Ledare:

"Varje bana måste hitta sin modell"

Hur ser ”rätt” organisationsmodell ut för en travbana inför 2019? Är det till exempel givet med både en travbanechef eller vd samt en sportchef på en mellanstor travbana? Vilken avdelning är den viktigaste att satsa mest på? Sport, marknad, utbildning, anläggningen eller spel? Ska ännu mera av det arbete som görs ute på banorna centraliseras? Eller är det precis tvärtom som vi ska vandra?

Frågorna hopar sig i mängder när 2019 närmar sig med stormsteg – det kanske mest omvälvande året i historien för Svensk Travsport eftersom den nya spellagstiftningen träder i kraft vid årsskiftet. Det är i alla fall det mest ovissa året på länge och lär i många fall kräva ett lite nytt tankesätt när spelplanen delvis ritas om.

På sistone har vi sett flera exempel på organisationsförändringar ute på banorna. Både på Färjestad och Halmstad har man bestämt att slå ihop rollerna som travbanechef och sportchef till en enda heltidstjänst. I Halmstad sker det här emellertid inte förrän om ett drygt år, då Jan-Olof Molin tar över fullt ut. Vd:n Dag Ekner ska trappa ner successivt. 

På Umåker valde nuvarande sportchefen Peter Fahlén att tacka för sig inför 2019 eftersom han inte gick med på en deltidstjänst. Nu går kommunikatören Håkan Persson upp lite i tjänst för att täcka upp för en del av Fahléns arbetsuppgifter, vilket gör att man inte här sparar in en heltid. Fahlén var också ”inhyrd” som sportchef på Solänget, men den banan har tackat nej till en fortsättning. Hur Örnsköldsviksbanan tänker säkerställa sin fortsatta sportkompetens är inte känt.

I ST:s strategidokument ”Banornas uppdrag” från juni 2014 stod det klart och tydligt att nio regionsportchefer skulle ansvara för den sportsliga verksamheten och utvecklingen i nio olika travregioner runt om i Travsverige. Huvudsyftet med detta var att säkerställa att det fanns en hög sportslig kompetens i alla regioner. Dessa nio, som anställdes av sällskapen, men som ST skulle utse årligen, har nu blivit färre.

Titta gärna utanför boxen

Trav Gävleborg gick definitivt i graven förra året och nu finns inte heller något speciellt stort samarbete mellan Gävle och Hagmyren. Norrtrav (Boden och Skellefteå) upplöstes också i fjol och regionsportchefen för Mantorp, Örebro och Lindesberg, Tomas Larsson, slutade även han 2017. Bergsåkers Bert-Ola Månsson finns kvar i rollen som regionsportchef, men han kommer enligt uppgift lägga mindre tid i Östersund från och med nästa år. Detta för att framför allt fokusera mer på Bergsåker (även Dannero, Hoting och Ovalla ingår i regionen).

Det känns farligt om banorna tappar i sportslig kraft, men samtidigt krävs det ännu hårdare satsningar på marknadssidan. Nya öppningar kan komma där redan under 2019 och då gäller det att ha rätt kompetens på plats för att kunna utnyttja detta. Inom medievärlden och journalistiken har utvecklingen successivt gått alltmer mot multireportrar. Det vill säga sådana som inte bara skriver utan även fotar, filmar, redigerar och kanske leder ett studieprogram.

Travbanorna har också sina egna multiproffs – sådana som Robert Karlsson i Umeå och nämnde Bert-Ola Månsson på Bergsåker. De refererar även lopp, sköter intervjuer och så vidare. Men det gäller att passa sig, väggar kan dyka upp snabbt och det är viktigt att prioritera rätt saker. Rätt man och kvinna på rätt plats med rätt fokus blir en vinnarformel framöver.

En bra sak som gjorts centralt är att skicka alla travbanechefer på utbildning i Handelshögskolans regi. Helt ny kompetens kan komma att krävas framöver, men också att den befintliga personalen förkovrar sig. Det här fortsätter förhoppningsvis ”ner i graderna”, så att även personal på sport- och marknadsavdelningarna får chansen. Det känns angeläget och här kan man också gärna titta lite utanför boxen.

Hur ser då ”rätt” organisationsmodell ut för en travbana 2019? Det måste varje enskild bana själv försöka att svara på och lösa. Eftersom banorna är så olika finns inte ett svar. Det hela försvåras ytterligare av att vi människor också är en brokig skara. 

Viktigast är nog ändå att inte gå och vara rädd inför 2019, utan i stället se möjligheterna. Hur kan vi komma ut på andra sidan som en vinnare? Och är vi redo för de uppoffringar och utmaningar som finns efter vägen?

En av tre banor fick ställa in

Det var verkligen fokus på banunderlag under den gångna veckan. På Axevalla tvingades man ställa in de två sista loppen under torsdagskvällen, bland annat då V64-avslutningen. 

Bergsåker kunde köra sin V75-omgång trots väldigt dåligt väder och i Boden räddades GS75-tävlingar i söndags efter en del dramatik. Detta efter att en del av isen nötts bort i kurvorna. Banpersonalen får ta mycket skit, men det är många som kämpat hårt och väl den här gången. Bra gjort!

En femåring högst upp – återigen

Femåriga stoet Delia du Pommereux (e. Niky) överglänser just nu de flesta i Frankrike. Hon var tvåa bakom en annan femåring, Davidson du Pont, i första B-loppet. I Prix du Bourbonnais räckte det dock hela vägen till vinst. Däremot lämnade Bold Eagle (sexa) nya frågetecken efter sig, även om han den här gången fick ett rätt tufft lopp. Barfota runt om var i alla fall inget magiskt för Örnens del.

LARS-JOHAN HOLM