Ledare:

"Shekarabi – det är dags att förändra på riktigt"

Den politiska hönsgård som fortlöpt under de senaste månaderna tycks ha smittat av sig på spelmarknaden. Inför årsskiftet och den stundande omregleringen utförde Svenskt Kvalitetsindex en mätning av kundnöjdheten och anseendet inom spelbranschen på uppdrag av Spelbranschens Riksorganisation (SPER). Föga förvånande var resultatet av undersökningen inget att jubla över för spelbranschen. Siffrorna var rekordlåga, de lägsta under de 30 år som Svenskt Kvalitetsindex utfört sina mätningar. Det tycks emellertid inte spela någon större roll då många svenskar älskar spel och placerar sina insatser vecka ut och vecka in, oavsett hur lågt förtroendet är för spelaktörerna och branschen i stort. 

”Nu har vi fått ytterligare en indikation på att vår bransch måste samlas och ta denna fråga på mycket större allvar än hittills”, säger Jenny Nilzon, som är vd för SPER, i anslutning till undersökningen. Det är förstås en rimlig slutsats, samtidigt måste det hända saker i praktiken – inte bara i mötesrum och korridorer. Under årets första veckor har upprepade fall av misskötsel rörande Spelpaus (sajten där medborgare kan stänga av sig själva från spel) uppdagats. När spelare ska omsätta sin bonus hänvisas de till casinodelen (!) och/eller tvingas nöta på med mikrobelopp som insatser. I andra änden har Spelmyndigheten inte ens behandlat alla ansökningar ännu, trots att kalendern visar februari. 

I förra veckan presenterade Sifo topplistan över 2018 års bruttoinvesteringar på reklam. Sex spelbolag placerade sig bland de 20 främsta bland imperium som Ica, Ikea och Volvo. ATG, som spenderade 327 miljoner kronor under 2018, drog i förra veckan tillbaka en annons som syntes på Expressen då den bedömdes vara olämplig. Framför allt var den obegriplig. Positivt att spelbolaget agerade snabbt, även om man inte ska glömma att de själva rullat ut den från första början. Den nya spellagen innebär att marknadsföringen ska vara ”måttfull och inte vilseledande”, den ska – som tidigare – inte heller vända sig till barn. Trots det har spelreklam dykt upp på en högst icke-kommersiella lagsajten ”laget.se” som är avsedd för ungdomar och familjer i huvudsak. Tidigare kunde medlemmar i SPER granskas och fällas av SEEM, Spelbranschens Expertgrupp för Etisk Marknadsföring, i dessa frågor. Med anledning av den nya spellagen är det Konsumentverket och Reklamombudsmannen som gäller.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S), som den senaste tiden kunnat solat sig i glansen med en klubbad spellagstiftning i horisonten, behöver agera.

Såväl Reklamombudsmannen som SEEM har fällt spelreklam rent historiskt men friande domar duggar tätt. Man får utgå från att rätt beslut är fattade mot bakgrunden att det är människor som jobbar professionellt med den här typen av frågor. Våra flöden är pumpade med reklam i alla dess former och även om det inte är problemfritt att jämföra olika branscher kan man inte låta bli att notera när så kallade influencers och affärsmänniskor vars enda syfte är att vara vandrande (digitala) reklampelare fällts för dold reklam. Så som Isabella Löwengrip, Paulina ”Paow” Danielsson och Calle Schulman. Inte för att besluten som sådana behöver vara felaktiga – tvärtom! – utan för att inte en enda person kan förvänta sig mycket annat än reklam från det hållet. Enskilda individer är lätt att döma och fälla, medan spelbolagsjättarna inte sällan kommer undan med noter, nyp i örat och svepande kritik.

För att upprätta någon form av förtroende för spelbranschen och få ordning på den hönsgård som, uppenbarligen, tillåts härja i dagsläget krävs det mer än dialoger i mötesrum. Godtyckliga skrivelser som ”måttfull marknadsföring” har ingen verkan. Civilminister Ardalan Shekarabi (S), som den senaste tiden kunnat solat sig i glansen med en klubbad spellagstiftning i horisonten, behöver agera. Så som det ser ut nu med brister i alla riktningar är inte acceptabelt. Så cynisk som den här branschen är – gör att man kan utgå från att dess aktörer inte kommer att bry sig mer än absolut nödvändigt, så länge pekpinnarna fladdrar förbi mellan de (evigt?) gröna boksluten. Det är dags att skapa förändring på riktigt, Ardalan.

Prispengarna styrs inte alltid  av intresset

Det pratas ofta om vikten av höga prispengar. När Åby arrangerade STL-finaler i lördags delades det ut nästan 4,4 miljoner kronor i prispengar under dagen. En kall februarilördag. Förklaringen är delvis att det var just finaler men två lopp som inte ingår i STL-cirkusen hade 250.000 kronor i förstapris och utanför kupongen fanns bland annat ett treåringslopp med 60.000 kronor till vinnaren. Det lockade endast fem ekipage. Prispengarna styr uppenbarligen inte alltid intresset.

Jubilarerna som glömdes bort

Räkneverken visade sig vara lite rostiga. I veckan som gick såg Svensk Travsport över statistik rörande aktiva och noterade då att Peter Ingves passerat 1.000 kusksegrar i skymundan under fjolåret. Detsamma gällde Petri Puro som passerade 1.000 tränarsegrar i fjol, utan vetskap om det. Ironiskt nog var det Cashback Pellini som ordnade båda herrarnas jubileum, först åt Ingves den 2 maj och sedan åt Puro den 28 november.

RICKARD HANSSON