Ledare:

"E-läktaren måste fyllas på med nytt hungrigt blod"

Elitloppshelgen är över. Spekulationerna inför nästa års upplaga är snart igång bland de mest insnöade. Vår största helg riskerar att bli en firmafest i den här takten och så kan vi inte låta det bli. Då de officiella publiksiffrorna 2017 inte var särskilt överensstämmande med verkligheten kan de förpassas till ett arkiv, däremot oroar det förstås kraftigt att Solvalla tappade knappt 8 000 personer jämfört med i fjol och söndagens publiksiffra var den lägsta på 37 år (!). Ofta handlar debatten om vad banorna kan göra bättre för att erbjuda ett slagkraftigt koncept som lockar. Sällan eller aldrig ifrågasätts publiken. Kanske är det rätt, eftersom att en ständigt vikande skara knappast blir särskilt road av kritik – och publiken behövs.

Tyvärr är sanningen den att atmosfären och trycket under elitloppshelgen har tappat kraftigt i dignitet. För personer födda sent 1980-tal eller tidigt 1990-tal (eller ännu senare) är E-läktarens glansår bara ett Youtubefenomen, för sådan stämning har inte skapats sedan dess. Det hör förstås ihop med att travsporten i stort har haft problem med rekryteringsarbetet, vilket avspeglar sig även (eller kanske ännu mer) på publikplats. Fortfarande existerar det ett antal tappra själar som köar utanför entréerna. Med betoning på just ett antal – för den skaran blir bara färre och färre. En anledning är till exempel att portarna öppnar först klockan 10.00, ett beslut som säkert kan ha sina fördelar ur andra aspekter, däremot finns det inga fördelar om man ser det ur (den lilla) stommens perspektiv.

Solvalla skyltar med att ha ”världens bästa publik” – så är det kanske också, några andra lopp i Sverige konkurrerar inte och ett sju grader ”varmt” Paris gör det inte heller i slutet av januari. Man kan dock inte sitta nöjd med situationen. Publiken är en skugga av sitt forna jag – för ingen som suttit på E-läktaren de tio senaste åren kan negligera den tydliga försämringen av stämningen. Den är så markant att en decibelmätare nog skulle avslöjat den stegvisa försämringen år för år. Visserligen har det sina förklaringar i att personer som stod för klang och jubel för tio år sedan blivit just tio år äldre och inte har riktigt samma driv men som ändå önskar att se loppet från första parkett. Problemet är att det inte springer upp nytt, ung och hungrigt blod på läktaren. Dessutom är E-läktaren i stora drag inte ens full till sista bänkrad på lördagarna.

I princip alla på E-läktaren vill ha bra stämning, att en del har blivit till åren är svårt att frångå, däremot är det svårt att förstå att inte fler personer, oavsett ålder, hakar på när ett – i sammanhanget – fåtal personer försöker att skapa stämning.
Vädret går alltid att skylla på, det är dock en liten faktor i det stora hela här. De som bunkrar upp med matsäck och stolar vid staketet hörs knappt alls längre, hur kunde det bli så?

Ur ett folkhälsoperspektiv är det måhända inte politiskt korrekt i alla avseenden, den krassa sanningen är dock att publikens benägenhet att uttrycka (tack och lov inom travet mest positiva) känslor när de finns goda utfodringsmöjligheter. Ett inte helt oproblematiskt konstaterande som dock för tankarna vidare: Skulle Solvalla kunna särskilja E-läktaren ännu mer och använda sitt serveringstillstånd även där? Kanske är det helt omöjligt. Oavsett vilket måste man vända på varje sten och publiken bör verkligen fundera över varför Elitloppet är så stort som det – fortfarande – är. Två häftiga sprinterlopp med tillhörande final är ingen svag attraktion, det är dock inte därför loppet har blivit känt världen över.

I år blev det väldigt speciellt med Readly Express avskedsdefilering bara minuter före elitloppsfinalen.
Då ställde publiken upp och tackade av en av de största fyrbenta profilerna genom tiderna i svensk travsport.
Ska det behövas något sådant för att publiken ska engagera sig?
Det är lätt att fastna i siffror, framför allt när de är negativa.
21 681 personer (söndagens siffra) som alla engagerar sig och gör skäl för sloganen – världens bästa publik – är bättre än 24 000 tysta själar.
Vill någon uppleva en tyst elitloppshelg?

I KORTHET

Varför inte köpa biljett redan nu?

”Early Bird”. Så kallar Solvalla biljetterna som redan nu släppts till nästa års Elitloppet, ja 2020 alltså. Entrépriset är ett ständigt diskussionsämne och jämförelser går att göra i all oändlighet. Kostnaden för att gå på Elitloppet – hela helgen – är 350 kronor, om betalning sker före 30 september 2019. En överväldigande majoritet som intar Solvalla om knappt ett år hade nog bestämt sig för att göra det redan för tio år sedan, varför inte köpa biljett redan nu?

Derieux lär komma tillbaka

Medan belgiske kusken Jos Verbeeck meddelade Aftonbladet Trav365 att svenska besök är över för hans del så finns det andra som inte lär stå över Solvalla. Dijons tränare Roman Derieux uttryckte redan före Elitloppet att han hellre vinner det än Prix d’Amérique och efter att sensationellt lyckats med det i första försöket (gästade helgen även 2017, vann då Montéeliten) lär han vara en stående gäst i många år om det så är i Elitloppet eller något annat lopp.

RICKARD HANSSON