Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare:
"Hästen är inte någon skyltdocka för egna egot"

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

Bo Westergård har brutit mot djurskyddet, spelsäkerheten och att det tävlas på lika villkor, samtliga grundpelare för travsportens trovärdighet. Bo Westergård döms för uppsåtligt dopingbrott. Bo Westergård döms till två års avstängning och licensindragning.

Det går att läsa i norska domskommitténs dom från 2016, efter att fyra hästar på den danske tränarens träningslista lämnat positivt dopingprov i träning. Inte en, inte två, inte heller tre, utan fyra hästar testade alltså positivt för DMSO vid prov tagna den 29 april, och startade sedan den 2 maj på Forus. I domen går det även läsa att det är utom rimlig tvivel att preparatet tillförts i nära anslutning till proven med tanke på mängden som fanns av preparatet i blodet. Ett preparat som det är 14 dagars karens på.

Att Bo Westergård nu är fri att träna, det må så vara. Han är dömd, han har fått sitt straff, han har sonat det. Att han för alltid kommer vara en fuskare, det står däremot klart.

Under torsdagen hade Bo Westergård sin första vinnare på svensk mark sedan avstängningen, i Angel Of Mine på Åbytravet. Den stora frågan är, hur tänker ägarna bakom de hästarna som nu står på danskens träningslista? De väljer att sätta ett levande djur hos en tränare som visat precis vad han går för tidigare – Bo Westergård gör allt för att vara först över mållinjen på tävlingsbanan – och det spelar heller ingen roll om det så är etiskt eller juridiskt felaktigt.
I och med det har ägarna accepterat den sportsligt och djurskyddsmässigt vidriga behandlingen som skett. Precis som Bo Westergård suktar ägarna något enormt efter berömmelse och vinster – att de inte längre ser var gränsen går.

Att ägaren långt ifrån alltid är oskyldig, det är något skandinavisk travsport har anammat efter fallen kring Bo Westergård och Fabrice Souloy de senaste åren. I en intervju med Svein Morten Buer som undertecknad gjorde för en tid sedan uttryckte generalsekreteraren för Det Norske Travselskap bestämt: "Tidigare menade jag att det var fel att stänga ute hästar som testat positivt för dopning från tävling, för att inte straffa ägaren, men det har jag ändrat mig kring. Det för att vi sett flertalet fall där ägare ger fanken i hur deras hästar hanteras – så länge de springer på tävlingsbanan. Det går inte komma ifrån att det finns personer i vår sport som är mer upptagna av att vinna lopp, än att vinna lopp på ärligt sätt."

Därför har man ändrat regelverket så att ett positivt prov för klass I-preparat (brott mot karenstid med godkänd medicinering) innebär tre månaders startförbud för hästen, och klass II-preparat (förbjudna substanser) ger sex månaders startförbud. Exempelvis hästarna i Bo Westergårds fall hade fått tre månaders avstängning, medan Fabrice Souloys hade fått sex månaders avstängning. Sedan finns det ytterligare en nivå, där substansen ger varig ändring i hästen. Då kan hästen stängas av från tävling upp till livstid.

Att bestraffa hästen, är ett drastiskt, men lämpligt drag. Nu, kanske mer än någonsin, är det fokus på hästvälfärd och lika villkor. Nu är det ägarens ansvar att ha koll på vad tränaren sysslar med, vad tränaren gör med hästen.
Därför är det med hänsyn till djurskyddet, trovärdigheten till vår sport, och för den egna karaktärens skull, obegripligt hur man som ägare tänker när man sätter häst i träning hos en tränare som är dömd för att systematiskt/avsiktligt ha dopat hästar.

Med kärlek till djuren och hederlig träning ska man komma långt, men då gäller det att vi tävlar på lika villkor och att fuskarna behandlas som just fuskare.
Det är hästen som vi lever för, det är hästen som ger oss så mycket. Behandla då hästen därefter – och inte som någon skyltdocka för det egna egot.

Ledarskribent: DENNIS ENGELBO

I KORTHET
Då var så vintermeetinget igång. Den tid då Vincennes ljusnar och enorma summor delas ut i prispengar. Under fyra månader kör Parisbanan i parti och minut, något som innebär att en rad svenskar känner sig manade att försöka sno åt sig en del av prispengarna. Och just nu är det väl kanske framför allt en häst som är på fransmännens läppar. Inte Bold Eagle, inte Aubrion du Gers. Treårige Face Time Bourbon ser ut att vara den nästa storstjärnan från trikolorens land.

Ser man till de senaste årens betäckningssiffror runtom i Europa, så ser de minst sagt dystra ut. Vart är travet påväg? I Italien visade betäckningssiffrorna från 2012 till 2017 -34,7 procent, Finland 19,5 procent, Norge 19,8 procent, Frankrike -8,6 procent. Sverige däremot, har en uppgång med 5,3 procent för varmbloden och 11,2 procent för kallbloden. Siffrorna tagna från travsport.se.

CITAT
"Utländska hästköpare har så smått börjat fatta hur bra det har blivit att köpa svenskt"
(
Svensk Travsports avelschef Christina Olsson kommenterar de höga prispengarna som premiechansloppen medför.)

ANNONS


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.