Ledare: "Vad vill partierna med hästen?"

Den svenska valrörelsen drog igång på allvar förra veckan. Ledarna för alla riksdagspartierna stod först i SVT, och sen i de flesta andra stora svenska medier, och skällde och beskyllde och föreslog och debatterade. Det var i någon mening starten på en fyra månader lång och intensiv period av röstfiske, valfläsk och väljarflirt –och ett hett laborerande med möjliga eller inte möjliga koalitioner och förhandlingar mellan de olika partierna. Tiden fram till den där valsöndagen den 9 september kommer garanterat att bli högintressant.

Nyckelfrågorna definierades ganska tydligt just där och då, i rutan, av SVT:

• Jobben.
• Migrationen.
• Miljön.
• Lag och ordning.

Det finns i stora drag inga skäl att invända emot detta – det här är onekligen några av de viktigaste, och också mest partiskiljande, politiska ämnena i det svenska samhället 2018.

Men.

Det är trots allt inte de e-n-d-a frågorna.

I ett land med åtta riksdagspartier, borde det finnas det gott om utrymme för många fler mindre nyanser, för andra frågeställningar, för mer lågmälda eller mindre bullriga ämnen, och för särskilda särintressen att (också) lyftas fram och belysas.

Det jag fiskar efter är… hästen.

Om man räknar alla möjliga roller och led inom vår bransch, så sysselsätter kapplöpning med hästar idag runt 10 000 människor i Sverige. Ger dem (oss) heltidsjobb, försörjning och en meningsfull vardag.

Om man dessutom räknar med det man brukar kalla spridningseffekter (det vill säga mer indirekta arbetare i hästens tjänst, till exempel folk som tillverkar muttrar som ska användas i sulkyhjul, de som producerar pappersbongar till ATG etcetera etcetera), så är man till och med uppe i närmare 30 000 hästrelaterade jobb på den svenska arbetsmarknaden.

Det är inget man bara kan nonchalera, hur som helst. Vi förtjänar lite mer än så.

Siffrorna ovan gör hela hästkapplöpningsskrået – lite grann beroende på exakt hur man delar in segmenten – till en av landets 10-15 största näringssektorer, rent samhällsekonomiskt och arbetsmarknadsmässigt.

Därtill bidrar ST och SG (och hittills även ATG) på ett uppenbart sätt även till att hålla ”öppna landskap” och ”hela landet levande”; Det är till och med så, att för att få koncession för att arrangera spel på hästar i Sverige, har travet och galoppen också sedan många år fått ett vidhängande politiskt krav att uppfylla, som går ut på att alla regioner och yrkeskategorier på ett balanserat sätt ska hållas aktiva och sysselsatta. Det är krav/löften med både tätorts- men framför allt kanske glesbygdshänsyn.

Den här uppgiften har ST/SG/ATG i många år skött på ett mycket grannlaga och ansvarsfullt sätt. Dock utan att själva säga särskilt mycket om det. Även om man ibland – via HNS – gjort några goda försök att berätta. Men den breda politiska credden för sin samhällstjänst, har hästkapplöpningen sällan fått.

När travet nämns i allmän media eller i politiska sammanhang, är det nästan alltid reducerat eller avgränsat till en ren fråga om spel och vadslagning. Jag menar att detta är alltför torftigt och snävt. Hanteringen av hästen och utformningen av hela vår bransch, i fråga om arrangemang, organisation och inte minst djurhållning, borde också kunna vara föremål för politiskt intresse. För detta är ju själva orsaken till att exempelvis spelet över huvud taget fått bedrivas, hittills – att överskottet (spelarnas förluster) inte bara går ner i några privata fickor, utan att dessa medel används till att försörja en hel sport och en hel näring, som i sin tur organiseras på ett brett, klokt och ansvarsfullt sätt.

Var står respektive parti, vad gäller hästen?

Hur ser de på vår näring?

Vad vill de utveckla, och varför?

Vad är trivsel- och kulturfaktorn runt hästen värd?

Finns det också en miljöaspekt i sammanhanget?

Hur ska försörjningen och den geografiska fördelningen av hästresurser i vårt land, arrangeras, över tid?

På vilken sätt ska vi säkra hästhållningen och alla delar av branschen, på lång sikt?

C har historiskt sett varit i alla fall lite grann på det här, men i år hör jag dem inte alls. Och MP – var är de i sammanhanget? Eller de stora drakarna, S och M?

Lokalt kan det  på vissa platser – möjligen finnas nåt enstaka initiativ eller utspel runt travet och hästen. Men på riksplanet – knäpptyst.

Frågan är stor nog, för att vi väljare och samhällsmedborgare, skulle kunna förtjäna åtminstone en liten hint om hur politikerna ser på oss och vår gärning för landets hästhållning.

Och vem vet – kanske kan det i slutänden till och med locka en eller annan väljare?

NICLAS ANDERSSON

I KORTHET/Arbetet följer alltjämt tidsplanen

Arbetet med den nya spellagstiftningen håller alltjämt sin tidsplan.

Beslutet om en ny spelutredning togs ju hösten 2015, vartefter utredaren Håkan Hellstedt satte igång med sitt digra arbete.

Efter två år, strax före jul, släppte civilminister Ardalan Shekarabi (S) själva lagrådsremissen – och i början av april i år presenterade regeringen sin proposition till ny spellagstiftning. Allt helt enligt plan.

Och den 1 januari kommer alltså det nya regelverket – inklusive hela licensförfarandet för spelbolag – alltså att träda i kraft.

CITATET

Att gå på trav är trevlig gemenskap och härlig avkoppling för mig

Eskil Erlandsson (C), före detta jordbruks- och landsbygdsminister, och tillika hästuppfödare.