Ledare:

"Satsa hårt på dopingarbetet"

Många utmaningar finns för svensk travsport framöver, det tror jag de allra flesta är överens om. Närmast kommer spelomregleringen, där mängder av nya spelare förmodas komma in på den svenska trav- och galoppmarknaden. En sak är däremot säker, spelarna i dag har krav, väldigt höga krav. Debatten om utrustningsinformationen har blossat upp ­ordentligt i Sverige den senaste tiden. Ett par relativt tunga namn har fått nog vad gäller den ­bristfälliga ­informationen, och kräver åtgärder. Det är jättebra, självklart ska spelarna få så mycket information som det bara är möjligt, något som inte är fallet i dag. Vad jag däremot tror är än viktigare – för att vi ska fortsätta ha en trovärdig sport – det är att utveckla och hårdsatsa på dopingarbetet.

För mig är det inget snack om var The Showdown-pengarna ska gå. De ska gå till att leta fuskare, de ska gå till att trygga travhästarnas välmående. För hur mycket man än vrider och vänder på det så är doping ett fasansfullt svek mot det absolut viktigaste vi har, hästen. Den som spelar på hästar i svensk travsport inte bara kräver schysta drivningar, utan man kräver också att djuret har det bra. Att påstå att djuret mår bra när denne slangas med DMSO, blir behandlad av obehöriga behandlare, tillsätts EPO, eller för den delen går igenom ozonterapi, det är inte annat än ren lögn. Det görs inte för hästens bästa – det görs i 99 fall av 100 för tränarens och ägarens plånböckers skull.

Dopingarbetet måste stärkas för våra vänners skull. Dopingarbetet måste också stärkas för att integriteten inom den svenska trav- och galoppsporten ska kunna hävdas inför både den svenska – men framför allt den utländska marknaden som inte har fullt samma insyn. Svensk Travsport har gjort en hel del de senaste åren, och jag förväntar mig fortsatta rejäla krafttag med Marjaana Alaviuhkola som ny ordförande. I Hong Kong tas prover på samtliga (!) hästar som startar. Provet som tas samma dag som loppet går, är också färdiganalyserat innan starten, så att en häst vid eventuellt positivt prov kan strykas. Det är att värna om spelsäkerhet, det är att värna om djuret. Det är givetvis extremt – och det går inte att begära i Sverige, men det visar ändå på att Sverige är mil ifrån.

I Sverige togs det 3.383 dopingprov 2017, 2015 låg den siffran på 2.624 stycken. Det är inte ökningen av antalet prov som är anmärkningsvärd – utan var ökningen ligger. 2015 togs totalt 24 prov på hästar i träning, 51 stycken på hästar som inte stod i träning. 2017 var siffrorna 343 respektive 123. Prov i träning, både på hästar under träningsperiod och som ska tävla, är prioriterat. Det är kanonbra, det är också där man kan rikta prov. Dessa prov är däremot dyra, av en rad olika anledningar, framför allt resekostnader. Men det är det värt. Inom fem år räknar jag med att siffran på antalet dopingprov i träning är fyrsiffrig – och att antalet dopingprov i Sverige totalt landar i det dubbla mot i dag. För hästarnas, spelarnas och de hederliga aktivas skull.

Sedan ska givetvis de som åker dit också få ­rejäla straff. Det kräver ett starkt reglemente och bra jurister. Det sistnämnda har Svensk Travsport satsat stora pengar på det senaste året – och det har också inneburit fällande domar. I en dom som kom mot en B-tränare för ett halvår sedan, står det att ”Ansvarsnämnden anser att bestämmelsen i reglementet inte är klar och tydlig huruvida innehav är förbjudet eller enbart användning”.

Det hela handlar om en tolkning av reglementet, där det i paragraf 45 står ”Tränare får i sitt förvar ej inneha otillåtna ämnen”. I Svensk Travsports lista för otillåtna preparat har man däremot valt ordet substanser, vilket innebär en konflikt mot vad som står i reglementet. Det innebär alltså med domen från Ansvarsnämnden som stöd, rent hypotetiskt, att det hade varit accepterat att inneha anabola stereoider, så länge man inte använder det. Det svenska reglementet har i många fall ­varit så dåligt att det inte gått att straffa regelbrott. Varför finns då överhuvudtaget ett reglemente? För att skrämmas?

Till sist. För en tränare ska det vara en morot att få Svensk Travsports Hästvälfärdsavdelning efter sig. Kan det finnas något bättre betyg på verksamheten? Hästarna ska alltid vara till förfogande för dopingprov – likaså ska stallarna kunna kollas igenom. För har man rent mjöl i påsen – kommer inte tjänstemännen från Svensk Travsport hitta någonting ändå, eller hur? Då ska man inte behöva hota tjänstemännen, springa och gömma sig i hönshus, eller liknande. Något som för övrigt precis som ett positivt dopingprov bör ­bestraffas rejält. Friidrottaren Meraf Bahta ­riskerar bland annat lång avstängning för att ha missat tre ­händelser i rapporteringssystemet, något som misstänkts vara dopingbrott. Det ska tas hårt på att inte värna om dopingreglerna. Dopingarbete måste få kosta stora summor, betydligt större än vad som i dag spenderas. Det är min övertygelse att travsporten får ­tillbaka varenda krona innan det är klart ändå.

Avelshingstar på dekis?

Förra måndagen var det auktion på Wenngarn och auktionen som sådan slog rekord. Idel ädel fina hästar fanns med i auktionskatalogen, och många bytte ägare. Noterbart var däremot att många Bold Eagle-avkommor gick för låga summor, inte heller en sådan snackhingst som Trixton sköt i höjden när det kommer till priserna. Återstår att se vilka hingstar som är mest attraktiva för ­köparna ­under Kriterieauktionen senare i höst, och nu ­närmast Kolgjini Sales.

Cred åt ST – erkände fel

Så kom då beslutet som de allra flesta har väntat på. The Showdown 2018 blir inte av. Loppet som till en början var tänkt att gå under ­Jubileumspokalkvällen, har varit en av 2018 års stora snackisar. Svensk Travsport har tagit åt sig av kritiken, och erkänner att man gjorde en felbedömning. Något av det största man kan göra här i livet är att erkänna de gånger man gjort fel. Det ska man ha cred för.

DENNIS ENGELBO