Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Behöver lämna mörkertalets tid"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Det talas ofta om hästbristen inom svensk travsport. Vi borde tala mer om folkhälsan, (ny–)rekryteringen och trivseln i sporten – samt mörkertalen som döljer sig där bakom.

Enligt Hästnäringens stiftelse (HNS) ger svensk hästnäring i dag upphov till en samhällsekonomisk årlig omsättning på 45–50 miljarder kronor och 30 000 avlönade heltidsarbeten. Lite mindre än en tredjedel av dem finns i travsporten och två av de större grupperna är hästskötare och uppfödare.
Men hur är det ställt med deras vardag? Hur mår travsportens aktiva?

Alltför många lämnar i dag kåren och inte sällan verkar det ske med viss uppgivenhet. Trenden har varit synlig under flera år och Travronden har bara på senare tid skrivit om såväl ”gräsrötternas kamp” som flykten bland B-tränare.

Dessvärre finns få djuplodande utredningar kring de aktiva och deras yrkesverksamma liv, därmed är det svårt att dra vittgående slutsatser kring skälen bortom de ekonomiska. 

Låga löner, hög belastning, dåliga förhållanden och arbetstider, betydande riskfaktorer, svaga framtidsutsikter ja, allmänt dåliga arbetsvillkor känns som vanligt förekommande skäl. 

Travtränaren Maria Törnqvist skrev i september i tidningen Sulkysport om bristen på ”bra folk”, inte minst bland hästskötare. För många hästar är just de den absolut viktigaste personen i livet, det är deras livskamrat. Många av dem sliter ont från svinottan till kvällskvisten för att ge hästarna en livsnyttig vardag. De är guld värda.

Men hur behandlas de egentligen?

Det är knappast en tillfällighet att fler väljer att se sig om efter ett annat liv, inte alltid inom hästsporten, utan utanför den. Många uppgifter är slitsamma och belastningen är hög. Mockning, vattenbärande, selning och utfodring är inga lättsamma sysslor. 

Det finns tendenser till förbättring, men också skrämmande exempel om pennalism och sexuella trakasserier i stallmiljöer. En nylig rapport om hovslagare (SLU i Alnarp, 2017) var långt ifrån angenäm läsning. I ett annat skrå hade den kallats larmrapport och behandlats med oro. Där vittnas om svåra arbetsskador, obekväma arbetstider och höga riskfaktorer.

Beklämmande många är dessutom otränade för sina vardagliga sysslor.

I allt detta finns ett strikt och lagligt ansvar för arbetsgivare, men också riktlinjer för skyddsombud, fackliga organisationer och företagsledningar. Även ST, TR och för all del Travhästägarna behöver löpande se över hur de kan bidra till att förbättra förutsättningarna i den fysiska och psykosociala miljö där hästar och människor samverkar.

För en ohälsosam miljö kostar pengar. I första hand visar den sig ofta genom sjukskrivningar och minskad produktion, i andra hand leder den till utbrändhet och andra vägar i livet. 

På senare på har vi läst om missnöje inom andra lågavlönade yrken som polisen, sjukvården, skolan och andra statliga verksamheter. Men hur mycket bättre är det inom hästnäringen?  Ett som är säkert är att vi vet alldeles för lite om det. Och vi pratar nästan aldrig om det heller. Sådana mörkertal är sällan positiva.

För när det, som i dag, ställs högre och högre krav på individer, stall och yrkesfolk som till exempel förändrade tider på V75, högre tempo, mer resande och fler hästar per skötare, då krävs det också bättre möjligheter och verktyg att bemästra det.

Många väljer att viga sitt liv åt hästarna, men en hobby som blir ett yrkesliv är inte alla förunnat och få ”föds” in i sporten. Närheten till häst är så klart positiv, men räcker det? I framtiden kan den resan vara en utopi. Kärlek och glädje matar inga hungriga munnar, det ger inga bättre förutsättningar för att planera ett liv med barn och familj eller en god pension.

I en tid av valfrihet och möjligheter kan man inte förlita sig till gamla kodex. För att attrahera yngre och duktiga yrkesmänniskor krävs modernt tänkande. Som lyhördhet, lärande, uppmuntran till eget ansvar, visioner – och flexibilitet. Det säger bland annat studien ”Konsten att leda unga” (2013).

Sportens nav behöver bli avsevärt bättre på att ta reda på vad de unga söker och värna om dem, utbilda dem till ett rikt och gott yrkesliv. Detta innefattar att sluta se på de viktigaste personerna i hästarnas liv som ”ersättbara hjon”. De står för framtiden. En och annan av dem är kommande stjärnor och för varje förlorad individ raseras vägen framåt bara mer.

Överallt hörs ropen om mer prispengar, och Pokalåret är nu på väg, men ingenstans förs djupare diskussioner om arbetsvillkoren för alla dem, som likt Atlas, bär valvet på sina axlar. Vem blir den förste att utlova bättre villkor för sina anställda med de höjda prismedlen?

I väntan på det behöver vi ta reda på mer om mörkertalen och förbättra det som går. Endast så kan vi slå vakt som sportens försörjning och den återväxt som behövs för en gynnsam framtid.

JOAKIM SVENSSON

I KORTHET/Enastående prestationer… 

Lutfi och sonen Adrian Kolgjini släpper ingen över bron på Jägersro. När det vankades V75 på hemmabanan i lördags visade klanen från Vomb var skåpet skulle stå. Fyra segrar – inklusive storloppet Mülllers Memorial – är inget annat än enastående.

I KORTHET/…hela helgen för Kolgjini

Derbyt blev en enda stor missräkning, men i semifinalen till Breeders Crown visade Rajesh Face att han blir att räkna med i finalen. Uppvisningen på Solvalla var något alldeles extra. ”Det var nog fan nåt av det värsta jag varit med om”, utbrast Adrian Kolgjini efteråt. Talande.

CITATET

Det har varit ­lekstuga i dag

Travsporten är inte alltför sällan ­diplomatisk och försiktig, men när (Adrian) Kolgjinis får chansen skräds minsann med orden

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.