Ledare:

"Travet lider av krampaktig godhet"

Det är ingen tillfällighet att juletider är den period på året då flest välgörenhetsgalor arrangeras. I december blir vi mindre ”roffiga” och mer givmilda, mindre bistra och mer kärvänliga. Runt om i samhället sprids en vilja att vara snäll och göra gott.

På Svensk Travsports nya och omdiskuterade sajt uttrycks en vilja om godhet i inte mindre än nio policydokument under rubriken ”Vår travsport”. Tillsammans utgör de en etisk plattform för en trovärdig travsport. Där finns policy om trakasserier och en annan mot hot. Där finns också en mot sexuella övergrepp och en om diskriminering. Där hittas en mot doping och en om klimat. Och en om hästhållning och en om uppförande. Bland dokumenten finns fina formuleringar som att ”travsporten ska vara fri från kränkande”, att ”berättelser och signaler ska tas på allvar” och att det råder ”nolltolerans mot läkemedel och andra behandlingar i samband med tävling” samt att det är ”glädjande få prover som är positiva (för doping)”.

Vid en längre genomläsning råder det få tvivel om att det finns en osviklig ambition att vara god och göra gott från travsporten. När formuleringarna rabblas låter det förförande härligt, vilket i sig inte är ovanligt i ett samhälle där rädslan för att göra fel är större än modet att göra rätt. Ledande beteendevetare menar att det smugit sig en riskaversion i kunskapssamhället. Möjliggör den eller förlamar den oss? Härom tvistar de lärde.

Samtidigt är det inte svårt att förstå varför alla dokument tas fram. På TR Media, där Travronden är en del, har vi också en beskärd del. Policys ligger rätt i munnen, är lätta att skriva under och nicka instämmande åt när de uttrycks. Vem vill inte göra rätt?

Bakom policys finns ofta ett genomtänkt och gediget grundarbete, svensk travsport urskiljer sig inte nämnvärt från andra. Åtskilliga timmar och kloka tankar har omsatts i ord.

Problemet, enligt bland andra organisationsforskaren Mats Alvesson, är att det ibland mynnar ut i något som kan likställas med ”ballongsamhälle”, där värdefull tid och kraft går åt till att prata om ”employer branding”, ”socialt ansvar” och andra förföriska ord, vars primära syfte är att verka förtroendeingivande. Just Mats Alvesson – som analyserat samhället för att upptäcka hur uppenbart goda avsikter ibland leder fel eller ingenstans – blir detta särskilt viktigt om själva basen, alltså verksamheten, h-a-r problem. 

Faran uppstår när, och om, det som faktiskt händer försvinner ur synfältet och ersätts av symbolik, vilket leder till ytliga förhållningar till reella problem där de enda som tjänar på ”ballongerna” är de som skapar dem. Samtidigt växer misstron och cynismen bland folket. Till slut tillsätts en ”tillitsdelegation” som inte löser någonting och istället frodas chimära åtgärder som mer och mer ter sig som inslag av satir.

Utan att dra alltför vittgående slutsatser så uppstår då en längtan av ett rättframt och pålitligt samhället. Fram träder Donald Trump och Jimmie Åkesson med flera eftersom allt annat framstår som förljuget och ”sanningsägarna” får plötsligt ett tolkningsföreträde framför traditionella institutioner, som sakliga journalister till exempel.

Parallellerna till travsporten med dess tungrodda organisation, handlingsförlamade beslutsorgan och öppna kritiker är många. Genom åren finns åtskilliga exempel på pseudoarbete med fall där mytiska ”code of conducts” inte upprätthållits, anmälningar som kommit in inte lett någon annanstans än till offentlig smutskastning. Fällande domar uteblir. Avskräckande exempel blir blott papperssvalor. Förtjusande ord blir verkanslösa medan osäkerheten sprider sig och rädslan växer på fel träd. Kvar i skuggan står de utsatta och drabbade medan mörkertalen fortsätter att öka i en ond spiral utan synligt slut. De som drabbas är plötsligt de som skulle skyddas av alla policys.

Den svenska travsporten är i skriande behov av att titta sig i spegeln och erkänna a-t-t det finns problem. Sen många år tillbaka är det en illa bevarad hemlighet att man lider av skamfilat rykte. Så kan det inte längre fortgå. Konsekvenserna för bristande arbetsmiljö, usla löner, farliga beroende, oacceptabelt beteende, tunnsådd klimatförståelse och mer riskerar att ödelägga för alla på sikt.

Nej, travballongen behöver spräckas och den krampaktiga godheten upphöra. Det är mer än hög tid att medvetet och långsiktigt börja återvinna tilliten som förlorats. Ett sätt att göra det är att utkräva ansvar och inte gömma sig bakom fina formuleringar och storvulna ord. Den svenska travsporten, och dess aktiva, behöver anpassa sig efter det moderna samhället och ta gemensamt ansvar. Envar har en skyldighet att se vad som händer, erkänna situationen och tänka efter vad man egentligen håller på med.

Det är jobbigt och sällan särskilt populärt, men inte desto mindre livsviktigt och nyttigt. Det goda måste göra gott. Travet behöver det, sporten kräver det.

Jag tror inte Gunnar Nordin hade varit nöjd

Förra veckan valde ATG att prata om kvällens sportspel istället för att visa Gunnar Nordins lopp för fyraåringar på Solvalla – ett lopp med fina 100 000 kronor i förstapris. Eftersom fem av sex hästar kom från Stefan Melanders stall togs inga spel till loppet, som vanns av Inti Boko med Björn Goop på 1.13,6a/2140, och därmed valdes det bort. Reaktionerna mot ”skymfen” har varit rejäla, vilket är lätt att förstå. Jag tvivlar på att Gunnar Nordin hade varit nöjd med beslutet på hästsportens eget spelbolag.

Anders Eriksson till Australien

Travrondens Guldklocka är avgjord. Vinnare blev talangen Anders Eriksson som styrde All Star till seger på Solvalla förra onsdagen. Därmed sällar han sig till en lång skara legendarer och stjärnor som vunnit det hedersfyllda priset genom åren. Nytt för i år är att Travronden i samarbete med Aldebaran Park och australiska travförbundet (HRA) tagit fram ett nytt koncept som ger Anders Eriksson en chans att representera Sverige på andra sidan jordklotet. Lika glädjande som välförtjänt.

JOAKIM SVENSSON