Ledare:

"Det bästa som hänt travet i år"

Den senaste månaden har kvinnor över hela världen berättat om sina erfarenheter av sexuella trakasserier och övergrepp under fanan Metoo. Det är en bedövande och bedrövande bild om maktmissbruk och nedlåtenhet som lägger ett unket täcke över vårt samhälle. Och då är vi, av allt att döma, fortfarande bara i början av en ny tid. Samtliga samhällssektorer lär vädras ut, vissa kanske flera gånger.

Bland historierna från trav–, galopp– och ridsporten i uppropet #visparkarbakut, som ­publiceras i Travronden idag, läser vi:

”Han klämde upp mig mot boxväggen och stack in handen mellan mina ben.” ”Det som skedde var en våldtäkt men det tog tid för mig att inse det då jag ju inte skrek eller slogs. Jag bara slutade att göra motstånd.”

Det finns hundratals berättelser. Många av dem är långt värre och en del begravda bakom boxar, i höskullar och på andra gudsförgätna platser. En av de mest skrämmande delarna i #visparkarbakut är åldern på de utsatta. Ofta är de unga, inte sällan minderåriga. 

– Tjejerna hamnar i en beroendeposition och då blir den här tränaren, ridläraren, hästägaren lite av en idol. Det här handlar om tjejer mellan 12 och 18 år och då är den här mannens ord lag, säger initiativtagaren Mika Thalén i DN. 

Ord räcker inte till för att beskriva de fasansfulla övertrampen i det. 

Modet bakom de 1089 underskrifterna är också beundransvärt. Framförallt är de avgörande för att kunna förändra och förbättra något som varit undanskuffat och förvisat till skuggorna. Något ”som minsann inte funnits här”. 

För det är en tabubelagd tystnad som tyngt kvinnors, och även mäns, axlar i årtionden (och långt mer än så) som förlösts. Först nu, i skydd av kollektivet, bryts tystnaden och skammen skalas av medan skulden hamnar rakt i famnen på dem som borde burit den från början: Förövarna. 

Dessvärre lär endast en bråkdel av de utsatta få upprättelse för övergreppen som skett under alla år, rättssamhället visar sig ofta i avseendet otillräckligt. Måhända finns en tröst och något stärkande i att kommande generationer kanske kan slippa hamna i samma underkuvade ställning som andra gjort. För dem som valt tystnaden och inte berättat, fast de vetat, finns bara skammen att krama.

Bland reaktionerna som poppar upp finns män (de är ofta det) som förringar med ord som ”ett nyp i rumpan får man väl tåla” eller tror att andra män nu kommer att ”drabbas” av falska anklagelser. Det rimmar dåligt med verkligheten. 

Enligt Brottsoffermyndighetens senaste genomgång (2008) är det cirka sju procent av alla sexbrottsanmälningar som är falska och vid endast ett av fyrtiotre tillfällen pekades en misstänkt gärningsman ut. Det handlar inte om det, det handlar om återupprättelse, respekt för varandras integritet – rätten till sin egen sexualitet. 

I allt detta spelar medierna en viktig roll, att på ett ansvarsfullt och korrekt sätt berätta om förtrycket som fortgått så länge, utan att någon ingripit eller förändrat. Förhoppningsvis väljer nu ännu fler att berätta. Samtidigt får det inte uppstå en häxjakt där en ansvarslös flock jagar ”skyldiga” till världs ände. Sverige är en god rättsstat, där man faktiskt är oskyldig tills motsatsen är bevisad. 

I den bästa av världar skapar berättelserna avskräckande exempel. Nu finns inga ursäkter för arbetsgivare att inte ha jämställdhets- och likabehandlingsplaner. Att ansvariga säger ”vi visste inte” håller inte. Att gömma sig bakom ”det var inte så farligt” duger inte. Nu finns en chans att förändra, förbättra och göra skillnad. För alla kan påverka kraften av Metoo. 

Framför oss finns en tid när det närmast oändliga hyckleriet raderas ut. Åratal av smusslande är över. Runt oss faller ministrar. Politiker avslöjas. Sanningar träder fram. Sverige har aldrig varit finare eller tryggare – vi är inget undantag. Så är det förstås också inom hästsamhället.

Skillnaden är att kvinnor och män pratar om det. På alla nivåer. Det sker i stallet, på gatorna och i fikarummet. Chefer, direktörer, tränare… ja, alla människor i ledande position som inte tror att frågan är relevant för deras verksamhet eller värd att lyfta underskattar med vilken kraft som rörelsen väller fram.

Nu är det upp till oss, alla, att sträcka ut en hand, uttrycka vårt stöd och se till att folkvågen leder till något bättre. Det är den värd. Det är vi, alla, skyldiga dem som berättat, utsatts och som annars riskerar att drabbas av ”gränslösa personers” övergrepp och trakasserier. 

Metoo kan faktiskt bli det bästa som hänt travsporten på många år.

JOAKIM SVENSSON

I korthet/Nytt lagbygge

Hans Ljungkvist väljer att sluta som ordförande för Svensk Travsport. Efter ­dubbla mandatperioder säger han att det är dags ”att bygga ett nytt lag”. Någon given efterträdare finns inte och valberedningens arbete den närmaste ­perioden blir synnerligen spännande att följa.

I korhet/Minnesvärd uppvisning

Svante Båth har en sällsynt förmåga att hitta och lotsa fram vassa unghästar. I lördags var det dags för Global Welcome, med Erik Adielsson i sulkyn, att fullständigt knocka rivalerna i Svensk Uppfödningslöpning. Ännu en uppvisning väl värd att minnas.

Citatet

Jag hoppas att Svensk Travsport får en kvinnlig generalsekreterare i framtiden

Det säger ST:s generalsekreterare Johan Lindberg i en intervjun om (manliga) ­maktstrukturer och sextrakasserier