Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Lars G Dahlgren:
"Rätt i en kurva, fel i den andra"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Det blev tunga återbud för Olympiatravet sista dagarna innan startlistan skulle fastställas. Jägersrovinnaren Noras Bean halt, guldfinalvinnaren Digital Ink sjuk och titelförsvararen Solvato, struken på Jägersro, och uppenbart en bit från rätt form.
 
Hästar är inte maskiner, en formtopp kan blåsa bort lika fort som en hagelstormby drar in över Islands tundra. Det bevisas inte bara av de här svenska stjärnhästarnas sena frånfälle ur årets första svenska storlopp, utan också av att självaste Bold Eagle bokstavligt talat var 100 meter från sin rätta kapacitet på Vincennes i fredags och nu i högsta grad riskerar att missa årets för sin del viktigaste lopp, Criterium des 4 Ans, i början av maj.
 
Noras Bean och Digital Ink hade varit ”A-hästar” på lördag, nu ersätts de av ”C-hästarna” Obi Wan och tioåriga stoet Roxana de Barbray som inte är något annat än resesällskap till stallkamraten Voltigeur de Myrt.
 
Synd. Men inte mycket att göra åt. 
 
Man agerade förra veckan i Hästsportens Hus gällande det ständiga femrättsjackpottandet på V75. 13 av 19 omgångar i år har gett femrättsjackpot och det är såklart alldeles för mycket. Femrättsjackpots tröttar ut spelarkollektivet eftersom det dels berövas på småvinster, dels - vilket ofta tycks glömmas bort - på sidovinster. När det sker vecka efter vecka drabbar det till slut omsättningen, och det tycker jag att man sett de senaste två veckorna. 80 miljoner i V75-omsättning på Jägersro, 86 i lördags. I februari, när det också var ständig femrättsjackpot, låg omsättningen mellan 89 och 96 miljoner.
 
Ofta hör man låga jackpotgränser försvaras med att ”ingen vill ju hämta ut åtta kronor”. Då har man faktiskt inte förstått hur V75-spelet och V75-spelare fungerar. 
 
Vi tar ett vanligt bolagsystem på 5.000 kronor, 10.000 rader, som exempel, enligt upplägget 1x1x4x5x5x10x10 hästar. När det sitter med sju rätt blir det också 29 sexor och 319 - just det, 319! - femmor. Blir femrättsutdelningen åtta kronor ger de 319 femmorna 2.552 kronor. Det är halva insatsen för 10.000-raderssystemet!
 
Femrättsjackpotar urholkar därför spelarnas rörelsekapital och det är det som vi av allt att döma nu ser hända. Folk är rent ut sagt trötta, humörmässigt och ekonomiskt, på femrättsjackpots.
 
Från och med nästa vecka gör ”lördagsloppet” entré i propositionshäftet, ett åttonde V75-lopp som man kan kasta in på kupongen när det så att säga är läge för det. 15 hästar över 2.640 meter istället för ett (förutsägbart) trött bilstartslopp på kupongen, det ger V75-sekretariatet spelrum att göra omgångarna intressantare ur spelsynpunkt.
 
Att återinföra klass III har varit ett förslag som ST fått för att göra V75 intressantare som spelform igen. Nu valde man ett lite annat spår, och lördagsloppsidén med fast propositon för klass II/klass I-hästar köper jag direkt. Det som får allra mest tummen upp är dock att det blir ett lopp till på lördagar med 200.000 kronor i prissumma istället för ett ”vardagslunchlopp” med 50-60.000 kronor. Det gör ett inte föraktligt antal ”lördagsaktiva” travhästägare lite gladare innan året är slut.
 
Man agerade redan på lördag med att lyfta ut silverdivisionen med Lover Face från V75-kupongen och tog istället in Solos lopp för kallblod. Visst, Lover Face kan förlora, men det som händer när man istället tar in ett kallblodslopp som kräver ”många streck” istället för ett lopp med en klar favorit är att spelarna nu får offra fler streck i kallblodsloppet än de gjort i silverdivisionsloppet vilket innebär att de tvingas ha färre streck i andra V75-avdelningar, vilket i sin tur rent allmänt sett gör att ”renset blir bättre” när det inte blir favoritseger där.
 
Samtidigt som man tog ett litet steg i rätt riktning gällande V75-dagarna i kontorshuset i den ena av Solvallas kurvor så är man rätt så vilse i pannkakan i den andra, där Solvallas sekretariat är beläget.
 
Efter att redan ha hållit på och jiddrat med en högst vardaglig nordamerikansk snabbloppare (Melady´s Monet) som gudskelov tackade nej till att komma så slog man plötsligt till med att deklarera att femårige valacken Wind Of The North inte bara är inbjuden till utan dessutom klar för Elitloppet.
 
Jag förstår absolut ingenting. Det här kan vara - och konkurrensen i det avseendet är faktiskt mycket hårdare än jag tror någon av alla Elitloppsgeneraler som passerat revy vill erkänna - den sämsta och mest huvudlösa inbjudningen någonsin. I mina ögon har Wind Of The North aldrig gjort någonting som ens är nära att motivera en inbjudan till det största vi har på våra breddgrader. Det lopp han vann i fredags kväll…en vanlig ”open handicap” där han från tredje invändigt fick luckan på upploppet efter att hästen i dödens galopperat och ledaren bröt ut, varefter han segt och knappt avgjorde till seger med hals…, nej det går faktiskt inte att förstå någonting.
 
Jag läser på Elitloppets hemsida att Wind Of The North visade upp ”en enastående speed” i fredags. Wind Of The North travade sista quartern på 27,0 sekunder (1.07,5). ”Enastående speed”?
 
De nordamerikanska inbjudningarna berör alltid extra mycket och blir de mest diskuterade och omstridda. Bara det förhållandet gör gäster från andra sidan Atlanten motiverade bakom Solvallas startbilsvinge, för därmed bidrar de i högsta grad till att Elitloppet lever som alltid fungerande diskussionsämne.
 
Jag vill alltså alltid se nordamerikanska hästar bland de 16 i Elitloppet. Men jag vill att det ska vara hästar som genom sina meriter, sin speed, sina prestationer skaffat sig en lyster, en stjärnaura, ett namn. Om det sedan visar sig att de inte motsvarar förväntningarna här, vilket hänt några gånger och då gör dem till föremål för häckel, ”ännu en uppskruten jänkare”, är faktiskt en annan sak. Grejen är att de ska komma och mäta sig med Europas bästa hästar, i vårt system, i den svenska racingen.
 
De enda nordamerikanska hästar som man bör lägga kraft på att få hit är därför de som har etablerad stor stjärnlyster på ena eller andra sättet, för det är de hästarna som drar folk till Solvallas publikplatser och bygger intresset för Elitloppet. Någon stjärnstatus är inte Wind Of The North i närheten av att ha. Att det dessutom visat sig att han verkade ha medicinen Finadyne i kroppen när han började sin säsong i vintras gör definitivt inte saken bättre. 
 
Eftersom det redan är klart att Maven kommer att vara på startlinjen sista söndagen i maj behöver man ju heller inte anstränga sig från Solvallas sida för att jobba hit ”utfyllnadshästar”. Två av flaggstängerna på innerplan är redan reserverade för de amerikanska och kanadensiska fanorna efter försäljningen av Maven i höstas.
 
Att det är yrt borta i stallkurvan på Solvalla visas också av förra veckans avslöjande att Stockholms Travsällskap delat ut extrapengar på sexsiffriga belopp till chefstjänstemän och styrelsens nyckelpersoner. Jag har inte insyn i det dagliga arbetet på Solvalla och det är fullt möjligt att det ”bakom kulisserna” gjorts jobb som är värt att applådera och belöna. Men utåt ser det katastrofalt märkligt ut.
 
Solvalla är för dagen fjärran från att leva upp till den status som banan ska ha som nationalarena. För att kunna nå dit krävs resurser, satsningar, investeringar i anläggningen, vilket kräver att Solvalla får en prioritet i fördelningssystemen som man absolut inte har idag. 
 
För att Solvalla ska få mer - berättigat mer - för att kunna bli nationalarena på riktigt måste någon annan någonstans i systemet prioriteras ner. Och alla vet ju att den ekonomiska situationen överallt i hela tävlingssystemet är ytterst ansträngd och besvärlig för både arrangörer och utövare. Att i det läget plötsligt tycka att man har råd att ge sexsiffriga extrabelopp till anställda och förtroendevalda kan bara få en effekt: bumerangens.
 
Det är i det läget nämligen inte så lätt att komma till de centrala funktionerna och efterfråga mer resurser och högre prioritering i fördelningarna eftersom svaret då är givet: ”Eftersom ni delade ut bonusar till nyckelpersoner 2014 måste det ju gå rätt bra för Solvalla”.
 
Sanningen är ju en helt annan. Publiksiffran i onsdags var 886 personer.  Det räcker att notera det. Vidare kommentarer synes överflödiga.
 
ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.