Ledare:

"Byt tankesätt – och ligg steget före"

Ständigt är frågan uppe inom toppidrotten i världen. Hur gör vi för att stärka dopingarbetet? 

Att det alltid, så länge det finns ära, berömmelse och pengar, kommer finnas de som struntar fullständigt i samvete för att nå framgång, är klart. Att jämföra travsporten med humanidrotten är däremot svårt. Vad man gör med sin egen kropp och utsätter sig för faller någonstans alltid tillbaka på en själv. Hästar däremot, har inget svar. De får bara ta emot och acceptera. Acceptera har även spelarna fått göra, innerst inne finns alltid misstanken att en häst man spelat emot är dopad.

Hästhållningen i Sverige är god. Djurvälfärden står sig stark, men att doping förekommer, förstår de flesta så länge man inte är blåögd. Drivkraften att vinna är stor. Fram till i dag, bygger mycket av dopingen på att de som utför det hela, ligger steget före.

Att få bukt med en stor del av dopingen handlar om resurser och vilja. I Hong Kong tas dopingprov på samtliga hästar samma dag som de startar, prover som dessutom är klara innan loppet rids, för att hästen vid otillåten substans i kroppen ska kunna strykas. Dessutom tas prover på pallplacerade och favoriter efter loppen, för att försäkra sig om att ingenting förts in i hästen mellan startprovet, och loppet. På cirka 100 tävlingsdagar tas närmare 20 000 prov att jämföra med Sveriges närmare 900 tävlingsdagar och knappa 2900 prov. I Hong Kong kan man snacka om spelsäkerhet – någonting Sverige ligger långt efteråt. I Sverige tas visserligen prover innan lopp – men resultatet av proven kommer först efter loppet. Förutom de långt färre proverna, är även det ett bekymmer.

Vad då göra för att stärka dopingarbetet – något vi alla vill – men har olika lösningar på? Det gäller att inse att Svensk Travsport inte har samma resurser som Hong Kong Jockey Club. En (enligt vissa djärv) idé är att gå så långt som att vi i Sverige ska dra ned på dopingprov, för att få fast fler fuskare.

Makes no sense? Jodå.

2873 dopingprov togs i Sverige 2016. Till 2017 ökades medlen med två miljoner kronor, för att kunna utföra än fler prov. Dopingarbetet måste stärkas, uttrycker Svensk Travsport. Det för att visa sig starka i frågan kring djurvälfärd och i frågan kring spelsäkerhet. Ger två miljoner verkligen någon effekt? Tveksamt.

Stor effekt hade fåtts först om man tredubblat satsningen på dopingarbetet i Sverige, en kostnad på runt 35 miljoner kronor, men det är en satsning få är villiga att ta. Om inte mer medel kan satsas, är ett alternativ att istället lägga ribban på 1000 dopingprov per år – alltså färre prov än i dag. Men, se då till att proven analyseras än grundligare än vad som nu görs.

Veterinärer ute på fältet har stor kunskap (betydligt större än de vid skrivbordet i många fall) och ibland utnyttjas det. Man vet vad som syns i ett vanligt dopingprov och inte. Det är bara att kolla på Francesco Alessandrini, veterinär till Fabrice Souloy. Att man valde Coenzile att behandla hästarna med var ingen slump. Kobolt är nämligen ingenting som syns i ett vanligt dopingtest, vilket även uttrycktes tydligt under den presskonferens som DNT och ST höll då de positiva proven bland hästarna hos Fabrice Souloy avslöjades.

Drar man ned på antalet dopingprov kan man satsa mer på varje enskilt prov. Helst skulle man studera alla utomstående ämnen i blodet, istället för att testa för specifika ämnen. Det är så man ligger steget före doparna. Det blir då en avskräckande effekt. Med den avskräckande effekten behövs inte lika många prov heller. Alltså. Bättre analyser, avskräckande effekt och högre straff – så tror åtminstone jag man blir av med en stor del av dopingproblematiken.

DENNIS ENGELBO

I korthet/Småspelarna förlorar

V75-omgången den 31 december i fjol blev en dundersuccé. Över 140 miljoner i omsättning och folk blev som galna över den fantastiska potten. I år ska något liknande ske, ATG har nämligen bestämt att 20 procent av alla jackpotpengar från och med nu ska gå in i potten till 31 december. Det innebär att man låser 20 procent av spelarnas pengar, i värsta fallet tre månader. Någon ränta kan spelarna inte vänta sig heller, men tanke på hur ränteläget ser ut i landet för dagen, med minusränta. Lägg därtill att de som förlorar enskilt mest på detta är de som Hans Skarplöth säger sig prioritera, nämligen småspelarna. Spelsyndikaten väljer självklart att gå in oerhört tungt sådana omgångar med högt spelvärde, vilket innebär att de har enorm fördel att roffa åt sig större del av kakan än de spelar för.

Citatet

Årets avelssäsong visar på en liten uppgång av antalet betäckta svenska ston

Christina Olsson, Svensk Travsports avelschef konstaterar positiva siffror i aveln för 2017.