Lars G Dahlgren:

"Blir det världens hårdaste unghästprogram?"

Premiechansningen är en välsignelse för ägare av svenska unghästar. Ingen tvekan om den saken. Innovationen kom i precis rätt tid, och efter ett par lite trevande inkörningsår, de två första då endast Kriteriet, Oaks, Derbyt och Derbystoet var med, är det nu fulla spjäll som gäller.

Jag blir förvånad om inte antalet anmälda hästar i år glider över tusen-strecket. Stannar det mellan 1.000 och 1.100 hästar kommer (i den kronologiska ordning loppen körs) de fyra tvåårings-serie-loppen i Breeders Crown, Uppfödningslöpningen, långa och korta E3, Kriteriet/Oaks, treårings-Breeders, Stochampionatet, Derbyt/Derbystoet och fyraårings-Breeders att vara med. Når siffran anmälda över 1.200 kommer även Kunga- och Drottningpokalen med, och hundratalet därefter väntar Sprintermästaren.

Därmed är det en smått hisnande prispengapott som de här hästarna har chansen att köra om. De samlade prispengarna i storloppsfinalerna kommer, om det blir mellan 1.000 och 1.100 hästar födda 2013 anmälda (i kullen född 2012 är 686 hästar premiechansare) att för premiechansarna uppgå till 48 miljoner kronor! Och till det kommer 20-procentiga uppfödarpremier. I fyraåringsloppen 2017, då det blir tio procents pålägg av de centrala uppfödarpremierna för två-, tre- och fyraåringar till 20 procent, och så då ”insatspottens” tio procent, så uppgår uppfödarpremierna till 30 procent av prispotten. Innebärande att om en premiechansningshäst vinner Derbyt 2017 så får uppfödaren 30 procent av fyra miljoner kronor, alltså 1,2 miljoner!

Därför skulle jag tro att inte minst uppfödarna nu håller tummarna våldsamt för att de som köpt deras 2013-produkter i så hög grad (alltså komma över 1.100 hästar) ska anmälas till premiechansningen att även Kunga-/Drottningpokalen och  Sprintermästaren/Sprinterstoet kommer med som premiechansningslopp. Det blir ju 30-procentiga uppfödarpremier till svenskfödda hästar i även de finalerna 2017…

Samtidigt skulle 1.050 premiechansningsanmälda så att säga slanta in 21 miljoner kronor i ”outtagna” premieloppspengar (23 miljoner med uppfödarpremier) till finalpotterna i storloppen. Eftersom det med uppfödarpremierna blir nästan 53 miljoner kronor i sammanlagd möjlig utbetalning till premiechansningshästar så står alltså ST med en betydande ekonomisk risk här, som - om premiechansarna vinner mer i storloppsfinalerna än de som kollektiv avstått i premieloppspengar - måste täckas inom ramarna för vad ST/sporten disponerar av ATG:s spelöverskott. Premiechansningen kan på detta sätt indirekt styra prispengamedel till kulltopparna i unghästloppen från ”andra ställen” i sportsekonomin. Typ från prispengar  i ”vanliga lopp”. 

Inte mig emot. Svensk travsport MÅSTE få upp kullstorlekarna till 3.000-3.500 födda varmblodshästar per år om det inte framåt 2020 ska ha blivit någon eller några banor färre. Och då snackar vi bana/banor som idag har åretruntstatus! Om inte sådana fantastiska morötter och drömvinster som premiechansningen skapar stimulerar satsning på att föda upp och sedan äga och träna kvalitativa svenskfödda unghästar så vet inte jag vad som ska till för att det ska bli fart på kvalitativ uppfödning och unghästmarknaden igen. Då är det nog kört…

Att de ekonomiska drivkrafter som premiechansningen skapar är en gigantisk uppsida för svensk travsports utvecklingmöjligheter kan väl ingen tveka om. Det gäller ”bara” att uppfödare och hästägare ska upptäcka detta, och det gör de såklart, om inte förr, när/om premiechansningshästar vinner storloppen. 

Men samtidigt finns det en nersida att vara vaksam på. Den som handlar om de stora ekonomiska tävlingsvärden som premiechansningen skapar kommer att ställa hårdare fysiska och psykiska krav på våra unghästar än vad de tål. Alltså att tränings-/tävlingsskador och hästar som mentalt inte orkar med de krav som ställs på dem ökar. Det här har nu fått ett eget uttryck: ”helstängt-barfota-jänkarvagns-syndromet”.

Den diskussionen måste verkligen hållas levande, och sådana effekter för hästarna kraftigt motverkas. Så hur ska det då ske? Tja, man kan väl börja med att fortsätta med den obligatoriska kontroll av barfota-hästar som man körde med en sväng nu i vinter. Det vill säga obligatorisk efterkontroll av ALLA två- och treåringar (fyraåringar kanske kan undantas) som körts utan skor. Och det naturligtvis i alla lopp.

Propositionsmakare kanske också borde tänka mer voltstart när de skriver ut sina unghästlopp. Med grundregeln att ingen unghäst ens ska behöva se en startbil förrän den tjänat, låt säg, över 100.000 kronor. Att till exempel alla lopp i ST:s grundserie (loppen med 50.000 kronor i förstapris) ska vara voltstart borde till exempel vara helt självklart. Och kan inte till exempel Solvalla våga köra Kriterieserielopp med voltstart? Hur är det med Breeders Crown-serieloppen då? Varför inte voltstart där också för två- och treåringar?

Så länge jag kan minnas, och det börjar bli rätt länge nu, har vi hackat hårt på den amerikanska travsportens system att den ”kör sönder” många talangfulla unghästar. Det skulle vara förödande om de fantastiska möjligheter som premiechansningsupplägget skapar gör att svenska unghästar börjar ”tvingas över gränsen” av orsaker som kan hänföras till ekonomiska-rovdrifts-krafter. Att köpa och äga en travhäst är ju faktiskt inte som att äga en racerbil, det finns andra värden som alltid måste vara prioriterade.

Jag är övertygad om att svensk travsport kan hantera de ”risker” som premiechansningsmöjligheterna skapar. Det handlar om något så enkelt som att ha hästarna, och deras miljö, i fokus. Där ingår bland annat att inte vara dumsnål när det gäller vilka underlag som hästarna ska träna/tävla på. Så i den här diskussionen om ”utbrända hästar” ingår i högsta grad också att ha hög prioritet gällande forskning och utveckling gällande frågor som är nära anknutna till tävlande med unghästar.

Där har jag därför ett konkret förslag: I kullen född 2011 är endast 160 hästar med i premiechansningen. Det hände liksom inget andra året, då hade insikten av möjligheterna i premiechansningen ännu inte så att säga framgått.

De 160 hästarna kvitterade 2014 ut noll kronor i Kriteriet och Oaks. Om de går lottlösa ur Derbyt/Derbystoet också får ST 3,5 miljoner kronor ”över” i outbetalda premieloppspengar. Jag kan tänka mig att det finns ett antal angelägna forskningsprojekt/studier gällande unghästträning och/eller banunderlag som skulle ha nytta av de 3,5 miljoner kronorna. I nästa led kan då hästarna i kullarna efter få nytta av 2011-premiechansarna, i vad vi kan kalla sekundära positiva effekter.