Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Är det dags att sätta (nya) gränser?"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Sedan en tid tillbaka har en röst inom Svensk Travsport växt sig starkare och starkare och den rösten tillhör en massa som strävar efter en helt ren och schyst travsport. Den här rösten har givetvis alltid funnits som ett grundfundament för att sporten ska kunna existera, men tyvärr har den behövt användas allt mer, och högre, det senaste året. Alla borde givetvis tillhöra den här gruppen och inofficiellt gör också alla det, men tyvärr dyker det upp exempel på exempel där rötägg bryter (och då menar jag de kraftiga övertrampen) mot de grundprinciper som finns och verkar för en långsiktigt hållbar travsport.

Vad gör sporten mot detta beteende och dessa människor?

För det är ändå hur Svensk Travsport agerar och förbundets resultat i jakten på dessa människor som sätter tonen för den allmänna attityden bland utövare och publik. En attityd som är så viktig för återväxten i sporten.

Övertrampen som framförallt väckt den stora massans ilska är drivningar som mer ser ut som misshandel av hästar än försök till att mana eller påminna hästarna att öka tempot. Det finns även exempel på proffstränare som misskött sig i sin roll som företagsledare på olika sätt och i vissa fall behandlat ett av de viktigaste benen i den här sporten, hästskötarna, på ett regelvidrigt och totalt oacceptabelt sätt. Det finns även starka misstankar om fusk i form av doping och andra otillåtna metoder och preparat. I det sistnämnda fallet finns det givetvis inga konkreta bevis att det förekommer för dagen, utan det är just starka misstankar som skapat en ganska aggressiv och negativ debatt. Och i många fall även en tråkig stämning inom en sport där man från alla olika håll måste samarbeta för att vi ska kunna ånga vidare.

Så vad kan då Svensk Travsport göra för att rensa upp bland rötäggen och lugna den skötsamma massan?
För det är inte roligt när en fantastisk prestation på tävlingsbanan inte uppskattas utan i stället blir reaktionerna att ”den där måste vara dopad”. I en fungerande sport ska man inte ens kunna ha en sådan tanke för där har man förtroende för att alla fuskare är avstängda och hästarna som faktiskt tävlar är till 100 procent rena, självklart!
Samma sak med kuskar och tränare – de ska behandla sina hästar och anställda med full respekt, det ska inte ens behöva ifrågasättas. Här har Svensk Travsport ett gigantiskt och viktigt jobb framför sig, som måste få en lösning snarast.

Sedan finns det även det klassiska som inte bara finns inom travet, utan även i samhället i stort, och det är dömda personer som avtjänat sitt straff och sedan återigen tävlar vidare.
Blir de någonsin förlåtna och inte längre sedda som fuskare?
Är en fuskare för alltid fuskare fastän man inte längre fuskar?
En fråga man också kan ställa sig är om det är en tidigare fuskare som numera sköter sig som förstör för sporten eller är det någon som sprider falska (och då menar jag utan att ha konkreta bevis) rykten och hat mot och om någon på grund av dess tidigare snedsteg?
Eller om man vänder på frågan.
På vilket sätt hjälper ett sådant beteende (alltså ryktesspridningen) sporten?

Grunden för att allt ska kunna fungera är i alla fall att det högsta organet, Svensk Travsport, gör sitt jobb på ett korrekt sätt och då ska inte resten behöva lägga energi på att gissa och döma på egen hand. Om Svensk Travsport, och övriga länders förbund, gör sitt jobb och fångar fuskare och dömer regelbrytare slipper man massa negativa saker i form av missnöje och ryktesspridning som just nu sker inom sporten. På samma sätt måste man också lita på förbundet och att förbundet gör sitt jobb. Då kan man åtminstone släppa sina misstankar – som många gånger troligtvis är felaktiga och kanske bara grundar sig i avundsjuka. Och framförallt behöver man inte gå runt och tro att vissa fuskar, för om de hade gjort det hade Svensk Travsport satt dit dem. Det ska man kunna lita på.

Eller kan man vara dopare utan att hästarna åker fast i dopingkontrollerna?
Eller är det faktiskt så att man INTE är en dopare då oavsett ens bakgrund?

Den här ovissheten och attityden som växer sig starkare och starkare inom vår fantastiska travsport för dagen måste få ett slut. Och det är dags att Svensk Travsport börjar agera kraftfullt, och rättvist, för att visa att man inte tillåter felaktigt beteende på något sätt. För den enda framtid den här sporten kan ha är en ren och schyst sådan – annars finns nog tyvärr ingen framtid alls.

I korthet

Fin travsport väntar i Eskilstuna
I söndags var det semifinaler till Breeders Crown, årets sista stora unghästlopp för kullarna födda 2015 och 2016. De allra flesta förhandsfavoriterna höll för trycket och det kommer bli riktig fin travsport på Sundbyholmstravet den 9-10 november. Eller vad sägs om Power, Aetos Kronos, Mascate Match, Inti Boko, Tae Kwon Deo och sedan ”The Fantastic Three” i stokullen födda 2015 – Conrads Rödluva, Activated och Racing Brodda.

Örnen svävar ”over there”
Det franska monstret Bold Eagle, som tjusat travpubliken i Europa i sex år, är nu på andra sidan Atlanten för att utöka sin fanclub. Debuten ”over there” skedde i helgen och i Breeders Crown-finalen på Mohawk Park hade Bold Eagle lekstuga tillsammans med Brian Sears.

Finaler med ”dubbeljackpott”
Veckans V75-dubbeljackpot till lördagens finalomgång låter mer än vad det är. Utdelning på sex och fem rätt utgick i söndags och när dessutom avdraget för den stora Winter Burst-jackpotten är borta stannar det på 6,8 miljoner extra i potten på lördag.

FREDRIC LINDMAN

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.