Ledare:

"En farlig väg att gå"

Svensk travsport blöder pengar.

Förra veckan rapporterade Travronden om hur ST försöker stoppa blodflödet genom att lansera ett sparpaket på 80–85 miljoner kronor i budgeten inför 2020. Det är en nödvändig och kraftig åtstramning som i första hand ska plockas från tre segment: 43 miljoner kronor mindre i prispengar (egentligen 50 miljoner kronor, inklusive uppfödarmedel och dylikt), 15–20 miljoner tas från centralorganisationen och medel till banorna stramas åt med 15 miljoner kronor.

Allt som allt är det en stenhård julklapp för en sport som, trots att man levt förskonad från vissa svåra marknadssvängningar, redan är i gungning.

I mars skrev Travronden om ”hur sötebrödsdagarna lider mot sitt slut”. Någonstans då och där började de första varningssignalerna i (spel)ekonomi synas och under hösten har det sedan eskalerat. På börsen råder just nu oro och nervösa investerare söker säkra placering i statsobligationer och guld samtidigt som den tyska ekonomin krymper och Svenska konjunkturinstitutet släpper negativa rapporter. Det är helt enkelt inte läge att bekymmerslöst sätta sprätt på pengar.

Den svenska travsporten har valt att förlita sig till avregleringen av spelmarknaden och hoppet om att antingen kunna skriva avtal med fler spelbolag eller att det välmående trumfkortet ATG ska vinna mark och ta en ännu större del av ”spelkakan”.

Det visar sig nu ha varit en svag hand att spela. I takt med att spelmarknaden lidit förluster har travsporten levt vidare över sina tillgångar, vilket också ST-ordförande Marjaana Alaviuhkola klädsamt medger i intervjuer efter förtroenderådet.

Enligt rapporterna har ST ett underskott på 300 miljoner kronor och större sparpaket med starkare åtstramningar hade inte varit orimligt. Från olika håll höjs nu röster om minskade tävlingsdagar, färre lopp och färre banor. Travsportens kostym är onekligen stor. Trots sparpaketet finns det – av allt att döma – litet utrymme för att äta tillbaka på det ökande underskottet. Framåt säger ST-ordföranden att man ser att ”ATG återhämtat sig” och pekar på att det ”är tänkt att lönsamheten ska vara högre nästa år” (Travronden 20191212).

Det är ett högt spel att spela. Förvisso närmar sig den kostsamma separationen från ATG sitt slut och det finns positiva tecken i spel på hästar, men med årets beska smaker färskt i minnet kan det visa sig vara en ny farlig hand att spela.

Varför då? Jo, den svenska ekonomin är under avmattning och en lågkonjunktur är inte längre osannolik, även om det enligt Konjunkturinstitutets generaldirektör Urban Hansson Brusewitz inte är huvudscenariot i dag (Sverige Radio 20191009). En oordnad brexit eller handelskonflikter skulle snabbt kunna ta allting i en annan riktning.

På spelmarknaden finns också oroande tecken på avmattning. Enligt senaste rapporten från Spelinspektionen spelar allt färre om pengar. Jämfört med föregående år minskar det hela sex procentenheter och trenden är nedåtgående i alla nyckelgrupper. Om samhällsekonomin försämras kommer troligen spelandet att påverkas negativt, inte minst eftersom det till 60+ procent bygger på att ”man spelar för nöje och underhållning” – något som snabbt försvinner hos den stora massan när pengarna i plånboken sinar. Ett litet ljus i tunneln är att ATG – trots ett svajigt år – klarar sig väl och faktiskt går mot strömmen, men eftersom marginalen inte är tillnärmelsevis lika god på sportspel och kasino som på trav finns det anledning till dubbel eftertanke när marginalerna redan är så pass små.

Från statligt håll pågår en segdragen utredning om spelmarknadens framtida reglering och där ska hästsportens finansiering ingå. I höst presenteras det 24+ månader långa arbetet och förhoppningar finns om att villkoren ska bli tydligare. Men dit är det nio svåra månader med tuffa prioriteringar och frågan är vad som talar för att det verkligen ska bli bättre för travsporten? Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) har visat sig ha kort stubin med spelbolagen, lite intresse för hästsporten och varm hand med statliga intäkter. Med en avsvalnande samhällsekonomi och många kraftig åtgärdspaket för att bland annat rädda kommuner i kris, går det inte att bortse från att spelbranschen skulle kunna bli ett lukrativt villebråd för att finansiera statliga önskelistor med utgifter. Plötsligt skulle då ST, som i dag vilar tungt på ATG, få en svårforcerad “konkurrent” i kampen om pengarna. Och sneglar vi västerut så ser vi tydliga tecken på vart spellicensieringen verka leda. I Danmark höjs skatten från dagens 20 till 28 procent den första januari 2021. Ett rejält dråpslag för en sport som sedan länge lider av förtvining.

Orosmolnen tornar upp sig och ST ska nog passa sig för att fästa alltför stort hopp till nya plåster mot blödningen från enbart ATG.

AV: JOAKIM SVENSSON

CITAT:
"Vi gjorde fel"
(ATG prickas av Spelinspektionen för att ha tillhandahållit spel på Oviken och Tingsryd utan att ha varit registrerade.)

I KORTHET:

Det kan leda till kuskbrist
Inför 2020 har Svensk Travsport ändrat rutiner för att förnya licenser. Numera måste det ske på hemmabanan och inte gå via förbundets sajt. Detta har gjort att en stor del av de aktiva (cirka 4400 licenser) fortfarande inte förnyat sin licens. I praktiken skulle det kunna leda till en kuskbrist efter den 1 januari 2020. Låt oss hoppas att det inte går så långt.

Kan Malmrot charma Bazire?
Konkurrenterna ska nog vara glada över att Cleangame är valack och inte får starta i Prix d’Amérique. I helgen dansade Jean-Michel Bazires superstjärna hem segern i Prix Chateaudun (€90 000), trots 25 meters tillägg på flera topphästar. Själv log den franske demontränaren inte ens när mållinjen passerades. Frågan om Anders Malmrot lyckas charma JMB och locka hit Cleangame den sista helgen i maj. Vilken attraktion han vore!