Anders Jonsson:

"Antalet hästar borde avgöra - inte antalet spelare"

Varför ska antalet spelare i regionen vara med och avgöra hur mycket pengar travsällskapet får? Varför ska banorna delas in i kategorier som gynnar en del och missgynnar andra? Varför kan inte helt enkelt antalet startande hästar och aktiva få avgöra hur pengarna ska fördelas?

Det är viktiga frågor när travet nu ska utforma ett nytt ekonomiskt fördelningssystem som ska passa på en avreglerad spelmarknad. Under fredag förmiddag ska förtroenderådet som består av ordföranden från travsällskapen och de olika intresseföreningarna inom BAS diskutera frågan.
Jag har hittills inte fått något bra svar på varför spelet ska väga tungt när pengarna fördelas.
Att det sett ut så historiskt är inte så konstigt. När ATG bildades 1974 var det banorna som drev spelet, banorna tillsammans med tränarna jobbade stenhårt för att bygga upp det nya riksspelet och satt på Posten dagarna innan lördagen för att hjälpa folk att fylla i V65-kuponger. Med den bakgrunden är det inte så konstigt att antalet spelare i en viss region skulle ha betydelse i fördelningen av medel till travbanorna.

Men idag? Spelet har blivit nationellt och den stora intäkten kommer från V75. Det spelar ingen roll om tävlingarna går i Boden eller i Kalmar, folk spelar lika mycket från norr till söder ändå. Ja, även om V75 avgörs i Norge, Finland eller Danmark.
Att i det läget låta antalet ATG-kunder runt en bana vara med och styra hur mycket pengar just det travsällskapet ska få är för mig obegripligt så länge jag inte får höra en logisk förklaring.
Jag tvivlar på att det finns en sådan. Men om det skulle vara så att det finns något bärande argument för att spelet ska vara en parameter i fördelningssystemet så kan det rimligen inte bygga rakt av på antalet spelare i en region. I så fall måste det väl ändå vara andelen spelare av den vuxna befolkningen inom regionen som ska avgöra. Storstäderna har säkert flest antal spelare, men som andel av befolkningen ligger de lågt. Varför ska då storstadsbanorna gynnas, medan ­banor som ligger i mer glesbefolkade ­delar av landet, men som har en för­hållandevis hög andel spelare missgynnas?
Det enklaste vore att helt stryka spelet bland fördelningsnycklarna.

Samma sak kan mycket väl funderas över när det gäller bankategorierna som ett tag såg ut att vara på väg ut. Men som nu tycks få en renässans och cementera ett läge som gynnar vissa banor, oavsett hur många hästar och aktiva som finns, samtidigt som andra banor missgynnas.
Systemet riskerar att bli väldigt stelbent och hämma utvecklingen på banor med bra fart på verksamheten, med många hästar i träning, många proffs- och amatörlicenser och fulla lopp, för att inte säga överfulla lopp. Räknar man aktiva hästar är det en väldig skillnad idag mellan säsongsbanorna, men även mellan åretruntbanorna och några av storbanorna har färre aktiva hästar än några åretruntbanor. Att gå upp eller ner i ­systemet är snudd på omöjligt.
Vore det inte lika bra att stryka kategorierna och låta banans faktiska storlek avgöra? Med storlek menar jag då antal aktiva starthästar och antalet aktiva människor i ­regionen.
Det behöver inte vara krångligare än så när travbanans storlek i Travsverige ska fastställas för fördelning av pengarna till travsällskapen.

För övrigt anser jag att möjligheten att tulla på prispengarna till andra tävlingsdagar och för att täcka andra kostnader ska upphöra. De prisskalor som fastställs bör gälla. Om en bana vill lägga extra pengar till ett storlopp får det ske via sponsorer, andra intäkter eller genom besparingar på annat håll än att nalla ur prispotten för vardagstravet.