man inte tar treåringarnas prispengar på allvar och som prioriterat område, så går den där dystra 2011-profetian från Björn Damm och Anders Järnerot, och ST:s egen Sifo-enkät. i uppfyllelse. Då är det för sent att börja göra något. Ett borttaget avelssto får man inte tillbaka. Att ta fram tävlande travhästar är, för att använda Margareta Wallenius-Klebergs ord, ”inte som att gå in på lagret och hämta en ny gräsklippare”.  

Försvinner en tredjedel av hästarna måste också en tredjedel av antalet tävlingsdagar och lopp, och naturligtvis även banor, försvinna. I Norge, med kraftigt minskad uppfödning de senaste åren,  har man nu  fått börja tänka i de termerna. Svenska travpolitiker får också göra det, om inte kullarna håller sig över ”smärtgränsen” 3.000 födda hästar per år.

Det finns 3.169 varmblod födda 2012. Det absolut lägsta accetapbla att sikta mot är 32.500 kronor per registrerad häst (det kullarna födda 2009-2010 tjänade) som treåring. Det landar kalkylen i 103 miljoner kronor i samlade prispengar, alltså åtta miljoner mer än vad som delades ut ifjol. Och det är - märk väl - vad prissumman ska vara INNAN eventuella premiechansningseffekter i storloppen kickar in.

2012-kullen innehåller 686 premiechansande hästar, innebärande att de ”avstått” 13,7 miljoner kronor i premieloppspengar. Så när premiechansningspengar faller ut i storloppen är det upp till 13,7 miljoner kronor alltså endast en OMFÖRDELNING av redan centralt anslagna pengar bland kullens hästar. 

Att under andra halvåret ”moderera in” treåringsloppen så att kullen vid årets slut landar på 103 miljoner - gärna mer - i utbetalda prispengar borde alltså sättas som en central arbetsuppgift för ST:s sportkansli att övervaka. Utan premiechansningspengar alltså. Bidrar dessutom premiechansningsutfallet med grädde på moset kan i så fall Travronden i treåringsstatistiken som kommer i mars nästa år få skriva att treåringskullen under 2015 tjänade REKORDMYCKET - åtminstone räknat per född häst. 

En sak är i alla fall klar: de nedslående siffror som står i statistikraden för 2014 får inte upprepas en gång till.

 

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.