Att avliva ska vara den absolut sista utvägen

För en tid sedan fick åter en häst somna in för att ägaren beslutat att man inte orkar längre. Hästen var inte lönsam, hästen kostade för mycket, hästen hade gett för stor besvikelse.

Till historien ska sägas att ägaren dagen innan hästen avlivades fick ett samtal från en köpare som var beredd att betala en icke obetydlig summa för att ge hästen ytterligare en chans. Och om det inte fungerade skulle man se till så att hästen fick avsluta sin tävlingskarriär och istället bli ridhäst. Ägaren var däremot inte nöjd med budet. 20 000 kronor mer skulle han ha annars skulle hästen avlivas. Vad som hände, ja, det vet ni redan.

Vad ger en rätt att avsluta ett liv på en häst som någon faktiskt är intresserad av? Vad ger någon rätt att avsluta ett liv på grund av girighet? Vad ger någon rätt att avsluta ett liv på grund av lathet?

Eller det som nästan är värst, att man avslutar ett liv på grund av att man har ångest för att hästen kan komma att tävla bra i annan regi. Det är levande djur vi har att göra med och efter tävlingskarriären ska de behandlas med respekt. De har gjort allt de kan för att göra sin ägare nöjd, vad får de tillbaka?

Vad ger oss då överhuvudtaget rätten att tävla med djur, om djuren är någonting som kan liknas vid en leksak? När den inte är rolig längre struntar vi i den och slänger den.

Redan i dag har vi blickarna riktade mot oss från diverse djurrättsorganisationer. Mycket som skrivs och sägs från deras sida har vi inom sporten svårt att relatera till och mycket av det är direkt nonsens, men det innebär inte att vi kan leva i en skyddad verkstad. Det här är en fråga som är alldeles för allvarsam för att inte lägga största vikt vid.

Våra hästar har fått en fantastisk uppträning och i de allra flesta fallen blir de fina rid-, eller sällskapshästar. Låt dem i alla fall få chansen att glädja någon annan, och inte minst sig själva, innan de tas ifrån livet. Nog börjar man fundera på vad syftet med det ägandet av häst egentligen är om utgången blir som i det nämnda fallet? Fallet är dessutom långt ifrån det enda av denna karaktär, och det sker regelbundet både inom galoppen och travet.

En frisk häst mår bäst av att leva. Att tro någonting annat är att blunda för ett problem som man själv satt sig i. Det är ägarens ansvar att göra allt i sin makt för att hitta ett bra hem. Att ta den enkla vägen, det är inte annat än slappt och respektlöst mot dem som sprungit och stångats på tävlingsbanan.

En hel del av ägarna använder argumentet att de inte vill att hästen ska bli en vandringspokal. Är det då bättre att låta hästen somna in? Det är knappast något beslut som är självklart – och låt oss vara ärliga. Hästar vansköts på väldigt få ställen i Sverige, den risken är minimal. Att använda ordet vandringspokal för att rättfärdiga avlivning, det är nog snarare ett argument för att hålla sitt eget psyke i schack.

Oavsett kapacitet har den gjort vad den kunnat, den har sprungit för att försöka glädja sin ägare. Vilket tack en del får för den ansträngningen...

Som sport måste vi kunna försvara det vi håller på med. Behandlas djuren på det här sättet, vette tusan om det går. Att avliva en häst ska vara den absolut sista utvägen och inte den enkla utvägen. Det bör inte vara för mycket begärt, för hästarnas skull. Det är dem vi lever för, det är dem vi lever med.

DENNIS ENGELBO
 

I KORTHET
Kuskarna var inte ense med domarna

Det som hände på Örebrotravet under söndagen hör till ovanligheterna. Normalt sett brukar kuskarna vara på det klara med hur en incident gått till och hur drabbad man själv, eller den andre blev. Då Son Of God och Lucifer Lane skar mållinjen trodde Örjan Kihlström att han vunnit loppet, samtidigt som Johan A Nilsson trodde att han slutat tvåa. ”Min häst gjorde ett jättebra lopp. Örjans häst bryter ut mitt på upploppet när han ska rycka tussarna, men min häst bryter också ner. Samtidigt kan jag köra för fullt hela vägen”, sade Nilsson efteråt.

Och då domarnas dom kom visade det sig att de valde att flytta ned Son Of God till andraplatsen, och utropa Lucifer Lane som vinnare. Örjan Kihlström fattade ingenting efteråt. Och det har också varit mycket diskussioner efteråt. Den stora frågan är däremot... Hur många av Sveriges måldomare hade tagit samma beslut? Och hur mycket spelade det in att det var en hemmahäst som nu fick äntra vinnarcirkeln?

CITATET
"Det är en bra känsla att ha gjort något som ingen tidigare lyckats med"
Amerikanen Aaron Merriman om bedriften att vinna 1 000 lopp – två år i följd. Att ta 1 000 segrar ett år, det har endast Walter Case Jr (år 1996), Tony Morgan (2006) och Tim Tetrick (2007) lyckats med tidigare.