Ledare:

"Hög tid att sluta plåstra"

En av årets allra häftigaste höjdpunkter står för stalldörren. På söndag avgörs Svenskt Travderby på Jägersro. Hästen att besegra för att ta sig in i historieböckerna bland Readly Express (2016), Maharajah (2009) och Queen L. (1990) är stjärnskottet Campo Bahia. Det lär knappast bli någon andefattig uppgörelse.

Samma helg äger ett helt annat möte rum i Malmö. Det har inte riktigt samma aura, men frågan är om det inte är mer betydelsefullt än en gul kavaj denna gången. Det handlar om travsportens förtroenderåd. När ledamöterna från landets banor och BAS-organisationer slår sig ned med Svensk Travsports ”nya” ledning finns det mer än mycket att diskutera. Spelomregleringen är genomförd och intresset utifrån har dessvärre visat sig tämligen svalt. Licensmarknaden viker, enligt uppgift, över tio procent (jämfört med kvartal ett och två 2018) och i stort sett kvarstår ATG som enda legitim samarbetspartner medan övriga spelbolag ännu inte kritat på några samarbetsavtal. Bakom det finns en dyster ”Årsstatistik” från ST. Den senaste utgåvan blev inte föremål för särskilt många braskande rubriker annat än i nischmedier. De flesta är dock medvetna om att intresset, utövandet och hästtalen är i fritt fall. Antalet B-F-licenser minskar snabbt (under 4 000 jämfört med 7 606 år 2004), antalet hästar i träning sjunker som kvicksand (under 15 000 jämfört med 22 557 år 2004), publiken överger banorna och antalet hästägare sinar. Återväxten är ingen munter läsning och tränarna får allt svårare att ta emot hästar eftersom de saknar (kunnig) personal.

Allt är förstås inte jämmer och elände, det finns hopp lite varstans, men trots flera program och insatser är det svårt att se betydande inbromsningar i fallet. I stort sett det enda som har vuxit med emfas på senare år är prispengarna, i fjol tack vare det omdiskuterade Pokalåret. Projektet Pegasus ger just nu få synbara effekter och måste hittills anses har fallerat i sitt huvudsakliga syfte: att stoppa rasen. Vid förra förtroenderådet bestämdes att man skulle bryta ned målen och i protokollet skrev man att det är ”dags att göra verkstad”. Nu, om någonsin, känns det nödvändigt att fyrtorn börjar tändas för att hoppet om travsportens framtid inte ska vissna.

För travsporten har plåstrat och plåstrat, skruvat och skruvat … men det har inte hjälpt. I ett längre perspektiv är det tydligt att banbrytande förändringar krävs. För utomstående är det uppenbart. Utmaningarna är ännu större än starttider på V75 och uppe över historiska nivåer. I en tid där samhället utvecklas snabbare än laviner i bergsmassiv är det sannerligen inget serverat bord som Maria Croon, tillträdande vd på ST, landar vid, snarare en oinhägnad hage fylld med ”de sista passionisterna” och i desperat behov av en pådrivande generator och katalysator.

Själva har ST definierat hästägare och B-tränare som två vågmästare för att bryta de negativa trenderna. Gott så. Någon presenterad plan på hur finns inte, utan lämnas till varje bana att knäcka kod för. Den stora frågan är dock om det är tillräckligt. Rapporter inifrån talar om försämrat i kassaflödet inför 2019. I flera år har det också varit svårt att fylla loppen med hästar och skapa attraktiva tävlingar (och spel). Är det rimligt att tävla alla dagar (utom julafton)? Skulle man må bra av travfria dagar/tider? Behövs hög- och lågsäsong? Publiken och de aktiva är svårflörtade. Finns för många banor? Skulle sporten må bra av färre, men bättre, banor? Digitalt släpar allt, utom möjligen ATG. Hur enkelt är det att ta del av trav? Och hur attraheras den kräsna publiken? Arbetsvillkoren är svåra. Lockas fler att vilja jobba i stall, fast arbetstiderna är oregelbundna och arbetet slitsamt?

Nej, uppenbarligen inte.

Travet har påfallande brister och står i vägskäl som kräver agerande. Hur ska det lösas i en tid när sporten krymper i utövare och hästtal samtidigt som omsättningen minskar, återbetalningen till spelarna behöver bli högre och egenföretagarna slutar? Det närmaste åren ser ut att bli en prövning, en omfattande strukturomvandlig känns nödvändig och det är ingen enkel historia. Aldrig i modern tid har så få yrkesverksamma och en krympande skara spelare förväntats försörja en så stor förändring och omställning som under det kommande decenniet. En del önsketänkare menar att det med färre utövare blir mer pengar kvar till dem som fortsätter. Faktum är att kostnaderna för de som kämpar vidare har ökat väsentligt – särskilt för ”hobbyutövare” – samtidigt som tjänster och gentjänster numera räknas i ”riktiga” pengar istället för handslag. För att nämna något. Avsevärt färre är knutna till sporten och med en minskande skara rika välgörare är bidragen inte längre vad de en gång var. Travsport visar förtecken på att implodera från gräsrotsnivån.

Förtroenderådet, som är travsportens viktigaste rådgivande organ, måste lyfta blicken, skaffa sig modet att se den större bilden och peka ut vilken travsport man vill ha i framtiden. Det är deras uppdrag att bidra till en långsiktig handlingsplan. Hur sorgligt det än kan låta finns det inget som tyder på att det finns plats för ”allt” och ”alla” längre. Marknaden är skoningslös mot dem som tror på det som varit.

Frågan som borde vara viktigare än andra för ST:s styrelse: ”Hur säkerställer vi att travsporten lever år 2030?”. Tre utgångspunkter är självklara (utöver passionselden): 1) Travsporten måste vara långsiktigt hållbar, 2) Travsporten måste bli mer och ständigt närvarande i fler folks liv, och 3) Arbetsmarknaden (nåja) måste säkras med betydligt större belopp än vad som utlovas i dag. De banor och regioner som ska finnas kvar behöver också ges bättre förutsättningar att skapa en effektiv verksamhet istället för bakbindas med svårbemästrade krav och nationella förväntningar från speldrivande parter.

Det finns inga genvägar. ”Operation omstart” är nödvändig, och det behöver ske snart. Bara de som modigt följer samhällsutvecklingen och samtiden kommer att lyckas (och i vissa fall ändå misslyckas).

I korthet

Imponerande av Ringostarr Treb
Nej, det blev aldrig någon magisk duell i Sundsvall Open Trot. Från ett perfekt startspår gasades Ringostarr Treb till ledningen av Wim Paal och därefter kunde konkurrenterna se sig i stjärnorna efter en chans att utmana om segern och den sköna miljonen som låg i potten. Hursomhelst, imponerande starkt av Jerry Riordans stjärna att komma tillbaka efter allt skadeelände och vinna ännu ett storlopp.

Travsporten fick rejäl puls igen
Ja, det var länge sedan V75 var så haussat och ”hypat” som förra veckan. Totalt omsattes hela 164 miljoner kronor och sjurättspotten hamnade därmed på svindlande 106,6 miljoner kronor. Dramatiken efter det inledande avdelningarnas något oväntade vinnare var minst sagt vibrerande. Efter en tids negativa siffror och mörka tal var det minsann på tiden att travsporten fick känna rejäl puls och glöd igen.

JOAKIM SVENSSON