Travrondens redaktion: "Har travsportens Kalla redan lärt sig att förlora?"
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Ny månad, nytt år, nya lopp.
Noll i varenda kolumn.
Skräckblandad förtjusning, som det heter.
Vissa kuskar och tränare vill vända blad, lämna ett skitår bakom sig och ta ny ansats. För några andra känner det nog jobbigt att trilla ned från stolen efter ett strålande 2017.
Med risk för att låta väl krass – vem vill vara Kim Moberg nu?
Jo, så klart väldigt många. 21-åringen kan se tillbaka på ett suveränt år: 25 segrar på 145 starter, Nordinstipendiat, V86-seger, uppsittning i Svensk Uppfödningslöpning och beröm i massor.
Hon har inte kört 200 lopp ännu och redan blivit jämförd med Örjan Kihlström.
Vi i media har inte varit sena att haka på. En ”ny” profil – dessutom tjej i den här branschen – som visat läcker körhand och fina resultat.
Visst har hon fått bättre chanser än många jämnåriga. Totalisatorn har visat 1,30…1,50…1,70 flera gånger om. Det är inte ”normalt”, men det är inte heller hennes facit.
Jag ser henne som travsportens Charlotte Kalla (oups, ytterligare en väl saftig liknelse!?). Nja, mer hur hon agerar.
Lugn, glad, sprallig och alltid tillmötesgående – eller som det heter på tv-språk: Hon går genom rutan.
Det är bra. Eller rättare sagt nödvändigt. Då toppkuskarna, av förståeliga skäl, är luttrade efter år av medialt strålkastarljus behövs det nya, yngre, förmågor.
Kim är säkerligen redan nu en förebild för många. Hon har potential att bli riktigt jäkla bra. Vem har inte – i den här branschen – överdrivet med såväl positiva som negativa ord? Det är däremot knappast enkelt att, som 21-åring, få höra flera gånger om att man är som Örjan Kihlström.
Dagens Nyheter träffade Kim på Solvalla i samband med Guldklockan (bara en sådan sak, icke travmedia plockar upp en talang!) och jag fastnade vid ett stycke:
”Mot slutet av intervjun kommer Kims mamma Lotta in i fikarummet. Hon avslöjar för mig att den ponny Kim fick när hon var liten med avsikt inte var så snabb.
– Vi ville att hon skulle lära sig att förlora, säger hon.”
Kanske är det så att Kim redan har lärt sig att förlora.
Man bör nog, i alla fall, ha i åtanke att hennes succéartade 2017 inte per automatiskt går i repris nästa år.
Det kan ju faktiskt gå ännu bättre, men vi kanske ska skruva ned de skyhöga(?) förväntningarna något.
/RICKARD HANSSON
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.